My Summer In Provence

Sådärja, ännu en fransk film att lägga till tycka-om-listan - kanske till och med älska-listan! My Summer in Provence (2014, regissör Rose Bosch) var helt underbar!

Visst, jag erkänner att det som sålde in idén att jag skulle se filmen var just att den utspelar sig i vackra Provence (jag blev INTE besviken) samt att jag såg fantastiske Jean Reno på framsidan av omslaget. Det är något med den där fransmannen säger jag bara...

Hur som, filmen handlar om de tre ungdomarna/barnen Adrien (Hugo Dessiaux), Léa (Chloé Jouannet) och lille Théo (Lukas Pelissier) som mot sin vilja får ta tåget till mormor Irène (Anna Galiena och morfar Paul (Reno) på landet i Provence-regionen. Deras mamma har mer eller mindre fått ett sammanbrott efter att pappan ville skiljas, så på så sätt är det bättre om de åker dit.

Mormor har alltid funnits i barnens liv, men de har aldrig träffat morfar, efter att han och mamman blev osams när mamman var tonåring. Morfar är dessutom bufflig och tycker att barnen är ouppfostrade och slynglar. De i sin tur tycker att han är en skitstövel.

Upplagt för roligheter och äventyr och visst blev det det. Jag har gråtit och skrattat och bara myst. Vilken varm historia! Rekommenderar denna vilken dag i veckan som helst!

Guardians of the galaxy

Sist ut att se Guardians of the Galaxy (2014, regissör James Gunn) antar jag... När jag utbrast att jag ville se den på bio hade alla vänner som ville se den sett den. Är det sjysst det?! Utan att ta med mig...
Nåja, nu har jag i alla fall sett den, och jag förstår kommentarerna jag fick om att jag borde se den. Den var söt och rolig. Star-Lord Peter Quill (Chris Pratt) slår, vare sig han vill eller inte, följe med Gamora (Zoe Saldana), Drax (Dave Bautista), Groot (Vin Diesel - han måste vara väldigt nöjd med sina repliker i den här filmen hahahaha!) och Rocket (Bradley Cooper) för att rädda galaxen undan Ronan (Lee Pace).

Det är en väldigt udda grupp, där alla utom två helst arbetar själva. Det blir liksom bäst så. Men när Star-Lord stjäl ett klot på en obebodd planet sätter han allt i rörelse och det går inte åt rätt håll...

Gillar man rymdfilmer och gillar man sköna kommentarer kan man få sig ett gott skratt emellanåt. Värd att se!

The Butler

Vilken stark film The Butler (2013, regissör Lee Daniels) visade sig vara. Jag hade hört om den, men inte så mycket mer. Tyckte dock att det var en film jag borde se och jag ångrar mig inte.

Filmen är baserad på en sann historia och handlar om Cecil Gaines (Forest Whitaker) liv. Hur det tar sin start i bomullsfälten i södra USA, via ett jobb som butler på ett hotell - till att vara butler i Vita Huset till ett gäng olika presidenter. Samtidigt får vi följa hans privatliv med hans fru Gloria (Oprah Winfrey) och hans två mycket viljestarka barn Charlie (Elijah Kelley) och Louis (David Oyelowo).
Cecil själv tycker att han kommit långt och är nöjd med sitt liv där hos presidenterna, för hur kan en svart man önska mer än så? Medan hans barn, främst den ena, ser hur det hela kan utvecklas, hur hårt och svårt det än må vara att nå dit.

Jag blev helt tagen över berättelsen. För det första är det ett imponerande liv Cecil levt, men sedan en riktigt bra historielektion. Rekommenderar den varmt!
Skådespelandet var riktigt riktigt bra! Fantastisk rollista med bland andra Alan Rickman, Robin Williams, Mariah Carey, Vanessa Redgrave, Cuba Gooding Jr, Lenny Kravitz, Liv Schreiber med flera.

Hobbit - Femhäraslaget

Igår, på premiärdagen, var jag och såg Hobbit - Femhäraslaget (2014, regissör Peter Jackson) och det kändes onekligen lite overkligt och ledsamt att säga farväl till Jacksons fantastiska filmsvit av J R R Tolkien, men nu är det gjort.

Jag tycker att sista filmen var en snygg avslutning och de knöt ihop säcken bra. Nu såg jag high fram rate-versionen och det känns onekligen lite B i början, då det känns som om man är med i studioinspelningen och inte tar del av berättelsen. När ögat väl vänjer sig blir det bättre. Den var återigen snygg och välspelad. Har du sett de tidigare filmerna är ju det här ett måste. Har du inte sett tidigare - se till att göra det!

Lyfter inte fram någon skådis den här gången som en extrabra skådis, utan alla var bra. Men funderade onekligen på varför det lät som om Bard (Luke Evans) helt plötsligt fick lite tysk brytning i en scen när han pratade med sina barn. Skumt! :)

Men se den!

Edge of tomorrow

Tom Cruise har ju en tendens att spela in bra action, så jag kände att just Edge of Tomorrow (2014, regissör Doug Liman) kunde vara ett trevligt måndagsnöje.

Filmen handlar om jorden, som blivit invaderad av elaka utomjordingar. Flera länder har blivit ockuperade och det ser onekligen verkligen mörkt ut. Cage (Cruise), en officer, blir inskickad på pin kiv in i kriget, rakt i fronten, och blir dödad på plats, jämte Rita (Emily Blunt).
Dock hamnar han och Rita i någon tids-loop vilket gör att han får uppleva det här kriget om och om igen, men lär sig varje gång mer och mer om fienden.

Jag tycker filmen var rätt okej. Funderar på om jag somnade ett tag, då jag tyckte den fick ett sådant abrupt slut, men så var inte fallet. Dög som måndagsfilm, hehe.

