Aquaman

En av mina bästa och närmast filmsmak vänner hade varit och sett Aquaman (2018, regissör James Wan) och blivit grymt besviken och rekommenderade ingen att lägga till den här på att-se-listan. Samtidigt fick jag höra av en annan vän att han tyckte att den var jättebra, och vi brukar tycka rätt lika också, så då kände jag att jag faktiskt måste se den jag med, för att se vad jag skulle tycka.

Aquaman / Arthur Curry (Jason Momoa) är sonen av en vanlig människa; Tom Curry (Temuera Morrison) och Atlantis drottning Atlanna (Nicole Kidman). En lite spännande mix, då han rör sig bra på land och bra under vatten. Kärleken mellan hans föräldrar var inte accepterad från Atlantis håll och förr eller senare kommer de två världarna att kollidera. Med besked.

Jag måste erkänna att jag gillade den och undrar om min kompis var på dåligt humör när han såg den... Visst, det finns tycke och smak och vi kan faktiskt tycka olika, bara att det är ovanligt. Det var inte den bästa film jag sett, men den var fint gjord och underhållande.

Och jag tyckte om att få se Temuera Morrison igen, han har haft en speciell plats i mitt hjärta sedan Krigarens Själ.

// A //

Lyckligare kan ingen vara

För ett tag sedan var jag iväg på bio och såg Lyckligare kan ingen vara (2018, regissör Staffan Lindberg).

Den handlar om lite olika personer mitt i livet. Vi får möta Robert (David Hellenius) som är mitt i livet med barn och fru. Är det inte lite... Tråkigt? Och så kommer tonårsförälskelsen och numera amerikansk skådespelerska, Sofia (Helena af Sandeberg) till Sverige för att spela in en svensk film. Hon är numera gift med amerikanen Mark (Eagle Eye Cherry) och har en dotter. Lever livets glada dagar. Eller?
För att inte tala om pensionären Ulf (Kjell Bergqvist). Det händer ju ingenting när man är pensionär, mer än att promenera med hunden. Han som brukade vara den som hade alla brudar. Vad hände?

Finns flera som det handlar om och allas berättelser vävs samman, och det görs det snyggt. Men den är rätt förutsägbar och lite trist. Och Hellenius tar åter rollen som mes. Tyvärr. Så nja, inte jätteimponerad.

// A //

Fantastiska Vidunder: Grindelwalds Brott

Nu när del två av Fantastiska Vidunder, Grindelwalds Brott (2018, regissör David Yates) dök upp på biograferna sprang jag så fort jag var ledig iväg till en för att se den. Solo blev jag till och med! Eller ja, jag gick solo. Sen var det ju faktiskt tre till i salongen. Japp, jag gick en udda tid!

Jag gillade ju verkligen första delen, då den är oerhört charmig och Eddie Redmayne som spelar en av huvudkaraktärerna, som Newt, är ännu mer charmig. Och det var han även i den här filmen.

Den här börjar med att... Eller vänta, jag kan ju inte säga något i stort sett, för om du inte har sett Fantastiska Vidunder och var du hittar dem,  ska du ju inte veta något om den här... Så se 1:an först! :)

Men den är välspelad åter igen och historian är bra. Dock tycker jag faktiskt att den första delen var mycket bättre, även om den här är bra. För oss Harry Potter-nördar får vi ju träffa den yngre förlagan av Professor Dumbledore (Jude Law) och även Professor McGonagall (Fiona Glascott).

Se den tycker jag, men se som sagt ettan först. De hänger liksom ihop.

// A //

The Girl In The Spider's Web

Igår var jag och såg The Girl In The Spider's Web (2018, regissör Fede Alvarez). Var ju lite nyfiken på hur fortsättningen skulle bli på The Girl With The Dragon Tattoo (2011, regissör David Fincher) och för vår Lisbeth Salander.

