The Hunger Games: Mockingjay Part 2

Igår var jag iväg och såg sista delen av Hunger Games, Mockingjay del 2 (2015, regissör Francis Lawrence) och min slutkontenta av det hela är att det var en bra slutfilm. Däremot slutscenen... Ja den blev nästan lika fånig som Sagan Om Ringens (ja, ett av sluten...).

Filmen tar givetvis vid där den gamla slutade. Det vill säga när Katniss (Jennifer Lawrence) nästan blev strypt av sin vän Peeta (Josh Hutcherson), som hjärntvättats av president Snows (Donald Sutherland) gäng.
Motståndsrörelsen har kommit långt, men är inte ända framme och Katniss vill ut snabbt igen för att se till att Snow inte tar ett enda andetag till.

Den här var otroligt spännande, sorglig och mörk och för en gångs skull känner jag att jag nog skulle sett den hemma och inte på bio. Dels för att 3D-effekten slog fel, så i vissa scener var personerna dubbla (skitjobbigt att titta på) och dels för att jag delade salong med en massa unga töser som satt och hulkade. Jag hade säkerligen suttit och bölat själv hemma, så det är inte det, men jag kom av mig och började fnissa åt alla andra. Elakt men sant!

Det var även sorgligt att se Philip Seymour Hoffman i filmen, så långt efter hans bortgång... Konstig känsla.

Men se den!! Fast se till att se de andra innan, så klart.

Och här nere en spoiler, så vill du inte veta, läs inte.

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Fundera över bebisen i slutet. ;)

// A //

Pojken i randig pyjamas

Jag fick den här rekommenderad på Hemmakväll för bra länge sedan, läste på baksidan av filmen och kände att den nog var för tung för just den kvällen, men nu när jag jag såg Pojken i randig pyjamas (2008, regissör Mark Herman) på Netflix mindes jag tipset och tänkte "ja, varför inte?". Såg den direkt efter Judge Dredd, så jag kan ju erkänna att det blev tvära kast...

Filmen handlar om en tysk familj under andra världskriget. Fokus ligger på sonen Bruno (Asa Butterfield). En liten kille som gör helst det som små killar gör - det vill säga leker med kompisar.
En dag får han reda på att pappan (David Thewlis, var inte alls beredd på att se honom i den här rollen efter att ha sett honom som Remus Lupin i Harry Potter) blivit stationerad på en ort på landet och de måste flytta. Han har fått en ny tjänst inom SS, men vad den innebär vet ingen utom han själv.

Familjen flyttar och Bruno får verkligen ingen att leka med. Dessutom inlåst bakom grindar! Inte så roligt... Och varför går mannen som kommer med grönsaker med randig pyjamas under kläderna?
Som småpojkar är, så tar äventyrslystnaden över en vacker dag, och han tar sikte på bondgården som han sett från sitt fönster. Han måste ju ta reda på varför alla springer omkring i pyjamas!
Väl där lär han känna Shmuel (Jack Scanlon), men förstår inte riktigt varför han inte vill leka.

Filmen var fantastiskt bra och gav ett viktigt budskap, speciellt som vindarna blåser i dagens samhälle. Pojkarna spelade otroligt bra och berättelsen höll hela vägen igenom.
Om du klarar en film som inte enbart byggs upp av skratt och solsken - se denna. Jag rekommenderar den varmt!

Dredd

Jag ska ärligt säga att jag inte kommer ihåg så jättemycket av Judge Dredd (1995, regissör Danny Cannon) där vi hade Sylvester Stallone i rollen som Judge Dredd. Eller jag kommer ihåg att jag tyckte att den var bra. En bra action. Men på grund av det kan jag inte heller jämföra den, med Dredd (2012, regissör Pete Travis), utan jag får sonika bara skriva vad jag tyckte om den här.

Filmen är en framtidsversion, där mycket av jorden är förstört, och de flesta människorna bor i enorma höghuskomplex där de flesta verkar vara slum.
Polisen har numera rätt att vara domare, jury och avrätta på plats, om så är fallet, så det är nog inte så kul att vara brottsling där och då.
En av dessa poliser är Dredd (Karl Urban) och han får "äran" att ta hand om en synsk mutant-rookie som heter Anderson (Olivia Thirlby) och hon i sin tur får äran att välja uppdrag. Hon väljer ett uppdrag som tar de in i ett av höghuskomplexen där det just inträffat ett trippelmord, där tre stycken män slängts ner i mittgården.
Vad de inte visste var att de klev rakt in i Slo-Mo (en ny drog, som gör att allt upplevs i slowmotion)-mamman MaMas (Lena Heady) högkvarter och hon är inte att leka med...

Det var en riktigt bra actionfilm i mitt tycke, så jag rekommenderar den!

// A //