X-Men: Days of future Past

X-Men: Days of future past (2014, regissör Bryan Singer) var en film som jag ville se på bio, men av någon konstig anledning gick alla vänner som ville se den utan mig, och själv kom jag inte iväg - så först nu fick jag se den. Bättre sent än aldrig!

Konstigt nog blev det här en berättelse som håller även denna gång, då den tog en helt ny skepnad mot tidigare X-Men-filmer. Den här gången rör vi oss i den tid som varit och i nutid, för att ändra framtiden. Wolverine (Hugh Jackman) är det som skickas tillbaka i tiden för att försöka få igång ett samarbete mellan Charles Xavier (Patrick Stewart / James McAvoy) och Magneto (Ian McKellen / Michael Fassbender) för att stoppa Mystiques (Jennifer Lawrence) planer. Men med tanke på att vi åker långt tillbaka i tiden har inte alla kontroll på sina krafter än och de är ju snorvalpar...

Jag tyckte filmen var riktigt bra, och ser fram emot nästa X-Men som kommer någon gång 2016.

The Hunger Games - Mockingjay - Part One

Igår, på premiärdagen, var jag och såg Mockingjay (2014, regissör Francis Lawrence) då jag väntat på fortsättningen på den här serien i ett år. De två första filmerna var ju så fantastiskt bra, så jag väntade mig inget annat den här gången.

Nu i efterhand kan jag säga att jag faktiskt blev lite besviken. Katniss (Jennifer Lawrence) är fortfarande kaxig, sårbar och bra och Lawrence spelar henne perfekt. Gale (Liam Hemsworth) är fortfarande lika snygg och Katniss har fortfarande valt fel person att falla för enligt mig ;)
Men det märks att den här filmen är endast till för att bygga upp inför avslutande delen. Visst, den är fortfarande snygg och skådisarna är fortfarande bra (RIP Philip Seymour Hoffman...), men den nådde inte fram till mig. Dock ett måste att se den, för att haja nästa del.

Den här blev liksom litegrann som andra delen i Sagan Om Ringen-trilogin. Mörk mörk mörk.

Interstellar

Alltså jag är ju rädd för rymden, då den får mig att känna mig liten och utsatt, men jag gillar rymdfilmer, så det blev ju ett måste att tacka ja när Lars frågade om jag ville med och se Interstellar (2014, regissör Christopher Nolan) på premiärdagen.

Huvudrollsinnehavaren Cooper spelas av Matthew McConaughey. Cooper lever sitt liv som bonde, trots att han egentligen är utbildad ingenjör. Det är inte av fri vilja han gör detta, men jordklotet har börjat ge upp och ge igen. Folk håller på att svälta ihjäl, och de läskiga sandstormarna gör att inte mycket växer och att folk inte mår bra.
Men så en dag leder vissa händelser till att han hamnar hos en hemlig grupp (som tidigare varit väldigt omtalade och populära) som nu vill att han dammar av sina kunskaper som pilot och tar sitt ansvar för att rädda mänskligheten.

Jag måste säga att filmen är vacker. Det är otroligt fina scener och rollprestationerna är helt okej. Filmen är lång (så var beredd på det och gå på toa innan den börjar...) och i mina ögon kanske lite för lång.
Vi var inte direkt överens i gänget efter filmen om vad vi tyckte., smaken är ju som baken. Lars tyckte 7-8 på en 10-skala, medan jag tycker det var en 5:a. Helt okej underhållning, men inte så mycket wow-faktor. Däremot en film som bör ses på bio, då rymden blir som bäst där :)

Gone Girl

Igår gick jag och såg Gone Girl (2014, regissör David Fincher) tillsammans med Björn, då han gärna ville se den. För egen del var det en film jag hade tänkt att hoppa över att se den på bio, då jag tyckte att trailern verkligen var urkass och inte sa ett dyft. Tji fick jag.

Den handlar om det gifta paret Nick (Ben Affleck) och Amy Dunne (Rosamunde Pike). Från den dagen de träffas till den dagen Amy bara försvinner. Nick anmäler genast till polisen att Amy är borta, då han kommer hem till ett hus där glasbordet i vardagsrummet är krossat och möbler slängda och ingen Amy finns att hitta.
Det hela tar publiken på en resa vi inte riktigt var beredda på, kan jag verkligen säga. Filmen var bra mycket bättre än jag trodde den skulle vara, och obehagskänslorna från vissa scener sitter kvar i mig även idag.

Säger inte att det är en film som man nödvändigtvis måste se på bio, men om man gillar läskiga filmer så bör du absolut se den.
Tycker Rosamunde Pike spelade otroligt bra i filmen. Faktiskt så gjorde alla det!

// A //

Britt-Marie var här

Jag satt där med min laxfilé med smulad chévre, redo att inta lunchen och fortsätta läsa på boken jag påbörjat - och så gör den jäveln det igen.

Jäveln i det här fallet, är Fredrik Backman. Jag vet inte hur han gör när han skriver, men den här gången fick han mig att fulgråta så snoret rann och tårarna föll ner i laxen. Två gånger fick jag lämna min lax för att gå och snyta mig, för serru snor tänker jag inte äta även om tårindränkt lax gick bra.

Jag har tidigare recenserat En man som heter Ove samt Mormor hälsar och säger förlåt. Fantastiska böcker! När jag började läsa den här tänkte jag precis som när jag läste Mormor - jaha, exakt samma sätt att skriva på som tidigare, lycka till att fånga mitt intresse med den här boken. Men jag blev såld. Igen.

Britt-Marie är faktiskt karaktären från Mormor-boken. Du vet, om du läst boken, hon som ständigt borstade bort osynliga smulor från kjolen, som levde med Kent som var fantastiskt bra på att koka kaffe. Och var det någon karaktär från Mormor som skulle fått en egen berättelse så är det just Britt-Marie.