Filmen är nästan två timmar lång och den hade mig med hela tiden. Inte en enda gång funderade jag på om den var över snart, utan den var spännande rakt igenom. Lisbeth (Claire Foy) är en speciell brud, det kan vi alla komma överens om, och hon har sina ärr efter sin far (Mikael Persbrandt). Men hon är för jäkla smart.
Vi kommer in i filmen när hon har varit ute och straffat män som skadar kvinnor under tre år sedan Mikael Blomkvist (Sverrir Gudnason) skrev sin artikel om hennes familj. Hon har hållit sig undan honom efter det. Och de flesta andra också.
Men så får hon ett uppdrag om att få tag på ett program gjort av Frans Balder (Stephen Merchant) och där tar hon sig vatten över huvudet, och behöver dra in Blomkvist igen. Mycket spännande!! Och väldigt snyggt gjord.

Jag har läst boken för några år sedan och tyckte den var löjligt spännande, men dessvärre tycker jag att en del viktigt i den boken missas i filmen. Blomkvist framstår nästan som ett mähä i filmen, han är värd bättre. Som stockholmare sitter jag ju och följer vyerna och funderar på hoppen mellan olika områden och städer... Haha! Och titta inte bort i filmen, du kan missa något viktigt ;)

Men se den!

// A //

Till alla killar jag har gillat

Till alla killar jag gillat (2018, regissör Susan Johnson) kom upp som förslag till mig på Netflix. Jag älskar att Netflix slumpgenerator baserad på vad jag tittar på tydligen tror att jag är en tonåring! Men den lät onekligen charmig, så jag tittade på den.

Den handlar om Lara Jean (Lana Condor). En alldaglig tjej, pluggar bra i plugget, tillhör inte tuffa gänget och så vidare. Aldrig haft en pojkvän. Däremot har hon varit kär ett antal gånger i sitt liv, och varje gång skriver hon ner hur hon känner i ett brev som aldrig skickas, utan bara läggs i en låda. Men en dag skickar någon de där breven i alla fall... P a n i k e n.

Fast nä, hon är rätt cool ändå. Svimmar kanske, men i övrigt.

Den var charmig och jag gillade den. Många skratt, inte så många skämskuddar utan bara en mysig film. Och Condor spelar rollen urcharmig! Om någon som läser det här har kollat Gilmore Girls och minns Rorys (Alexis Bledel) kompis Lane (Keiko Agena) så vet ni på ett ungefär hur den här tjejen är. Pratar lite mindre dock.

// A //

Ocean's 8

Var iväg och såg Ocean's 8 (2018, regissör Gary Ross) också. Jag var inte ett jättefan av de tidigare Ocean's filmerna, men i den här får vi träffa Danny Oceans (George Clooney) syster Debbie (Sandra Bullock). Hon kommer precis ur ett fängelse och har haft lite över fem år på sig att planera den perfekta stöten. Hon och det gäng hon sätter ihop ska slå till på Met-galan i New York för att stjäla ett massivt diamanthalsband från Cartier.

Det är ett spännande gäng och tillslut får ihop och jag måste säga att Cate Blanchett i rollen som Lou är bland de coolaste brudarna jag sett på duken. Så snygg!

Den var rolig, spännande och Sandra Bullock var så cool och Helena Bonham Carter som stissig designer var perfekt i rollen! Rekommenderas!

// A //

Pacific Rim

Ibland blir det lite bakvänt. Ja, som att jag ser uppföljaren före första filmen. Japp, lite facepalm på det, men det är bara att gilla läget. Jag har i alla fall sett Pacific Rim (2013, regissör Guillermo del Toro) nu. Bättre sent än aldrig. Är förvånad att jag missat den faktiskt, då del Toro tillhör en av mina favoriter.

Hur som, vi hamnar mitt i ett krig mellan Kaiju, varelser från en annan dimension, och Jaegers, det vill säga de stora robotar som människorna byggt för att kunna överleva. Dessa robotar drivs (konstigt nog) av två människor, som måste vara kompatibla mentalt, då Jaegern kräver tillgång till deras minnen.

