Star Wars Rogue One

Så kom då äntligen Star Wars Rogue One (2016, regissör Gareth Edwards) till bion! Den film som lägger sig mellan några tidigare filmer och inte efter den senaste, The Force Awakens (2015, regissör J J Abrams). Hade tänkt att se den på IMAX i Mall of Scandinavia, men eftersom taket visst var på väg ner där blev det på VIP på Rigoletto istället. Gick bra det med.

Hur som, filmen handlar om Jyn Erso (Felicity Jones). En rätt så kriminell brutta som blir tillfångatagen av motståndsrörelsen av det enkla skälet att hon 1) känner Saw Gerrera (Forest Whitaker) och 2) har en pappa vid namn Galen (Mads Mikkelsen) som just nu hjälper till att bygga Death Star.
Självklart är hon inte ensam utan hon får med sig ett gäng andra sköna lirare.

Filmen var klart underhållande! Bättre än The Force Awakens enligt mig. Och slutet är grymt!!

Så ja, jag rekommenderar den varmt! Sen är det som svensk lite svårt att inte flina åt att en heter Galen...

// A //

Hitchcock

Igår såg jag Hitchcock (2012, regissör Sacha Gervasi). Det är alltså en film om mästerregissören Alfred Hitchcock, mitt i karriären och i samband med att han skulle hitta sitt nya projekt, filmen Psycho (1960).

Jag som sett många av hans filmer minns hans något trumpna uppsyn när han berättade i sina egna filmer och jag måste säga att Anthony Hopkins gör rollen bra. Man ser fortfarande att det är Anthony Hopkins (främst hör), men det är riktigt bra spelat. Rollen som hans fru, Alma görs av Helen Mirren och med henne går det ju liksom aldrig fel.

Det var intressant att veta mer om hur han var och hur mycket hans stackars fru fick stå ut med under alla deras år tillsammans. Han kändes lite barnslig och instabil - och framför allt väldigt egoistisk. Inte bara i förhållandet, utan även som regissör.
I just den här filmen får man följa Hitchcocks tankesätt, hans sätt att tillsätta roller, hur han är själv och livet runtomkring. Och främst vad han fick betala för det hela.

Jo, jag tyckte den var bra!

// A //

Fantastiska Vidunder och var man hittar dem

I fredags fick jag äran att tränga mig på två vänner för att få se Fantastiska Vidunder och var man hittar dem (2016 - regissör David Yates), för jag ville verkligen se filmen. Alltså verkligen! Som en riktig Harry Potter-fantast får jag ju inte gå miste om nästa filmatisering av J K Rowlings bok. Redan nu ser jag fram emot nästa!

Ja, du bör gilla genren som Harry Potter tillhör för att uppskatta den här filmen, då det är magi och övernaturliga varelser i omlopp. Men som en vän som såg filmen sa, som inte alls gillar genren, "man uppskattar i alla fall effekterna och scenerna, då den är väldigt bra gjord".

Filmen handlar om Newt (Eddie Redmayne). En britt som samlar på ovärdeliga magiska djur, för att se till att de överlever och har det bra. För även i magikernas värld är man bra på att utrota olika arter... Hans samlande för honom till USA, men där blir det lite krockar. Först med "mugglaren" (det vill säga en människa utan magiska krafter) Kowalski (Dan Fogler) och sedan med den före detta auroren Tina (Katherine Waterston). För att inte tala om att Grindelwald (Johnny Depp), en riktig farlig typ, är på flykt och hela USA (och världen?) är på helspänn. Det kan bara bli soppa, inte sant?!

Filmen höll mig på helspänn i alla fall, och många skratt blev det. Det enda som störde mig var att det syntes att det var studioinspelningar på "grön matta" emellanåt. Kolla själv när skådespelarna går på gatan i regnet. De går liksom över marken känns det som.
Och, det mest imponerande av allt. Kan ha varit att det var på IMAX-bion i Mall of Scandinavia, men JAG såg 3D!!! Jag som inte sett det förut fick uppleva det vid flertalet tillfällen. Häftigt ju!!