Har du inte läst Mormor-boken rekommenderar jag starkt att du börjar med den, för den var helt fantastisk. Och har du inte gjort det kan jag faktiskt inte riktigt recensera den här boken rätt, så att du förstår. För Britt-Marie är en riktig karaktär. Hon har en bestämd uppfattning om hur saker och ting ska vara, och är de utanför hennes normer, då blir det galet. Men hon förstår att du inte vet bättre, för hon har inte fördomar. Nej nej, absolut inte. Däremot behöver hon jobba på sin diplomatiska sida, för det har Kent sagt. Och var är nu Kent? Och hur i hela fridens namn hamnade hon i den lilla utdöda byn Borg?!

Det spelar ingen roll hur du väljer att läsa den här boken. Om du får den läst för dig, om du läser den i pappers- eller digitalform - bara du läser den (efter Mormor!)! För jag rekommenderar den å det varmaste.

Tack Fredrik Backman - du rockar!

För egen del fick jag möjligheten att läsa boken digitalt, då jag är Buzzador och blivit ombedd att prova Mofibo-appen. Lite anti och motsträvig till en början då jag vill känna papper när jag vänder blad, men det här var ett jättebra komplement till det.

Läs.

Le Chef

Se där ja! En till fransk matfilm! Vad jag kan! Men nu har jag nog överdoserat temat på ett tag, men det här var den bästa på ett tag också. Le Chef (2012, regissör Daniel Cohen) handlar om Jacky Bonnot (Michaël Youn). Han ÄLSKAR matlagning, och speciellt de recept som tagits fram av den kände Michelin-stjärne-innehavar-kocken Alexandre Lagarde. Men han får liksom inte fram det han faktiskt kan på vägkrogarna eller kvarterskrogarna.
Hans gravida flickvän Beatrice (Raphaëlle Agogué) får en dag nog av att vara tillsammans med en man som inte kan behålla ett jobb längre än några dagar och säger tack och adjö. Dessvärre i samma veva som kändiskocken Lagarde (Jean Reno) får upp ögonen för Jacky...

Lagarde har sina egna problem, men kanske kan Jacky hjälpa. Eller stjälpa?

Blev en del fniss i filmen och den var rätt charmig.

Bon Appétit Mr President

Japp, en fransk matfilm. Jag lyckades igen! Tyckte Bon Appétit Mr President (2012, originaltitel Haute Cuisine, regissör Christian Vincent) verkade lite intressant, då den är baserad på en verklig händelse.

Den handlar om Hortense Laborie (Catherine Frot), en kock som driver ett framgångsrikt värdshus i en liten stad. Trivs bra med sitt yrke och sitt värdshus och är mån om råvaror, franska traditioner och närodlat (gärna självplockat och självuppfött).
Men så en dag får hon ett samtal. Frankrikes president vill att hon ska bli hans personlige kock i presidentpalatset. Ett erbjudande hon inte kan motstå, men hur lätt är det att som första kvinnliga kock sätta sig in i machomännens storkök? Och det är inte enda utmaningen...

För mig kändes filmen lite staccato-aktig. Det blev lite hackigt och hoppigt. Visst charmar Frot mig och de flesta inblandade i filmen, men... Nja - inte hela vägen.

Tinker Tailor Soldier Spy

Det tog sin lilla tid, men nu har jag sett Tinker Tailor Soldier Spy (2011, regissör Tomas Alfredson), en film baserad på en bok av John le Carré. Den har fått många bra vitsord och visst var den bra, men inte wow-bra.

Den handlar om den gamle spionen George Smiley (spelas av underbare Gary Oldman) som efter en incident i Budapest får byta uppdrag och lämna gruppen som han tillhört så länge. Han börjar göra egna efterforskningar om vad som verkligen hänt, tillsammans med den unga agenten Peter Guillam (Benedict Cumberbatch) och det tar de båda på en osäker väg, där de har sina egna, ryssarna och amerikanerna mot sig.
Det hela utspelas på 70-talet och det är snyggt spelat och uppbyggt måste jag säga. Dessutom med en gedigen rollista med bland andra Colin Firth och Tom Hardy.

En bohem i Paris

Franska filmer, speciellt komedier, kan vara så konstiga, men underbara och det här var åt det hållet. En bohem i Paris (2011, originaltitel Mon pire cauchemar, regissör Anne Fontaine) är precis som titeln.

Den handlar om två otroligt olika personer. Först har vi Agathe (Isabelle Huppert), en chef på ett konstgalleri, som bor i en flådig våning i Paris tillsammans med sin make André (Francois Dambreville) och deras son Adrien (Donatien Suner). Äktenskapet är kyligt, men praktiskt. Agathe är fokuserad, kylig och rätt praktisk hon med.

Sen har vi Patrick (Benoît Poelvoorde). Han är singel och mansgris personifierad. Älskar alkohol och kvinnor, ju kurvigare desto bättre. Han har inget riktigt jobb, inte heller någonstans att bo, men han klarar sig ändå. Han måste ju, han har ju sin son Tony (Corentin Devroey).

Första gången Agathe och Patrick råkas är på ett stormöte i en skola. Inte det bästa mötet om vi säger så. Men så blir deras söner bästa vänner och de är tvungna att umgås och ja, det blir underhållande!

Jag och Karin fick oss en hel del stora skratt, så måste väl säga att det är en bra film på så sätt!

Hypnotisören

Hade filmkväll med Karin igår och vi hann se två filmer. Den första vi valde var Hypnotisören (2012, regissör Lasse Hallström), baserad på Lars Keplers roman med samma namn. Jag hade läst boken när den kom och tyckte den var riktigt jäkla bra, men av någon anledning (läs: Mikael Persbrandt) hade jag inte brytt mig om att se filmen.