I den här filmen är det den redan tränade killen Raleigh (Charlie Hunnam) som, lite mot sin vilja, får ta sig an Jaeger-pilot-rollen, ihop med en som aldrig kört en Jaeger.

Jag tyckte den var underhållande och snygg. Rekommenderas!

// A //

Mamma Mia! Here We Go Again

Jag har sett Mamma Mia! (2008, regissör Phyllida Lloyd) ett antal gånger vid det här laget. Första gången tyckte jag att den var fantastiskt fånig, men den har växt på mig. Nu när Mamma Mia! Here We Go Again (2018, regissör Ol Parker) hade premiär visste jag att jag måste se den. Så det gick jag och gjorde. Himla skönt break med en askall biosalong på Filmstaden Råsunda mot den stekande hettan utanför!

Den här gången träffar vi Sophie (Amanda Seyfried) precis innan hon ska ha invigningen av "sitt" nya hotell. Egentligen är det ju inte nytt, det är ju mamma Donnas (Meryl Streep), men nu uppfräschat till tänderna. Donna finns tyvärr inte längre....
Alla bjuds in som vanligt och de flesta dyker upp mer eller mindre inbjudna.

Samtidigt som den storyn pågår är vi tillbaka på 70-talet (?) när Donna (Lily James) precis gått ur skolan och beger sig ut på sitt livs äventyr, med allt var det innebär.

Visst, man måste ha sett ettan för att få hela storyn, men oj vad den här var bättre än den första. Jag satt och skrattade och grät om vartannat. Kan ha återspeglat lite av min egen sinnesstämning just nu privat, men det var verkligen upp och ner och att jag läste in massor av livet i den här filmen. Någonstans tanken att man tror att man har en plan, men man vet aldrig vart livet tar en. Eller när det tar slut.

Så ja, jag rekommenderar den, om du klarar sångfilmer. Lily James är en underbar skådis som man bara blir tokigt kär i.

// A //

Pacific Rim Uprising

Oh, först måste jag erkänna att jag inte sett Pacific Rim. Alltså den första filmen. Jag förstod dock vad den handlade om nu när jag såg Pacific Rim: Uprising (2018, regissör Steven S. Deknight), så jag kanske ser den första någon dag också...

Filmen börjar i en tid när världen börjar återhämta sig från tidigare invasionen av Kaiju, en sorts figurer sända från en annan dimension, eller snarare andra världar. Det ligger skelett överallt, och dessa kan man plundra. Inte för att det är lagligt, snarare tvärtom, men man kan ju tjäna pengar på det. Det gör till exempel Jake Pentecost (John Boyega). En dag när han har en "specialvisning" är det någon annan som hinner ta för sig innan honom och han följer efter personen till hennes ställe. Det visar sig vara den väldigt smarta Amara Namani (Cailee Spaeny).

De blir i sin tur flyttade till armébasen där en väldigt oimponerad Nate Lambert (Scott Eastwood) har emot de. De håller på att bygga upp en armé av stora robotar, Kaijus, om något skulle ske igen, och det gör det ju... Dock inte på det sätt de trott.

Det var bra action, så jag är nöjd.

// A //

Black Panther

Jag har fortfarande inte varit och sett senaste Avengers-filmen, men den har varit lite på vänt, eftersom jag ville se de inblandade karaktärerna i deras filmer först. Så nu har jag sett Black Panther (2018, regissör Ryan Coogler).

Det finns ett hemligt land i Afrika som heter Wakanda. De är väldigt före sin tid gällande teknologi, men ingen vet om det, eftersom inget vet var det ligger. Det är liksom väldigt isolerat. De har sina kungar, som alla väljs demokratiskt. Om någon vill utmana en ny blivande kung eller vald kung är det okej att göra, men oftast verkar det som att vald kung sitter.
När Wakandas kung avlider i en explosion (se annan film ;)), så är hans son, T'Challa (Chadwick Boseman) redo att ta över. I samma veva får han dricka från en speciell blomma, och då får han kraften som Black Panther.

