Guardians of the Galaxy vol 2

Guardians of the Galaxy vol 2 (2017, regissör James Gunn) var ett måste att se, när jag mot förmodan tycktes 1:an var så bra. Så idag var jag iväg solo och såg den, eftersom "alla" redan sett den utan mig.

Återigen träffar vi alla Guardians med Peter Quill (Chris Pratt) i spetsen. De har precis klarat av ett fall som de udda karaktärerna på Sovereign bett de göra och ska dra därifrån, när de plötsligt blir beskjutna av desamma som bett de om hjälp. Det kan väl aldrig ha något med en klåfingrig tvättbjörn vid namn Rocket (Bradley Cooper) att göra va?

De blir räddade av en liten man vid namn Ego (Kurt Russell) på en konstig farkost och följer med till hans planet Ego (mycket Ego är det!).
Gröna Gamora (Zoe Saldana) har dessutom fått med sig en handfull jobb i form av sin egen syster Nebula (Karen Gillan). Hon är inte att leka med om vi säger så.
Och som pricken över i dyker Yondu (Michael Rooker) upp med sitt gäng, som inte är hans gäng eller hur det nu är.

Oavsett så tycker jag att den här filmen var bra mycket bättre än den första, och då gillade jag ju den första! Så gå och se den, men se till att ha sett ettan innan! :)

Och lite kuriosa - se till att stanna kvar under eftertexterna, det händer saker till sista rutan! Och jag tyckte jag kände igen rösten till Nebula men kunden inte koppla. Tyckte det var jättekul att det var Karen Gillan som jag "känner" som Amy Pond från Dr Who.

// A //

Det lilla bageriet på strandpromenaden

Jag var i behov av en lättlyssnad och må-braig bok och såg den här på Storytel och tänkte att Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan var precis det som jag behöver just nu. Och det gjorde jag.

Boken handlar om Polly. En tjej mitt i karriären, som bor i Plymouth tillsammans med sin kille Chris. De har ett företag ihop och har det väl bra och så. Jättefin modern lägenhet bor de i och är ofta ute med sina kompisar som även de är framgångsrika. För det är de väl? Eller nä, deras företag har gått i konkurs och de måste sälja deras fina lägenhet och var det bra mellan de egentligen?

Polly letar förtvivlat lägenhet, men hittar ett riktigt kyffe att hyra i en pytteliten fiskeby vid engelska kusten, ovanpå ett gammalt bageri. Det må vara ett kyffe, med läckande tak och knarrande golv, men det är hennes. Hyresvärdinnan är en riktig ragata, och många utav personerna som bor där är lite egensinniga... Den amerikanska biodlaren, mäklaren, veterinären, lunnefågeln... Tur att åtminstone fiskarna är trevliga! För att fördriva tiden börjar Polly ta upp sin hobby, att baka och den doften leder långt.

Jag tycker boken var jättecharmig. Lite smålöjlig kanske emellanåt, men jag mös när jag läste den. Väldigt fint beskrivna miljöer som gjorde att jag, som älskar England, var där på tre sekunder i tanken. För en mysig stund, läs/lyssna på den.
Ska hoppa på nästa bok inom kort, då det här verkar vara en trilogi.

// A //

Summer Karlsson

Jag har just lyssnat klart på Summer Karlsson på Storytel av Johanna Nilsson, uppläst av Julia Dufvenius. Tänkte att jag behövde lyssna på något feelgood efter att ha lyssnat på Kepler och Haag. Och det fick jag.

Boken handlar då om Summer Karlsson, en kvinna i 34-årsåldern, som är sjukligt fet. Hon bor med sin mamma, som är medmissbrukare. Summer missbrukar mat och mamman göder henne. Det blir liksom det klassiska i att skylla ifrån sig själv, från "det är ditt fel att jag är så fet" och "det är du som gjort mig såhär" till "jag kan inte leva utan pizza och cola idag". Hon är dessutom förtidspensionär för sin fetma eftersom läkarna och Försäkringskassan är helt övertygade om att hon aldrig kommer sätta sin fot i arbetslivet, eller för all del livet, igen.

Men så dör mamman. Hur gör man när man måste ta hand om sig själv? Det är ju alltid mamma som gjort allt för Summer. Hur ska hon tvätta sig själv? Se till att få all mat hon behöver? Jo det är klart - man kan ju alltid annonsera efter en assistent! Och i samma veva se till att få något att göra, så man kan väl lika gärna sätta in en annons om att man är privatdetektiv också?