Men igår såg vi den alltså och jag måste säga att Hallström lyckats med filmatiseringen! Lena Olin gör en sjukt bra prestation i rollen som Simone Bark (otroligt duktig svensk skådis!) och okej då, Persbrandt är också bra, som Erik Bark - det vill säga Hypnotisören.

Så vad handlar filmen om? Jo den börjar med att polisen Joona Linna (Tobias Zilliacus, spelar också riktigt jäkla bra och han sjunger fram sina repliker på sin finlandssvenska dialekt, ja inte sjunger på riktigt alltså - det är inte Les Miserables jag pratar om här haha!), som är gift med sitt arbete, åker på ett larm om en man som blivit mördad i en sporthall. Strax efter kommer ett nytt larm om en hel familj som blivit knivskurna i hemmet, och endast en pojke har överlevt. Dock är han svårt skadad och går inte att förhöra. Inte på vanligt vis i alla fall. Och där kommer då Erik Bark in i det hela.

Sen från ingenstans kidnappas Simone och Eriks son Benjamin, och de får motta hot.

Vad är det som händer?!

Som vanligt är boken så mycket bättre än filmen, men de lyckades ändå den här gången. Jag rekommenderar boken varmt, men se gärna filmen också.

100 steg från Bombay till Paris

Jag fick syn på annonsen om den här filmen på en sida på nätet och tänkte direkt att jag måste se den, så idag efter jobbet knatade jag iväg och såg 100 steg från Bombay till Paris (2014, regi Lasse Hallström). Tänkte att en film med Helen Mirren, mat och Frankrike måste ju bara bli rätt. Speciellt eftersom Lasse Hallström gjorde Chocolat (2000, men som då innehöll Juliette Binoche, choklad och Frankrike). Det är något med mig och matfilmer. De är så sensuella! Om du missat en av mina favoritfilmer, Kärlek het som chili (1992, regi Alfonso Arau) se den typ nyss och njut.

Filmen handlar om familjen Kadam, som lämnar sitt Indien för ett liv i Europa. Var är de inte riktigt säkra på, men olika omständigheter leder de till södra Frankrike. Där ska de minsann laga äkta indisk mat, gjord med kärlek av Hassan (Manish Dayal). Dock råkar lokaliseringen bli utanför en liten by framför Madame Mallory (Helen Mirren) och hennes guide Michelin-stjärnsatta restaurang. Krocken blir stor!

Vilken underbart härlig film det var! Värme, glädje, obehag, familjekärlek (och bråk som sig tillhör) och matkonst. Och vilka scener!! Skådespelarna var jättebra också.

Lucy

I fredagskväll var jag med Björn och såg Lucy (2014, regissör Luc Besson). Tänkte att jag ville se den så snart som möjligt innan jag färgas av andras åsikter och det är jag glad att jag gjorde.

Lucy (Scarlett Johansson) blir ofrivillig knarkkurir och inte nog med att hon får träffa ett antal otrevliga typer så lyckas det här nya knarket läcka ut i hennes kropp. Följden blir att hon får tillgång till mer hjärnkapacitet än vad en människa normalt sett använder. Mycket mer.
Hon tar kontakt med professor Norman (Morgan Freeman) som forskat i hjärnans kapacitet och han får garanterat sitt livs resa.

Jag älskade filmen! Den var underhållande hela vägen igenom och det var bara bra skådespelare. Både huvudrollsinnehavare och skurkar spelade bra och den var så snyggt filmat. Som alltid med Luc Besson i närheten. Se den!

Blodsband

Min kompis Frida ordnade biljetter till förhandsvisningen av Blodsband (Starred Up, 2014, regissör David Mackenzie), men på grund av olika omständigheter slutade det med att jag gick solo och såg den igår. Tur att jag inte har problem att gå solo på bio! :)

Filmen utspelar sig i dagens samhälle. Eller nej, det blir nog lite fel, då det utspelar sig dagens fängelse. Den handlar om Eric Love (Jack O'Connell), en 19-årig kriminell, som i förtid förflyttas från ungdomsfängelset till det hårdare fängelset där allt inte längre fungerar som det gjort i Erics värld. Klimatet här är hårdare, det går inte längre att slå sin vilja igenom. Och här sitter pappa Neville (Ben Mendehlson) sedan långt tillbaka - och han har skaffat sig sina "vänner" och kan attityden och rollfördelningen här inne.
Eric ses av en av volontärerna i fängelset, Oliver (Rupert Friend), men ska han verkligen kunna fånga upp honom?

Den här filmen var bättre än jag väntat mig. Den är rå, den är hård, den är blodig, men den inger även hopp. Många känslor gick jag igenom - jag blev arg, jag skrattade, jag grät och jag hade händerna halvt för ögonen emellanåt. Se den.

Fantastiska rollprestationer i den här filmen!

// A //

Vecka 36

Kan på en gång säga att det här är ingen bok för gravida, det kan nog vara för läskig läsning. Men för oss andra var Vecka 36 av Sofie Sarenbrant en spännande läsning.
Hade inte satt mig in i handlingen innan jag började läsa den, och visste inte att det var en kriminalroman, men det var det!

Boken handlar om familjerna Winter och Malm, där kvinnorna i familjen, Johanna & Agnes är bästa vänner sedan barndomen och de har lyckats tajma, utan vetskap, att bli gravida ungefär samtidigt.
De är på semester nere i Brantevik och båda familjerna har kommit till det stadie att det börjar uppstå lite irritation och de ser fram emot att åka hem till Stockholm igen.
Speciellt Agnes och hennes Tobbe träter ganska bra. Agnes bestämmer sig i ren irritation att gå hem från bykrogen och lämna vännerna där och istället gå hem till hotellet. Det skulle hon inte ha gjort...

Jag tycker boken var bra som balkongläsning i solen. Den var spännande och språket flöt på bra. Så ja, den kan rekommenderas.