Men så dyker Erik Killmonger (Michael B. Jordan) upp och han vill ha tronen. Och vem är han och var kom han ifrån?

Jag tyckte den var underhållande, men ingen wow-faktor.

// A //

Doctor Strange

Lite förvånade själv att det tog mig två år sedan Doctor Strange (2016, regissör Scott Derrickson) kom ut förrän jag såg den. Jag menar, jag gillar ju verkligen Marvel och jag gillar verkligen Benedict Cumberbatch, som spelar Doctor Strange. Men men, bättre sent än aldrig.

Vi lär känna den väldigt duktiga neurologläkaren Doctor Strange på sjukhuset. Han är jäkligt kaxig, men det kanske man är när man är så duktig som han är? Men så råkar han ut för en olycka och händerna blir skadade. Och med det även psyket. Söker hjälp överallt, men inte förrän han får nys om en man som skadat ryggen, hamnat i rullstol och sedan blivit fullt återhämtad vet han vad han måste göra.
Det tar honom till Tibet och väldigt mystiska saker händer.

Tyvärr tyckte jag filmen föll lite platt. Kan inte säga vad det var som jag inte gillade fullt ut, men jag blev inte överväldigad. Tilda Swinton som The Ancient One var dock väldigt bra!

// A //

Beyond Skyline

Netflix rekommenderade mig att se Beyond Skyline (2017, regissör Liam O'Donnell) och återigen träffade Netflix rätt på mig, för jag tyckte den var både spännande och bra.

Utomjordingar kommer till jorden och om du tittar in i det blå ljuset blir du uppsugen i rymdskeppet. De flesta människor hamnar där och två av dem av fri vilja. Den ena är polisen Mark (Frank Grillo) vars son Trent (Jonny Weston) sugs upp. Han tänker minsann inte ge upp om honom inte!
Lite svårt att berätta handlingen utan att säga för mycket, så jag säger bara snyggt gjord, spännande och värd att se. Om man gillar filmer om utomjordingar och typ apokalyps.

Och missa inte borttagna scener i sluttexterna. Fniss utlovas!

// A //

Guernseys Litteratur- och Potatisskalpajs Sällskap

SF Bio bjöd på medlemskvällsvisning av Guernseys Litteratur- och Potatisskalpajs Sällskap (2018, regissör Mike Newell) och givetvis var jag där och givetvis valde jag att gå på Filmstaden Råsunda. Fullkomligt älskar känslan där!

Filmen utspelar sig dels på Guernsey och dels i London, efter andra världskrigets slut. Vi lär känna författarinnan Juliet (Lily James), som blivit välkänd i London med sina roliga böcker. Hon får en dag ett brev från en främmande man, Dawsey Adams (Michiel Huisman), som under kriget har läst en av hennes böcker. Inte en som hon skrivit, utan en som hon ägt, som höll honom uppe under kriget när tyskarna ockuperat ön. De börjar att brevväxla lite och hon blir mer och mer nyfiken på det där sällskapet med det konstiga namnet.

Det var en oerhört varm film med mycket bra skådespelare (bland annat underbara Penelope Wilton). Historian löper vackert mellan tillbakablickar på kriget och åren efter och jag fick både skratta mycket och gråta.
Även om man kunde lista ut storyn så var den ändå så charmig att jag rekommenderar den.

// A //

Ready Player One

Okej så här är det. Är du runt 40, uppväxt med 80-talet och TV-spel, så måste du se den här filmen. Ja, om du gillade den tiden alltså. Shit vad Ready Player One (2018, regissör Steven Spielberg) var bra! Nästan så att jag kan se om den på en gång!