Rekommenderar den. Den var varm och mysig och läskig och rolig. Som en film ska vara. Att sen Eddie Redmayne är bland det charmigaste som visas på film just nu är en annan sak.

// A //

Bröllop i Italien

Såg just Bröllop i Italien (2012, regissör Susanne Bier) och fick mig en mysig stund framför TV:n. Ja, en sån där varm, mysig känsla. Mycket beror på var filmen utspelar sig (i citronlundarna i Italien, fantastiskt vackert och ser så varmt och skönt ut, speciellt nu när man bara sitter och längtar till värmen igen), men även på berättelsen.

Filmen handlar om Ida (Trine Dyrholm) som arbetar som frisörska. Hon har genomgått strålning för bröstcancer, och blivit av med det ena bröstet. Hennes dotter, Astrid (Molly Blixt Egelind), ska hux flux gifta sig nere i Italien med Patrick (Sebastian Jessen). De har inte varit tillsammans speciellt länge, men det spelar väl ingen roll när det gäller kärlek?
Kärlek ja... Den går ju upp och ner... Ja, Idas man, Leif (Kim Bodnia) har ju inte haft det så lätt på sistone. Och Patricks pappa, Philip (Pierce Brosnan), ja han är ju bara en elak och arrogant typ.

Jag tyckte om den, helt klart. Ytterligare en dansk film att titta på emellanåt för en feelgood-känsla. Mycket bra skådespelare!
Och när jag såg Trine Dyrhom le tänkte jag bara på Martina Haag. De har samma vackra, varma leende som gör att man bara smälter när man ser det.

// A //

Breakfast at Tiffany's

Japp, det här känns lite skämmigt att erkänna, men jag har inte sett Breakfast at Tiffany's (1961, regissör Blake Edwards) förrän nu... Det bästa är att det hade inte min kompis heller, så det var den vi valde för vår Netflix-kväll.

Filmen handlar om Holly Golightly (Audrey Hepburn), en ung flicka som enbart är ute efter att gifta sig rikt, men flyr från man till man. Men så flyttar Paul Varjak (George Peppard) in i samma hus som henne och han är inte riktigt som alla andra. Han har inga pengar, utan får pengar via sin gifta älskarinna, 2E Failenson (Patricia Neal) samtidigt som han kämpar med att skriva sin bok.

Jag förstår varför så många pratat om filmen. Den är underhållande, snabb och miss Golightly kan snacka omkull vem som helst. Jisses vad käften går! Miljöerna är härliga och berättelsen likaså.
Nu i efterhand kan man ifrågasätta pk-kvoten på denna, med tanke på att de inte hittade en japan för att spela stereotyp-japanen (mr Yunioshi spelades av den fantastiske Mickey Rooney!), men men...

Jag anser faktiskt också att det här är en film man bör se. Hepburn var grymt vacker (visste inte att hon var så himla smal) och vilken garderob... I love!

// A //

Date Night

Igår såg jag Date Night (2010, regissör Shawn Levy) och fick mig några fniss. Den handlar om äkta paret Phil (Steve Carell) och Claire Foster (Tina Fey). De har hängt ihop ett tag om jag säger så. Två barn. Livet i förorten. Och så vidare. Det mesta på rutin helt enkelt.

Men efter en bokklubbsträff tänker Claire att det kanske är dags att piffa till sig ordentligt inför den regelbundna datekvällen, vilket leder till att Phil tänker att ja nu jäklar, nu ska jag ta frugan på finmiddag i förorten, på nya hippa restaurangen Claw.
Men med noll framförhållning överhuvudtaget är det rätt kört att få ett bord... Fast om ingen i baren svarar på uppropet om att bordet är klart gör det väl inget om Phil svarar att det är deras efternamn som de ropar upp?