// A //

Inte riktigt enligt plan

Den sista boken jag hann lyssna på som Buzzador hos Storytel var Inte riktigt enligt plan av Denise Rudberg och Hugo Rehnberg.
I det här fallet lästes boken upp av de båda författarna, och jag antar att de skrivit vartannat kapitel i boken, och då om de båda huvudrollsinnehavarna Paula och Tom.
I början var det jobbigt att lyssna på de, faktiskt. Vande mig efter ett tag vid deras röster och då blev det okej. Sen är det väl så att det är just författarna själva som vet hur de ska sätta sina intonationer och vet bäst hur boken ska läsas?

I vilket fall som helst så handlar de då om nygifta och tvångstänkande Paula och Tom, som är tillsammans med den yngre spirande skådespelerskan Sara. Om hur två människor som lever i varsina förhållanden vävs ihop, vare sig de vill eller inte. Och hur svårt det kan vara att motstå det. Och måste man det egentligen?

Visst var den skoj ibland, och hade sina poäng, men nej - ingen bok jag skulle rekommendera annat än till just sommarslappslektyr på stranden.

Nu är jag tillbaka till pappersvarianten ett tag, men jag har absolut inte avfärdat ljudböcker! Det var ett lugn i det med.

Projekt Rosie

Igår lyssnade jag klart på Projekt Rosie av Graeme Simsion. Anledningen till att jag valde den här boken var undertexten "Don Tillman ska gifta sig, han vet bara inte med vem än". Då jag är mitt upp i singellivet och försöker hamna på olika dejter emellanåt så tänkte jag att det kunde vara kul att läsa från en mans perspektiv i den här djungeln.
Det blev inte riktigt så.

I början av boken var jag så irriterad på professor Tillman att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Han var så bestämd. Så konstig. Så annorlunda. Så... Ja jag blev faktiskt irriterad. Hur kunde han säga sådana saker? Har han inget filter? Ingen social uppfostran? Trodde faktiskt inte att jag skulle kunna lyssna klart på den här boken.
Sen landade jag i att han har Aspbergers och helt plötsligt blev allt så klart.

Efter den insikten växte en annan historia fram och boken blev riktigt bra! Dråpliga händelser konstant, men också viljan att lära från de. Hur lätt är det egentligen att lista ut vad en person verkligen menar när de pratar sarkastiskt, när man själv inte har den kunskapen?
På vissa sätt en tragisk bok, då många med mig reagerar som jag gjorde i början av boken, innan man inser att det faktiskt är så personen är funtad - att han inte menar något ont. Han är bara väldigt rak och avskalad.

MEN för att handla om en man som har svårt för känslor är det många i den här boken, och de flesta leder till ett leende eller ett skratt. Läs eller lyssna på den!
Graeme Simsion måste ha god insikt i hur det är att vara eller vara med en person med Aspbergers, för den kändes trovärdig.

Jag har fortfarande några dagar på mig att ge bort en bok att lyssna på, så om du vill ha denna, hojta till.

// A //

Tillbaka till Yorkshire

Hade inget att göra här en kväll för inte så länge sedan och såg att Tillbaka till Yorkshire (And When Did You Last See Your Father?, 2007, regissör Anand Tucker) skulle visas på ettan. Ja, varför inte? Jag är ju en sucker för det mesta brittiskt.

Filmen handlade mest om pappa Arthur (Jim Broadbent) och vad han var för spillevink. När han blev sjuk åkte sonen, Blake (Colin Firth / Bradley Johnson) hem för att vara med honom, tillsammans med hans mor (Juliet Stevenson) och syster. Och där började Blake själv att bearbeta deras förhållande till varandra, under uppväxten fram till dagens datum. Och det var en del.

Det är ju ofta så att just föräldrar kan vara ett pinsamt kapitel när man växer upp och just Arthur var ju ett praktexempel... För andra var han en lustigkurre, men för Blake, som allt som oftast blev utsatt för hans "skämt" var det inte lika roande. Men vem var han, Arthur, egentligen?

Filmen var helt okej. Inte den bästa jag har sett på långa vägar, men jag såg klart hela och grät emellanåt. Och det var lite kul att se några av skådisarna från The Paradise göra roller i den här filmen, då just den serien är den jag tittade på precis innan filmen började.

En regnig dag - varför inte?

Marina

Min andra gratis ljudbok från Storytel som en Buzzador blev Marina av Carlos Ruiz Zafón.
En av mina topp-10-böcker är hans Vindens Skugga då hela den berättelsen är fantastisk och sättet han skriver på är trollbindande. Men Marina gjorde mig inte besviken, tvärtom...

Hans tidigare böcker utspelar sig i Barcelona, och detta är inget undantag. Har du varit där kommer du garanterat känna i dig och kan insupa atmosfären från den fantastiska staden, även om den tar dig tillbaka till ett Barcelona som inte är dagens Barcelona.

Den här boken handlar om Oscár. I maj 1980 försvinner han från sin internatskola i en hel vecka, och för polisen som finner honom berättar han ingenting om vad som hänt. Det är på sätt och vis det som boken handlar om, men ändå inte...
Oscár lär, på ett lite annorlunda sätt, känna Marina och hennes far som bor i ett förfallet hus och det mötet tar Oscár och Marina på en mörk och skrämmande väg, kantad av svarta fjärilar. De blir indragna i en historia de inte skulle hamnat i, andras historia. Och den är läskig.

Är väldigt förvånad i efterhand att det här klassas som en ungdomsbok, då jag var tokfast i boken och den höll exakt hela vägen. Alltså verkligen helt fast. Fast tänker jag tillbaka på mitt ungdomliga jag hade jag älskat boken då med, så det är nog sant.