Filmen utspelar sig i framtiden, en framtid där en man Halliday (Mark Rylance) tagit fram en alternativ värld kallad OASIS, där de flesta personerna befinner sig. Det är en typ av VR-värld där du kan hoppa mellan allt du kan tänka dig.
I verkligheten finns Wade Watts (Tye Sheridan), boende i ett tråkområde i Oklahoma. Han flyr vardagen i Oasis som Parzival (hans avatar). Där inne är han bästa kompis med en stor snubbe och han i sin tur är kompis med två andra, men så dyker Art3mis (Olivia Cooke) upp och då blir de en till.
När Halliday avled startade han ett spel om att leta nycklar i hans världar, som "påskägg". Hittar man de tre som finns ärver man en hel del pengar och rätten att styra Oasis. Och det är MÅNGA som vill vinna.

Den var rolig, spännande, oförutsägbar, underbar och så skön musik att toppa allt med. Se den. Gärna på IMAX som jag gjorde. Nu.

// A //

Annihilation

Ny på Netflix är Annihilation (2018, regissör Alex Garland) och det är av samma regissör som gjorde Ex Machina, så den måste jag ju bara se direkt. Så jag gjorde det.

Den handlar om Lena (Natalie Portman) som arbetar som lärare. Hon är gift med Kane (Oscar Isaac), som en dag åker på ett hemligt uppdrag (han är soldat, liksom Lena tidigare varit). När han kommer hem är han sig inte lik. Han är frånvarande, minns inte så bra och helt plötsligt får han ett anfall. Ambulansen hämtar, men väl däri blir de stoppade av polisen som för de båda två till en annan ort.

Lena får då "äran" att ställa upp på det hemliga uppdraget även hon och hon får se, från stationen de är på, att det är som en såpubblefärgad vägg och det är det som är uppdraget. Att gå in där, se vad som händer och komma tillbaka. Är tanken. Än så länge är det endast Kane som kommit därifrån.

Den var lite spännande, men kan inte säga att jag tyckte den var speciellt bra.

// A //

The Cloverfield Paradox

Netflix sände mig ett tips om att det här var en film för mig, så jag satte mig och såg The Cloverfield Paradox (2018, regissör Julius Onah). De hade rätt i sak, det är en film som skulle passat för mig, men jag tyckte ärligt att den inte var så vidare värst bra.

Filmen utspelar sig i framtiden, där människorna gjort slut på jordens alla resurser och de har ett alternativ kvar. De skickar upp ett blandat gäng människor i rymden för att testa en ny sorts resurs, med livet som insats. Men i gengäld - om de lyckas så räddar de planeten och alla människor boende på den.

Givetvis går testet lite knas, vilket resulterar att de är inne och sniffar på en parallell värld, och det kanske inte var det smartaste... Och först nu när jag skriver det här kopplar jag det där om maskarna. Det tog sin tid... Haha!
Men se den, en svag trea kanske, på min skala. De spelade i alla fall helt ok :)

// A //

Pride and Prejudice and Zombies

Jag var runt och letade efter en film jag tänkte se på Netflix när jag snubblade över Pride and Prejudice and Zombies (2016, regissör Burr Steers). Den lät ju bara för knasig för att vara sann! Jag som sett Jane Austens Pride and Prejudice ett antal gånger i olika versioner kunde ju inte bara låta bli den här!

Den bygger alltså på Austens bok och har du läst den, alternativt sett någon av de "riktiga" varianterna som finns som film, vet du storyn och kommer lätt koppla samman med den här.

Vi har familjen Bennet, det vill säga mor och far och de fem döttrarna. I de andra varianterna är de uppfostrade att vara duktiga på att sy, dansa, underhålla, men i den här är de duktiga på kampsporter och vapen.
Vi har Mr Darcy (Sam Riley) som gör sin roll som torrboll bra, men en ypperlig zombiedödare.
Vi har tråkig-så-klockorna-stannar-släktingen till familjen Bennet, det vill säga Pastor Collins (Matt Smith), med den han fascineras mest av; Lady Catherine de Bourgh (Lena Heady).
Och så har vi så klart löjtnant Wickham (Jack Huston) som alla gillar så mycket.
Sen har vi då ett gäng zombies... Inte så få heller, zombieapokalypsen är i antågande!