Det visar sig att det var inte det smartaste som han kunde gjort, då två skummisar kontaktar de vid bordet. Dessa två vill dessutom att de ska lämna bordet och följa med de ut i gränden. Det är starten på en helt galen natt.

Tycker filmen var rolig och underhållande. Absolut inte den bästa jag sett, men mysig en helt vanlig kväll.

// A //

Sällskapsresan - musikalen

Jag fick syn på nätet att Sällskapsresan (1980, regissör Lasse Åberg) skulle bli musikal (regissör Anders Albien) nere i Malmö och blev lite avis, då Malmö inte direkt ligger nästgårds från där jag bor. Men så hux flux skulle den upp till Stockholm, så då köpte jag genast biljett.

Nu har jag sett den, och jag tycker den var väl värd att se! Jag som sett filmen "ett antal gånger", som kan replikerna utantill, blev mycket nöjd med hur de gjort om den till musikal. Sångerna passade jättebra in och skådespelarna var rätt castade, även om jag tycker att Robban, som i filmen spelas av göteborgaren Weiron Holmberg, skulle varit en göteborgare även i musikalen. No offense, Tomas Bolme, men där blev det tokigt.
Det var så kul att se Sven Melander i den roll som Berra, som han hade även i filmen.
Rollen som Stig-Helmer spelades av Anders Ankan Johansson, och de kunde inte gjort ett bättre val. Han axlade rollen perfekt! Kommer det nyinspelningar av Stig-Helmer är det han som bör väljas i rollen även då!

Jag, som jag skrev, kan ju de flesta replikerna och scenerna utantill fick snällt inse att man har rätt att göra om, men det blev bara bra!

Tycker den var väl värd att se, om du gillar musikaler vill säga.

// A //

Bridget Jones's Baby

Som jag skrev i tidigare blogginlägg om Absolutely Fabulous så är även senaste Bridget Jones's Baby (2016, regissör Sharon Maguire) ett måste att se så snart den dök upp. De tidigare Bridget Jones-filmerna har ju varit skämskuddeunderhållande (är nog första gången jag skrivit det ordet!) och det är ju kul.

I den här filmen har Bridget Jones (Renée Zellwegger) skaffat sig en ordentlig karriär, men är fortfarande singel och barnlös, till sin mammas (Gemma Jones) stora förtvivlan. När hon dessutom får fira sin födelsedag alldeles ensam bestämmer hon sig för att ta sin kompis Mirandas (Sarah Solemani) råd och följa med på festival, för där får man minsann göra precis vad man känner för! Som att hoppa i säng med den första man säger hej till på festivalen. I det här fallet Jack (Patrick Dempsey).
Men sen dyker ju fantastiske Mark (Colin Firth) upp igen... Där går det ju bara inte att styra...

Så sker det som ingen, allra minst Bridget, hade räknat med. Hon blir gravid! Överlycklig, ja - men vem är pappan?

I mina ögon är det här den klart bästa Bridget Jones-filmen! Skrattade rakt ut flera gånger (fick till och med till ett grymtande skratt, så kallat snork-skratt) och ingen riktig skämskudde behövdes egentligen. Och Emma Thompson gjorde rollen som barnmorska fantastiskt bra! Se den!!

// A //

Absolutely Fabulous - The Movie

Som jag har väntat på Absolutely Fabulous - The Movie (2016, regissör Mandie Fletcher)! Sen jag hörde att den var på g har jag väntat och väntat. Men idag var väntan över! Uppväxt med Patsy (Joanna Lumley) och Edina (Jennifer Saunders) på TV gör ju att man bara måste se filmen, nu när de blivit äldre.

Jag blev inte besviken! De var precis som förut och helt underbara. Ja, alla var som förut - även Saffy (Julia Sawalha), mamman (June Whitfield) och Bubble (Jane Horrocks). Fick många goda skratt.

I den här filmen kämpar Edina för att få bli PR-ansvarig för Kate Moss, men inte är det väl då så bra om man har ihjäl den man vill ha PR-ansvaret för? Och hur tar man sig ur det, för det var ju inte med flit som hon gjorde det... Man kan ju alltid fly?