Återigen en sån här bok som jag är besviken över att den tog slut, då jag gillade karaktärerna och att vara delaktig i deras liv, samtidigt som att slutet av boken var ett utmärkt slut som gör att läsaren ändå kan gå vidare...

Säger bara LÄS DEN.

Vad gör alla superokända människor hela dagarna

Fick möjlighet som Buzzador att under en månad testa Storytels ljudböcker, och jag som inte lyssnat på ljudböcker på flera år (lyssnade på längre resor i bil då) tänkte att jag ger det en chans, nu när jag åker pendeltåg och buss på dagarna. Första boken jag fastnade för var just denna av Fredrik Lindström. Jag gillar Fredrik Lindström överlag. Hans program om dialekter följde jag slaviskt och jag fick till och med äran att se honom live när han var inbjuden till mitt dåvarande arbete. Så jag såg fram emot att höra honom här med, när han läser sin egen bok.

Boken är uppbyggd av noveller om olika superokända (nåja, mer eller mindre, vi hade ju han i reklamen med i boken...) människor och jäklar vad intressant det blir. Visste ju inte riktigt vad jag väntade mig, när jag stod där på pendeltåget på morgonkvisten, men redan i början av boken kom ett leende. När jag stod vid Alviks Torg på kvällen stod jag med ett jätteflin. Och ikväll, hemma i sängen i slutet av boken skrattade jag högt.

Vissa historier är så igenkännande från mitt eget tyck och tänk, från egna upplevelser. Känns lite jobbigt att han vid något tillfälle tagit del av min hjärna!

Vill du testa att höra den här som ljudbok - hojta till så kan du få testa gratis. Oavsett sätt att ta del av boken - gör det! Du kommer inte ångra dig!

The Grand Budapest Hotel

Sedan jag såg att The Grand Budapest Hotel (2014, regissör Wes Anderson) var på gång var jag säker på att jag ville se den. För det första har ju undersköne Ralph Fiennes huvudrollen som concierge Gustave H och för det andra verkade historien underbar.

Jag blev inte besviken! Dock hann filmen gå så länge på bio att jag och Frida hamnade på en av de mindre biograferna, men de går jag gärna på (även om jag hamnade mellan en person med världens sämsta andedräkt och en annan som stank kärringparfym - och nej, det var varken jag eller Frida).

Filmen baseras på en berättelse skriven av Stefan Zweig och den är verkligen fin, men konstigt underbar. Den handlar om Gustave H och hans protegé, lobbypojken Zero (Tony Revolori). Gustave H var en hejare på att underhålla äldre rika damer, och det är just det - och krig, som ger handlingen i berättelsen. Och den är underhållande!

Det är många kända ansikten i filmen som har småroller (och större) och det ger lite aha-upplevelser. Missade att Tilda Swinton hade en stor roll i början... :)

Nej jag rekommenderar denna film! Du får vara med på en resa.

Blot

Tidningen Amelia Sommar skickade med en bok när man köpte tidningen, så jag passade på. Har inte läst tidigare böcker av Håkan Östlundh, och nu när jag läst den inser jag att det nog hade varit bra. Det är en del återblickar från händelser i tidigare böcker, men boken var bra ändå.

Den utspelar sig på Gotland, där ett bestialiskt dubbelmord sker och vi får följa offrens familj och polisernas arbete. Samtidigt får vi även följa en annan berättelse om en av poliserna.

Jag visste tidigt vem som var mördaren, och tyckte det var rätt klantigt av Håkan att skriva en sådan bok.
Men jag hade fel. Hehe!

Absolut inte den bästa bok jag läst, men spännande deckare under långa sommarkvällar går alltid hem!

// A //

Mormor hälsar och säger förlåt

Vilken bok! Jag läste ju Fredrik Backmans En man som heter Ove förut och var rätt lyrisk, men jag blev banne mig mer imponerad av den här. Fredrik skriver som jag skulle vilja skriva. Det flyter lätt, det är humor, det är allvar, det är så sjyssta liknelser och han, på något sätt, måste minnas hur det var att vara barn. Eller så har han barn som håller honom uppdaterad. Oavsett - en sådan bra bok!

Tänkte skriva att boken handlar om Elsa, sju år, snart åtta, men nej - den handlar om mormor. Mormor var Elsas trygga punkt från hon föddes, genom skilsmässa och nu och de flydde så ofta de kunde till landet Miamas, där allting var så logiskt.
Mormor var det ingen som satte sig på, speciellt inte Elsas mamma, eller den sura grannen Britt-Marie som ständigt borstade bort osynliga smulor från kjolen. Och vem är Monstret i lägenheten under?!

Följ med på ett underbart äventyr! Du kan INTE säga att du inte tycker om den här boken när du är klar. Hoppas att även denna filmatiseras.

Och du, det underlättar om du har lite Harry Potter-kunskaper... ;)

Barnmorskan i East End

Jag följde den här TV-serien och missade nog inte ett enda avsnitt. Nu när jag läst boken serien bygger på måste jag säga att de har lyckats klockrent med castingen.
Jennifer Worth har alltså skrivit om sina egna upplevelser i Londons East End under 1950-talet och aldrig hade jag trott att nunnor kunde vara så roliga att läsa om. Inte barnmorskor heller för den delen.

Boken är indelade i olika stycken om olika händelser i barnafödandets London och det är fascinerande att läsa om hur det var. Bombkratrar, misär, trångt, smutsigt och så Londons stora hamnområde, med allt vad det innebär. Hon skriver med en otrolig värme och respekt - både gällande jobbet, men även de människor och levnadsöden som hon upplevde under den här tiden. Den bjuder både till eftertanke och skratt. Och att jag är otroligt tacksam för att dessa kvinnor tog sin an uppgiften!!

Tydligen finns det en del två och tre också, så ska försöka haffa de med vid tillfälle.