Den var onekligen roande att kolla på. Förstår inte att jag missat den helt, men det blir väl så när fokuset är flyttat från filmvärlden nu för tiden... Kolla in den, för den var rätt skoj. Och stanna till slutet, även efter eftertexterna börjat!

// A //

The Shape Of Water

Var på bio ikväll och såg The Shape Of Water (2017, regissör Guillermo del Toro), ett måste eftersom han regisserade den fantastiske Pans Labyrint. Och tänk, jag blev inte alls besviken på den här. Inte någonstans faktiskt.

Filmen utspelar sig på 60-talet. Vi får möta Elisa (Sally Hawkins) och hennes granne och vän Giles (Richard Jenkins). De har ensamheten tillsammans.
Elisa jobbar som städerska på en hemlig forskningsenhet tillsammans med Zelda (Octavia Spencer) och de utgör ett bra team. Zelda är bra på att prata och Elisa är stum.
En dag kommer något nytt till enheten, och tillsammans med den kommer även en ny säkerhetschef, Strickland (Michael Shannon). Elisa får ett speciellt band till det nya tillskottet, och dessvärre ett mindre bra band med den vidrige Strickland.

Som tidigare bygger del Toro upp en värld med både ondska och godhet i en fantastisk saga som gör att man bara vill ha mer.  Se den!!

// A //

Star Trek Beyond

Erkänner att jag såg Star Trek Beyond (2016, regissör Justin Lin) redan förra året, men var lite salongsberusad för att komma ihåg om jag tyckte den var bra och vad den handlade om, så jag gav den en chans igen igår.

Nu när jag såg den insåg jag att jag faktiskt hajat, och kommit ihåg, mer än vad jag trodde jag gjort från början... :)
Vi får följa Kirk (Chris Pine) ombord på U S S Enterprise. De är ute på en femårsresa för att utforska yttre rymden. Kirk är lite trött på uppdraget och ser fram emot att träffa lite annat folk på Yorktown, liksom andra i besättningen. Spock (Zachary Quinto) får tråkiga besked, så ingen av de ser fram emot att fortsätta.
Men när de är där dyker Kalara (Lydia Wilson) upp i panik och behöver hjälp att rädda sin besättning som kraschat på en planet. Givetvis hjälper de till, men det kanske de inte skulle gjort?

Jag gillar ju Star Trek (och Star Wars - hemska mig!) och blev inte besviken på den här filmen. Och jag tycker Jaylah (Sofia Boutella) är en av de coolaste brudarna hittills!

// A //

Bright

Det tog mig ett tag innan jag såg Bright (2017, regissör David Ayer) av den enda anledningen att jag trodde den skulle vara bra, men blev motarbetad av filmvänner. Så till sist såg jag den själv och ja, den ÄR bra. Enligt mig. Ska sluta lyssna på vad andra säger...

Bright utspelar sig i en värld där olika raser fått ytterligare en dimension, då det finns både orcher och alver och andra "fantasiväsen". Vi får följa snuten Daryl Ward (Will Smith) och hans, ej önskvärda, partner Nick Jakoby (Joel Edgerton). Anledningen till varför han inte är önskvärd, vare sig av Ward eller resten av poliskåren, är att han är halvblodsorch och inkvoterad på grund av det. Och att han inte  var fullt beredd när Ward blev skjuten...

Dessa två blir indragna i ett krig om ett mäktigt vapen (en trollstav), som lite för många är intresserade av och de träffar intressanta karaktärer på vägen.

Som sagt, jag gillade den. Den kräver fantasi, går att implementera i nutid om man tar bort att det är fiktiva (?) karaktärer med. Och det är lite kul att Noomi Rapace spelar elakingen Leilah! Så har du Netflix - passa på!

// A //