Gillade du serien när den gick - se filmen, helt klart!! Och så dök ju min husgud, Jean-Paul Gaultier upp också. Som sig själv.

// A //

Seeking a friend for the end of the world

Igår såg jag Seeking a friend for the end of the world (2012, regissör Lorene Scafaria).
När filmen börjar vet alla på jorden att världen håller på att gå under. Man vet när (på ett ungefär) och hur. Vi får möta Dodge (Steve Carell), en vanlig amerikansk man, som nyligen blivit lämnad av sin fru. Han jobbar med att sälja försäkringar, dessa försäkringar innehåller dessutom inte klausulen att den inte är gällande vid naturkatastrofer och dylikt som alla andra försäkringar har, det är därför den är lite dyrare... Lite smått ironiskt sådär.
Och ironin fortsätter genom filmen. Liksom värme, och andra känslor. För vad skulle du själv göra om du visste att jorden - och allt du vet, liksom du själv - kommer att försvinna helt inom kort? Skulle du umgås med familjen? Röka på? Vandalisera? Skita i allt? Lära känna nytt folk? Leta upp kärleken som kom undan? Eller skulle du bara fortsätta som innan? Ja, det är nog inget man egentligen vet förrän man själv står där.

Dodges granne, Penny (Keira Knightley) hade en önskan om att komma hem till sin familj, men det sista stora planet har lyft och hur kommer man då över till England från USA? Dodge har en idé, och genom den idén tar de sig framåt.

Det här skulle kunna vara en oerhört tung film. Ja, med tanke på vad den faktiskt handlar om. Men fokuset är inte riktigt på katastrofen. Visst, den sitter där bakom gardinen och man blir inte av med den, men fokuset är på människorna. Och det är underhållande.

Rekommenderar den!

// A //

The Fundamentals of Caring

En kompis tipsade om den här igår, så då var det lika bra att se Fundamentals of Caring (2016, regissör Rob Burnett) på en gång. Oj, vad jag inte ångrar det!

Filmen handlar om Ben Benjamin (Paul Rudd) vars liv tog en drastisk vändning mitt i livet. Han anser att han måste sadla om, så han tog en kurs i hur man blir en vårdare. Hans första uppdrag blir hos en nyinflyttad brittisk kille vid namn Trevor (Craig Roberts). Han har Duchennes muskeldystrofi, en sjukdom som gör att ens muskler förtvinar en efter en. Trevor behöver hjälp med det mesta och hans liv kretsar kring kök, sovrum, tv-rum och toa. Vareviga dag. Våfflor, varenda dag. Rutiner, rutiner, rutiner. Och mediciner.
Ben tycker att det är dags att utmana Trevor att börja leva livet istället, men Trevor är inte med på banan. Inte heller hans mamma Elsa (Jennifer Ehle) tycker det är en vidare bra idé. Men på något konstigt sätt går det ändå vägen tillslut, och livet (?) kan börja.
Och i det livet finns även Dot (Selena Gomez) och Peaches (Megan Ferguson).

Den var helt underbar och du bör se den NU! Underbara dialoger, både skratt och gråt. Lite En Oväntad Vänskap-vibbar. Helt fantastisk! No need for more words.

// A //

Det regnar köttbullar 2: Den stora matkampen

Från en matfilm till en annan matfilm. Typ. Jag såg Det regnar köttbullar (2009, regissör Phil Lord & Christopher Miller) för några år sedan och tyckte filmen var rätt söt. Nu såg jag Den stora matkampen (2013, regissör Cody Cameron och Kris Pearn), några år senare.

Fortfarande söt, men bättre än första filmen. Visst, man bör ju ha sett ettan för att till fullo förstå tvåan. Den här gången har Flints (Bill Hader) uppfinning, som han trodde hade lagt ner, slagit slint, och Flints stora idol Chester V (Will Forte) ber honom om hjälp. Eller ber och ber... Beordrar väl mer eller mindre. Men har den verkligen slagit slint?