Läs gärna artikeln här, om systrarna som idag finns i nunneklostret (har ett annan namn i boken än i verkligheten), och en nunna lever fortfarande kvar där, så som hon gjorde på den tiden Jennifer arbetade där. Länk till artikeln (på engelska). Jennifer själv gick dessvärre bort i cancer innan hon fick se sin bok bli en succé.

Det Blåser Upp En Vind

Mitt ex introducerade mig till Hayao Miyazakis underbara filmer, och nu när jag såg att han kommit ut med en ny film, som han hotar vara hans sista, var jag ju tvungen att se den.

Som vanligt är hans filmer finstämda och alltid med ett budskap. I den här filmen får vi följa Jiro Horikoshi. Han fanns på riktigt, och är ingenjören bakom de stridsplan som Japan använde under andra världskriget. Vi får följa hans drömmar, hans kärlek, hans arbetslust - och hela tiden under Paul Valéry-citatet "Det blåser upp en vind, vi måste försöka leva".

Sättet han tecknar på är detsamma som han gjort i tidigare filmer (som tur är - för jag älskar det!) och det är härligt att höra japanskan. Ännu mer fascinerande att höra ljudillustrationerna, till exempel tågen, flygen och så vidare - som är helt uppbyggt av mänskliga stämmor.

Han kallas ibland för Japans Walt Disney, och det kan stämma, på sitt lilla vis. Jag tyckte mycket om filmen, även om det inte var hans bästa.

Gåtornas Palats

Läste just ut Gåtornas Palats av Dan Brown. Han har ett sätt att skriva som gör att jag sugs in och har svårt att släppa, även om just den här boken ibland kändes lite för förklarande och lite för utdragen i storyn.
Som vanligt är det koder/gåtor/tecken som ska tolkas, men varje gång blir jag trollbunden. Denna gång utspelas det sig hos NSA (National Security Agency). De är en (existerande) myndighet som jobbar på att ligga steget före brottslingarna genom att spionera på folks förehavanden på internet. Men en dag så är en kod ute som kan slå omkull precis allting...

Boken byggs upp bra med styckeindelning om NSA:s hårda jobb att knäcka koden och David Beckers hårda jobb att försöka lokalisera koden i Sevilla, Spanien. Spännande!

Så jodå, jag vågar rekommendera den här boken med, även om jag får NSA på mig efter att ha nämnt deras namn så många gånger på så kort tid. Kan ni svenska? ;)

Midnatt I Paris

Det är så oerhört många intressanta filmer jag snubblar på, som funnits i flera år. Midnatt I Paris (2011, regissör Woody Allen) är en sådan. Hur kan jag ha missat den?

Den handlar om Gil (Owen Wilson), en författare som försöker skriva, men det går väl sådär... Han reser till Paris tillsammans med sin fästmö Inez (Rachel McAdams) och hennes familj och han faller helt för staden (fullt förståeligt, säger jag som haft äran att besöka den). Faller så pass att han vill bosätta sig där. Hans nattliga eskapader medan Inez är ute med vänner leder till de mest osannolika, men underbara, möten.

Tycker filmen var jättekonstig, men underbar. Krävs en hel del fantasi för att köpa konceptet, men väl där sugs man in.

My Week With Marilyn

Nu känner jag att jag nästan får skämmas... När jag hörde att Michelle Williams skulle gestalta Marilyn Monroe kände jag bara "yes, den här filmen måste jag se när den kommer!", men jag glömde bort det... Så nu när jag, av ren tillfällighet, såg att My Week With Marilyn (2011, regissör Simon Curtis) skulle visas sent på TV hade jag inget annat alternativ än att stanna uppe och titta.

När jag hörde talas om filmen trodde jag att det var ett historia om hela Marilyns liv som skulle porträtteras, men det var, som titeln nu säger, en vecka i hennes liv under en filminspelning med Sir Laurence Olivier (Kenneth Branagh) i England.
Någonstans har jag alltid sett Marilyn som en person med vemod i blicken. Hon är sensuell när hon vet att hon måste, hon är vampen, hon är skådespelerskan som sätter rollerna, men hon är även en vanlig tjej med vanliga känslor. Inte lätt att aldrig vara alla till lags.

Michelle Williams gör, i mina ögon, en fantastisk tolkning! Och ihop med Eddie Redmayne (spelar Colin, hjälpredan till filmen) blir det en underbar vecka.

Whip It

Whip It (2009, regissör Drew Barrymore) hade jag helt ignorerat när den kom. Varför? Japp, fördomsfull. För egentligen, på riktigt, hur kul är det med tjejer som åker rullskridskor i en ring? Ja ja, jag får äta upp det.

Ellen Page gör det igen. Jag tyckte ju att hon var underbar i Juno (se min recension här) och det är hon här också. Hon spelar Bliss, en tjej i plugget som gör sin mamma glad genom att ställa upp i olika skönhetstävlingar. Dessutom jobbar hon extra med sin bästa vän, Pash (Alia Shawkat) på burgerrestaurangen The Oink Joint.
Men så en dag, när hon får lämna lilla staden Bodeen för att shoppa i Texas tar hon en flyer om ett roller-derby och får med sig Pash för att titta på och blir frälst. När hon får möjligheten att kvala in blir det jobbigt att hålla isär de olika liven.

Tjejerna i filmen är helt underbara, riktiga karaktärer och storyn håller hela vägen igenom. Blev överraskad av slutet - på ett bra sätt.

Analfabeten som kunde räkna

Just läst klart Analfabeten som kunde räkna av Jonas Jonasson. Jag har fortfarande 100-åringen som klev ut genom ett fönster och försvann kvar i mitt minne och den här boken är uppbyggd på exakt samma sätt. En serie händelser som egentligen inte bör hända flätas ihop i en underhållande historia, precis som Jonassons tidigare bok.

