tisdag 29 januari 2019

Lyckligare kan ingen vara

För ett tag sedan var jag iväg på bio och såg Lyckligare kan ingen vara (2018, regissör Staffan Lindberg).

Den handlar om lite olika personer mitt i livet. Vi får möta Robert (David Hellenius) som är mitt i livet med barn och fru. Är det inte lite... Tråkigt? Och så kommer tonårsförälskelsen och numera amerikansk skådespelerska, Sofia (Helena af Sandeberg) till Sverige för att spela in en svensk film. Hon är numera gift med amerikanen Mark (Eagle Eye Cherry) och har en dotter. Lever livets glada dagar. Eller?
För att inte tala om pensionären Ulf (Kjell Bergqvist). Det händer ju ingenting när man är pensionär, mer än att promenera med hunden. Han som brukade vara den som hade alla brudar. Vad hände?

Finns flera som det handlar om och allas berättelser vävs samman, och det görs det snyggt. Men den är rätt förutsägbar och lite trist. Och Hellenius tar åter rollen som mes. Tyvärr. Så nja, inte jätteimponerad.

// A //

Riverdale

När jag var liten läste jag serietidningen Acke. Jag var lite småförtjust i honom och önskade att jag vore Betty. Inse att det blivit en Netflix-serie baserad på den!

Vi får alltså ta oss till Riverdale Highschool där Acke/Archie (K. J. Apa)  går, tillsammans med sin bästa vän Betty (Lili Reinhart). Och så flyttar Veronica (Camila Mendes) dit och stökar till lite efter att hennes pappa blivit fängslad. Jughead (Cole Sprouse) är så klart med, men kommer banne mig inte ihåg vad han hette i svenska serien.

Inte nog med att det är "vanligt" highschool-drama, som pricken över i försvinner skolans mest populäre kille; Jason (Trevor Stines) efter att han varit ute och rott med sin tvillingsyster Cheryl (Madelaine Petsch) och Ackes gäng börjar genast rota. Hela staden känns plötsligt skyldiga.

Tycker den är riktigt bra och spännande, välspelad. Extraplus för att min gamla tonårscrush Luke Perry är med, liksom Molly Ringwald. Och inte att förglömma Mädchen Amick från Twin Peaks. Wow liksom! :)

// A //

Lost in Space

Snubblade över Lost in Space (2018), en serie, på Netflix och oj vad glad jag är över att jag gjorde det. Jag blev helt såld! Den är väldigt välspelad och väldigt snyggt gjord.

Filmen utspelar sig i - tadaaa - rymden! Människorna har alla (?) fått göra tester och endast de som är bra nog och kan tillföra något till "den nya världen" är välkomna ombord. Resan går bra, men så träffas farkosten av något och kraschar på en planet som liknar jorden. Någonstans i rymden.

Vi får följa familjen Robinson som består av mamma Maureen (Molly Parker), pappa John (Toby Stephens), döttrarna Judy (Taylor Russell) och Penny (Mina Sundwall) samt lillebror Will (Maxwell Jenkins).

Som sagt, jag blev helt såld och slukade avsnitt efter avsnitt, då jag verkligen ville veta allt vad som hände den här familjen. Rekommenderar den varmt! Bara längtar till en säsong två!

// A //

Lazarus

Lars Kepler (paret Ahndoril) har kommit med en ny bok; Lazarus, och jag sprang och skrev upp mig på väntelistan på biblioteket. Nu har jag sträckläst ut den. Inte utan man undrar hur paret Ahndoril är funtade när man får ihop sådana här obehagliga böcker som det får ur sig en efter en...

Återigen träffar vi Joona Linna och Saga Falk. Båda tilltufsade men vid gott mod, ända tills Joona blir kallad till ett mord i Tyskland, där offret, som han aldrig hört talas om innan, hade försökt ringa till hans mobil ett antal gånger. Och ungefär samtidigt finner polisen i Oslo ett kranium (bland en massa andra kroppsdelar) som tillhört Joonas fru. Någon är helt klart ute efter honom, men vem?

Den här boken tar oss runt i Europa och man hinner flertalet gånger tänka "men hur dum får man va?" liksom "nej, nej, nej". Inte lika bra som Stalker, men fortfarande obehaglig och spännande.

// A //