Jo, den var lite gulligt att titta på, även om jag inte såg en enda köttbulle i filmen ;)

// A //

Today's Special

Nu var det ännu en matfilm som jag fastnade för... Jag och matfilmer alltså... Vi har något ihop! Den här gången var det Today's Special (2009, regissör David Kaplan) som fångade min blick.

Den handlar om Samir (Aasif Mandvi). Han arbetar som souschef på en finare restaurant i New York. Han längtar efter att få bossa över sin egen restaurang, men saker och ting går inte enligt plan, så han bestämmer sig för att dra till Paris, för att där få visa vad han går för. Men livet... Pappa Hakim (Harish Patel) får en hjärtinfarkt, och någon måste driva vidare restaurangen i Queens. En nedgången, indisk restaurang som sett bättre dagar och fler kunder. Och Samir har ju aldrig brytt sig om att laga mat från sitt eget ursprung, det är ju inte fint nog.

Jag tycker filmen var helhärlig! Underbara skådisar, speciellt mamma Farrida (Madhur Jaffrey) och taxichauffören Akbar (Naseruddin Shah) förgyllde storyn. Se den för en feelgood-upplevelse!

// A //

Big Hero 6

Jag brukar kasta mig över animerade filmer när de kommer ut, men Big Hero 6 (2014, regissörer Don Hall och Chris Williams) gick mig spårlöst förbi. Nu såg jag att den fanns på Netflix och tänkte passa på att se den då da...

Den var ju toppenbra! Filmen handlar om en väldigt intelligent 14-åring vid namn Hiro (Ryan Potter) vars största intresse är Botfights, det vill säga fighter mellan robotar, något som är förbjudet (eller i alla fall när det är pengar inblandade). Hans storebror, Tadashi (Daniel Henney), försöker få honom på andra tankar och tar med honom till sitt universitet. Där visar han sin uppfinning, marhmallowliknande sjuksköterskeroboten Baymax (Scott Adsit). Hiro erkänner att han blir imponerad, och än mer imponerad när han får träffa en av sina idoler, Robert Callaghan (James Cromwell), som är professor på universitetet. Så nu vill Hiro också komma in på universitetet och han uppfinner några fantastiska microrobotar och sedan förändras Hiros värld...

Jag skrattade och grät och blev inte uttråkad en sekund, så om du inte sett den redan, passa på att göra det!

// A //

Ghostbusters

Alltså... Det blev en remake på Ghostbusters (2016, regissör Paul Feig)! Hade det i och för sig på känn. Det var lite kul att introducera gamla Ghostbusters-filmerna till en 9-åring och en 12-åring (de gillade de skarpt!), så nu när det hade blivit en nyinspelning av filmen var det ju ett måste att ta med de på bio.

I nya Ghostbusters har de svängt till det så att det är tjejer som jagar spöken och receptionisten är en rätt korkad, snygg kille vid namn Kevin (Chris Hemsworth). Jag gillar ju Melissa McCarthy (spelar Abby, den mest drivande Ghostbustern) och hon gjorde mig inte besviken i den här filmen heller!
Visst, själva storyn kanske inte var den bästa, men jag fick mig många skratt och en del hoppa-till-i-stolen-hopp.
Ungarna gillade den också, även om 9-åringen blev lite småskrämd när det kom lite väl många gröna spöken i bild (förstår 11-årsgränsen).
Sedan tyckte jag att det var härligt att en del från de gamla filmerna dök upp i den här filmen också, men i helt andra roller än tidigare.

För en del skratt - se den!

// A //

Mr. Holmes

Hemmakväll var snälla och bjöd mig på en film när jag fyllde år, så igår hämtade jag ut hyrfilmen Mr. Holmes (2015, regissör Bill Condon).