Den tar sin början i Sydafrika, där den unga flickan Nombeko får sköta latrintunnorna. På fler sätt än ett visar det sig. Via olika händelser hamnar flickan i Sverige och möter Holger. Eller möter hon Holger?

Berättelserna - dels om Nombeko och dels om Holger (eller Holger?) är väldigt underhållande och jag har suttit med ett leende på läpparna många gånger och gjort en hel del mentala face-palms också måste jag erkänna.

Rekommenderar boken! Ser fram emot filmen. För visst är det så att även den här boken skulle bli en rolig upplevelse även att se?!

Saving Mr Banks

Sanningsenligt visste jag inte riktigt om jag skulle tycka om Saving Mr Banks (2013, regissör John Lee Hancock) då jag sett trailern och sett att det var bra skådespelare - men skulle verkligen storyn hålla? Jag fullkomligt älskar Mary Poppins (1964. regissör Robert Stevenson), men det här handlar ju om författarinnan till boken, P L Travers (Emma Thompson), och hur intressant kan det vara?

Som svar på frågan - så intressant!

Emma Thompson gör en fantastisk rollprestation och jag tror inte någon annan skulle kunna fått fram dessa känslor via ansiktsuttryck som hon lyckas med.
Filmen handlar om hur Walt Disney (Tom Hanks) förtvivlat jobbar på att få rättigheterna till att göra film av den bok, Mary Poppins, som hans döttrar älskat så mycket under deras uppväxt och hur han får slåss mot denna egensinniga, envisa, underbara människa som P L Travers tydligen var.
Parallellt med den här berättelsen får man följa en annan underbar berättelse, där Colin Farrell spelar en underbar (?) pappa. Annie Rose Buckley, som spelar dottern Ginty, bär upp sin karaktär så otroligt bra. Där har vi en framtida skådis!

Absolut fler skådespelare värda att nämna, då alla gör den här filmen unik. Men, och jag vill verkligen understryka detta. du bör ha sett Mary Poppins innan! Och den rekommenderas!

Before Sunrise - Before Sunset - Before Midnight

Jag fick höra från en kvinnlig vän att jag borde se Before Midnight (2013, regissör Richard Linklater), då den skulle vara bra. Nämnde det för en manlig vän och han gick nästan i taket. Den får jag ju absolut inte se, om inte ser de två filmerna innan! Jag hade visst missat att det var en trilogi...

Så jag började med den första - Before Sunrise (1995, regissör Richard Linklater) och sedan den andra, Before Sunset (2004) och blev förtrollad.
Jag har aldrig varit ett stort fan av Ethan Hawke så det, i kombination av den tråkiga förklaringen av filmen på baksidan av omslaget, har gjort att jag hela tiden valt bort dessa. Romantiskt trams dessutom, nej tack...

Men tji fick jag. Dialogen mellan Jesse  (Ethan) och Celine (den fantastiska Julie Delpy) är fantastisk! Och det gäller samtliga tre filmer. Den första filmen är otroligt nog uppbyggd enbart på dialogen mellan de två, och hur ofta fungerar det i en film? Det var de två, som gick igenom vackra Wien och pratade. Jag var helt såld! Jag skrattade, jag blev kär, jag grät - hög wow-faktor på den!

Den andra filmen är fortfarande uppbyggd på dialogen mellan de två, även om det var några fler skådisar denna gång. Utspelade sig i sköna Paris och än en gång är jag helt såld...

Tredje filmen utspelar sig någonstans i Grekland, med fler karaktärer än de två. Det känns som att jag känner de nu. Konstigt nog, den monolog som grep tag i mig denna gång, var den av Natalia (Xenia Kalogeropoulou). Det sätt hon förklarar kärleken till sin bortgångne make var gripande.

Jag kan ärligt säga att jag förstår de tråkiga förklaringarna på baksidan av filmomslagen, för det går inte på något sätt att få ihop en vettig text som förklarar vad det är man genomgår när man ser filmerna. Men jag rekommenderar de varmt! Och jätteviktigt att se de i rätt ordning!

Tydligen bygger den första filmen på regissörens egna upplevelse, då han spenderade en natt med att prata med en okänd kvinna vid namn Amy på gatorna i Philadelphia.

Thor - The Dark World

Av någon anledning slutade jag skriva i den här, men tänkte att det här kan jag ju lätt ta upp igen. Så jag börjar igen nu - vem vet, någon kanske blir inspirerad att se en film eller läsa en bok som jag läst. Om inte, så är det bra för mig själv att se vad jag sett/läst - då jag har en tendens att läsa om böcker jag redan plöjt...

Så nu ska jag recensera Thor - The Dark World (2013, regissör Alan Taylor).

Liksom i första filmen om Thor har vi Chris Hemsworth som guden Thor och Natalie Portman som människa. Tom Hiddleston ser vi som Loki och han spelar lika obehagligt bra denna gång.
Jag måste erkänna att jag hade lite svårt för första Thor-filmen och hade väl inga större förhoppningar för den här, men den här var klart bättre.
Vi får följa med på ett riktigt äventyr, på jorden såsom i Valhall. Jag hade för mig att jag irriterat mig på något i första filmen och jag insåg det snabbt när samma sak dök upp här. Visst, jag kan förstå att svenska kanske inte alltid är lätt för engelsktalande människor, men de hade ju faktiskt Stellan Skarsgård med i filmen som borde kunna bidragit med språklektioner. För inte tusan kan det vara svårt att säga Mjölner? Man kan ju försöka med Mjolnir eller något, men nej då - även i den här filmen benämns Tors hammare som... Ska jag säga det? Jo jag gör det. Blunda om du inte vill veta.
"Mjömjöm".

Men som sagt, en helt okej film att titta på. Förvänta dig inga stordåd, men sjysst underhållning.