Visar inlägg med etikett Alan Rickman. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Alan Rickman. Visa alla inlägg

lördag 23 januari 2016

Peaky Blinders

Jag brukar inte skriva om TV-serier i den här bloggen, utan endast filmer och böcker, men nu har jag blivit toksåld på den här BBC-serien Peaky Blinders (2013-?), där första säsongen nu finns att se på Netflix.

Kan ärligt säga att jag inte trodde den skulle vara något för mig, när jag började se första avsnittet, men jag blev fast. Har aldrig varit mycket för gäng-filmer, och speciellt inte mörka sådana, men som sagt...

Serien utspelar sig i 1920-talets Birmingham. Jag, som anglofil, njuter av språket, och den mörka miljön.
Den handlar om gänget Peaky Blinders, vars kärna är familjen Shelby. Gängbossen är Thomas (Cillian Murphy) som har hjärnan i familjen. Han flankeras av sina bröder och sin starka faster Polly (Helen McCrory).
Det här är tuffa män, som har rakblad fastsatta i mössorna och viker inte ner sig för något. De står mellan gäng som leds av Billy Kimber (Charlie Creed-Miles) som är den sofistikerade brottslingen, zigenargänget Lees och gänget med poliser, nu ledda av Chester Campbell (Sam Neill). Men i det allra mittersta hittar vi Clara (Annabelle Wallis), som arbetar som agent för kronan.

Tyvärr finns endast säsong ett på Netflix, men den har verkligen gett mersmak, och slutet gjorde att jag bara måste titta vidare snarast! Så se den!! Det är en upplevelse att höra Sam Neill prata sitt modersmål (irländska) och jag som nyss förlorat min absoluta favoritröst (Alan Rickmans) har fått en ny att lyssna till - Paul Andersons (han spelar Arthur Shelby).

Lite kul kuriosa är att serien faktiskt hämtat inspiration från de riktiga gängen som härjade i Birmingham under 18-tidigt 1900-tal. De var hårda boys de med!

// A //

onsdag 31 december 2014

The Butler

Vilken stark film The Butler (2013, regissör Lee Daniels) visade sig vara. Jag hade hört om den, men inte så mycket mer. Tyckte dock att det var en film jag borde se och jag ångrar mig inte.

Filmen är baserad på en sann historia och handlar om Cecil Gaines (Forest Whitaker) liv. Hur det tar sin start i bomullsfälten i södra USA, via ett jobb som butler på ett hotell - till att vara butler i Vita Huset till ett gäng olika presidenter. Samtidigt får vi följa hans privatliv med hans fru Gloria (Oprah Winfrey) och hans två mycket viljestarka barn Charlie (Elijah Kelley) och Louis (David Oyelowo).
Cecil själv tycker att han kommit långt och är nöjd med sitt liv där hos presidenterna, för hur kan en svart man önska mer än så? Medan hans barn, främst den ena, ser hur det hela kan utvecklas, hur hårt och svårt det än må vara att nå dit.

Jag blev helt tagen över berättelsen. För det första är det ett imponerande liv Cecil levt, men sedan en riktigt bra historielektion. Rekommenderar den varmt!
Skådespelandet var riktigt riktigt bra! Fantastisk rollista med bland andra Alan Rickman, Robin Williams, Mariah Carey, Vanessa Redgrave, Cuba Gooding Jr, Lenny Kravitz, Liv Schreiber med flera.

söndag 25 maj 2008

Perfume: The Story Of A Murderer


Såg just filmen Perfume (2006, regissör Tom Tykwer, Parfymen) och den var... Intressant...

Utspelar sig i Frankrike under 1700-talet. Mer precist Paris (till en början). Där, mitt på fiskmarknaden, föds Jean-Baptiste Grenouille (Ben Wishaw). Inte vilken kille som helst, utan en kille med ett fenomenalt luktsinne. Han sparar på dofter.

Växer upp under hårda förhållanden och blir väl inte världens mest charmiga person. Men fascinationen för lukter hänger kvar. Jag säger lukter och inte dofter, då väldigt få dofter var nog intressanta på den tiden i Paris... :P

Så han börjar samla på dem... Men när det är ett dött ting (så säger jag...) så stannar inte lukten kvar - och vad ska man då göra?! Jean-Baptiste är en smart (?) kille, så han kommer på hur...

Det var en jättekonstig film. Verkligen! Jag skulle gärna sett att skådespelarna var fransoser hela bunten, men det det funkade med engelska också. Men scenerna var fina och autentiska (tror jag) och skådisarna bra. Alan Rickman hade nog en av de mest intressanta scenerna i hans skådespelarkarriär! *haha*

Faktiskt värd att se. Läs inte vad den handlar om innan, bara se!

fredag 16 november 2007

Love Actually


Om man är en sucker för engelska, romantiska filmer så är Love Actually (2003, regisserad av Richard Curtis) filmen. Jag är en sucker för just dessa, så det här var nog femte gången jag såg den...
Jag gillar filmer där historien väver samman flera levnadsöden (som Shortcuts och Crash till exempel) och det gör den här filmen.

Handlar till exempel om den nyvalde, charmige, stirrige, rolige premiärministern David (Hugh Grant) som ska axla sin nya roll. I rollen möter han den supersöta tjejen Natalie (Martine McCutcheon) och amerikas president (Billy Bob Thornton). Och en bläckfisk.

Handlar även om Daniel (Liam Neeson) som precis förlorat sin fru och blivit ensamstående med styvsonen Sam (Thomas Sangster). Så söt kärlekshistoria...

Daniels syster Karen (Emma Thompson) umgås med en hummer och får en ordentlig törn av sin man Harry (Alan Rickman, en av mina absoluta favoritskådisar).

En annan som får sig en ordentlig törn är Jamie Bennett (Colin Firth), men han slickar sår i Frankrike, möter en ål samt Aurelia (Lúcia Moniz).

Och för att inte gå igenom hela rollistan (men den är full av underbara engelska skådespelare) måste jag ändå nämna gamla ex-herionisten och rocksångaren Billy Mack (Bill Nighy) och hans manager Joe (Gregor Fisher) som får fram den nog sämsta jullåten genom tiderna...

Favoritrepliken i filmen är när Colin Frissell (Kris Marshall) vräker ur sig "Watch out ladies! Here comes Colin Frissell, and he's got a big nob!" *hihi*

Den är så värd att ses! Oavsett om du är en sucker för denna genre eller ej så kommer du nog tycka om den.

För att se en trailer av filmen med mera, klicka här.