Det handlar ju inte om vilken Mr Holmes som helst, utan det är ju Sherlock (Ian McKellen)! Den Sherlock vi får lära känna här är den åldrande detektiven, som lämnat Baker Street bakom sig för att istället satsa på att bo på landsbygden och pyssla med sina bin. Ett fall håller honom fortfarande uppe, då han inte riktigt känt att det tagit slut.

Han bor tillsammans med sin hushållerska Mrs Munro (Laura Linney) och hennes lille son Roger (Milo Parker). Mrs Munro är inte överlycklig över att sonen hänger så mycket med detektiven, men det är nog främst för att hon är rädd att Mr Holmes ska trilla av pinn och sorgen bli för tung för pojken.

Det är en finstämd, lågmäld film och McKellen spelar (som vanligt) väldigt bra. Överlag är skådespeleriet riktigt bra!
Jag rekommenderar den.

// A //

Peaky Blinders

Jag brukar inte skriva om TV-serier i den här bloggen, utan endast filmer och böcker, men nu har jag blivit toksåld på den här BBC-serien Peaky Blinders (2013-?), där första säsongen nu finns att se på Netflix.

Kan ärligt säga att jag inte trodde den skulle vara något för mig, när jag började se första avsnittet, men jag blev fast. Har aldrig varit mycket för gäng-filmer, och speciellt inte mörka sådana, men som sagt...

Serien utspelar sig i 1920-talets Birmingham. Jag, som anglofil, njuter av språket, och den mörka miljön.
Den handlar om gänget Peaky Blinders, vars kärna är familjen Shelby. Gängbossen är Thomas (Cillian Murphy) som har hjärnan i familjen. Han flankeras av sina bröder och sin starka faster Polly (Helen McCrory).
Det här är tuffa män, som har rakblad fastsatta i mössorna och viker inte ner sig för något. De står mellan gäng som leds av Billy Kimber (Charlie Creed-Miles) som är den sofistikerade brottslingen, zigenargänget Lees och gänget med poliser, nu ledda av Chester Campbell (Sam Neill). Men i det allra mittersta hittar vi Clara (Annabelle Wallis), som arbetar som agent för kronan.

Tyvärr finns endast säsong ett på Netflix, men den har verkligen gett mersmak, och slutet gjorde att jag bara måste titta vidare snarast! Så se den!! Det är en upplevelse att höra Sam Neill prata sitt modersmål (irländska) och jag som nyss förlorat min absoluta favoritröst (Alan Rickmans) har fått en ny att lyssna till - Paul Andersons (han spelar Arthur Shelby).

Lite kul kuriosa är att serien faktiskt hämtat inspiration från de riktiga gängen som härjade i Birmingham under 18-tidigt 1900-tal. De var hårda boys de med!

// A //

Hector and the Search for Happiness

Hector and the Search for Happiness (2014, regissör Peter Chelsom) hade jag hört lite bra om, så nu när den fanns på Netflix slog jag till och såg den. Jag ångrar mig inte.

Filmen handlar om Hector (Simon Pegg) som arbetar som psykiatriker i London. Han bor med sin flickvän Clara (Rosamund Pike), och de har ett välordnat och uppstyrt liv. Men en dag så känner Hector att det inte fungerar längre, men vet inte riktigt vad det är som inte fungerar. Är han lycklig? Är Clara det? Får man fråga det? Och hur ska han hjälpa sina patienter till lyckliga liv?

Så Hector bestämmer sig för att ge sig ut på en resa i världen, för att finna vad andra människor på vägen anser är lycka. Och vilken resa det blir!

Jag tycker att du ska se den här. Faktiskt! Den är underhållande och en fin feelgood-film! Och Simon Pegg spelar rollen helt underbart! Kom igen! Gör't bara - se den!

// A //

Jupiter Ascending

Netflix tyckte att jag skulle se Jupiter Ascending (2015, regissörer Andy & Lana Wachowski) så då fick jag väl helt enkelt göra det. Så lättlurad är jag! Men jag måste säga att den var rätt bra. Snyggt gjord och helt okej skådespeleri. Till och med spännande!

Filmen handlar om Jupiter Jones (Mila Kunis), en dotter till man som älskade stjärnorna och planeterna, och till en mamma som inte hade det så lätt. Dagarna går åt till att städa på olika ställen, för både Jupiter och hennes mamma. Kvällarna går till att umgås i det kollektiv som familjen utgör. Livet är inte så lätt.

Men så visar det sig en dag att Jupiter inte bara är den hon är, hon är dessutom härskarinna över ett intergalaktiskt universum. Något som hon får veta när hon träffar Caine (Channing Tatum), som gör det mesta för att hjälpa henne. Och många, men speciellt Balem Abrasax (Eddie Redmayne) vill inte att hon ska existera överhuvudtaget, då han har andra planer för jorden.

Tycker den var värd att lägga några minuter på - till och med hela filmen! :)

// A //

Minions

Nu har jag äntligen fått sett Minions-filmen (2015, regissörer Kyle Balda och Pierre Coffin). Det roliga med de små gula liven är ju att de alltid vill jobba med och för den mest elaka skurken som de kan hitta, och tillslut hittar de den utlimata skurken, Scarlett Overkill (Sandra Bullock)! Men det blev visst inte som det var tänkt i alla fall.

Tanken var ju att Scarlett, och hennes man Herb (Jon Hamm) skulle ta över världen, men kan man verkligen göra det med Stuart, Kevin & Bob (Pierre Coffin) i närheten?

Så söt! Och rolig!

// A //

Spectre

En annan storfilm som hade premiär och sågs förra året var nya Bond-filmen Spectre (2015, regissör Sam Mendes). Jag fick till och med se den gratis, då Finansförbundet var rara nog att ge ut biljetter!

Återigen fick vi se Daniel Craig som James Bond, och jag måste säga att han passar i rollen. Mina favoriter tidigare har ju varit Sean Connery och Roger Moore, men Craig har minsann gett sig upp i toppen han med.
Bond har ju alltid varit brudar, gadgets och snabba bilar och aldrig en stor favorit hos mig. Inte heller med de filmerna med Craig i. Tills nu. I mina ögon var det här den bästa Bond-filmen ever!

Dialogerna flyter bra, den är snyggt filmad och alla spelar bra. Alla!

I den här filmen får Bond springa tillbaka i tiden (inte bildligt talat, men något från det förflutna dyker upp för utredning) och köra lite solo, då den nya bossen C (Andrew Scott) bestämt att agenterna är ganska onödiga.

Jag tycker absolut att den är värd att ses!

// A //

Star Wars - The Force Awakens

Så äntligen var det dags för nummer sju i ordningen av Star Wars-filmer, The Force Awakens (2015, regissör J.J Abrams)! Som jag väntat! Gick på premiärdagen, men jag har visst missat att uppdatera bloggen... Dumma mig!

Oavsett - så glad att jag såg den här, för nu har vi åkt tillbaka i tiden, till den tiden där Star Wars var som bäst. Eller alltså, filmen är nutid (eller ja, du vet vad jag menar), men den påminde mer om de tre första filmerna (eller de tre första efter de tre nya som utspelar sig före...). Japp, kan konsten att göra saker och ting invecklade!

Jag tyckte filmen var riktigt bra! Det var härligt att träffa Chewie (Peter Mayhew), Han Solo (Harrison Ford), Leia (Carrie Fisher), Luke Skywalker (Mark Hamill) igen, samt att träffa nya stjärnor, så som Rey (Daisy Ridley),  Finn (John Boyega) och Kylo Ren (Adam Driver).  Och alla druider så klart!

Den var spännande och ger mersmak inför nästa film!

Jag valde att se det som att de gjorde filmen old-school för att knyta an de tidigaste och gillar det skarpt, medan jag hört andra som tyckt att det hela bara upprepar sig. Men som vanligt är allt tycke och smak.

// A //