Johanna Nilsson, som skrivit boken, är väl insatt i tankarna hos en fet person. Det vet jag, eftersom jag känner alltför väl igen vissa tankar som förklaras i boken och jag själv är/har varit fet(are). Känslan av att vara utstirrad för sin fetma, osäkerheten, glåporden, ja allt har hon lyckats få med. Och hur länge dessa destruktiva tankar hänger med.
Men Johanna skriver med värme och humor, så det överväger i boken. Att hon får in en karaktär som Yusef är helt underbart. Han är en flykting som kämpar med svenskan och har ett underbart sätt att hantera världen. Som när Summer inte orkar träna och kommentaren att "nej nej, du kan inte bara ligga här och fetta" eller liknelsen när Summers humör går upp och ner att "dina känslor måste vara lyckliga, få åka berg och dalbana gratis hela dagen".

Jag gillade den och den var lättlyssnad! Skönt avbrott med många fniss.

// A //

Skönheten och Odjuret

Det var med lite skräckblandad förtjusning som jag såg fram emot att se Skönheten och Odjuret (2017, regissör Bill Condon) efter att ha sett, och älskat, Disneys animerade version från 1991. Den animerade har liksom varit så underbar...

Filmen handlar om vackra Belle (Emma Watson) som bor i en liten fransk by där alla känner alla och inget spännande händer. Hon bor tillsammans med sin pappa Maurice (Kevin Kline). Hennes pappa ska en dag åka till marknaden och lovar henne en ros med sig tillbaka. Dock hamnar han på villospår och stannar till vid ett förtrollat slott med talande porslin. Han blir lite lätt nervös (asrädd) och springer iväg i all hast, men tar med sig en ros från trädgården. Det skulle han inte ha gjort, då Odjuret som bor där (Dan Stevens) dyker upp och kastar honom i en cell i slottet.
Belle förstår att något hänt när hästen Philippe dyker upp och skyndar sig för att rädda pappan. Och så.

Jag är jättenöjd med den här filmatiseringen! De har fångat den animerade versionen perfekt i alla roller! Och direkt hör man rösterna tillhörande Ian McKellen och Emma Thompson. Och den är precis lika romantisk, och till viss del skrämmande, som originalet.
Gillade du den animerade bör du se den här med. Givetvis sjungs det även i den här.

// A //

La La Land

Jag hade lite tur när jag vann biljetter på Facebook i en tävling anordnad av Länsförsäkringar Fastighetsförmedling Täby/Danderyd häromsistens, då jag vann två biljetter till att se La La Land (2016, regissör Damien Chazelle). Ikväll var jag och såg den.

Jag hade hört väldigt blandad kritik om den. Jag menar den har ju vunnit sex Oscars, vilket normalt inte betyder så mycket för en sådan som jag, då jag inte alltid håller med Oscars-juryn. Sedan har jag hört från vänner och bekanta som redan sett den och även där är det väldigt blandat. En del tyckte den var skit rent ut sagt, medan andra är förtrollade.

Filmen handlar om den blivande kämpande skådespelerskan Mia (Emma Stone) som springer på auditions och tråkiga man-måste-visa-sig-fester tillsammans med sina tjejkompisar samt att den handlar om Sebastian (Ryan Gosling) som lever sitt liv för jazzen och drömmer om att öppna upp en egen jazzklubb. Att försöka slå i Hollywood överlag är lite som att leva i La La Land, så den har ju onekligen en passande titel. Hursom, deras vägar möts vid olika tillfällen.

Nu är ju det här en musikal-dans-film och det går ju inte hem hos alla. Så klart. Jag har svårt för dessa också. Ibland. Men den här gillade jag så mycket! Musiken var bra. Det är en lekfull twist på Ginger Rogers och Fred Astaires filmer en gång i tiden, lite uppdaterad till dagens värld. Filmen gav mig även tanken att man är ju faktiskt regissören i sitt eget liv, så vad gör man med det?
Nu gick jag och såg den med min pappa, och var lite orolig om han skulle somna eller bara tycka att den var astråkig, men den gick hem även där!

// A //

Kaninjägaren

Har just lyssnat klart på Kaninjägaren av Lars Kepler på Storytel. Uppläsare var Jonas Malmsjö. Har nu läst alla Keplers böcker om kriminalkommissarie Joona Linna och är väldigt förvånad över att det endast är Hypnotisören som blivit filmatiserad än så länge. I alla fall vad jag vet. För böckerna lämpar sig verkligen för filmduken, utan större förändring av ursprungsmodellen!

Även denna bok gör att man är på helspänn (och glömmer att gå av på rätt station i kollektivtrafiken...) och helst inte vill släppa boken för den är spännande. Och äcklig. Och så tycker man så konstigt mycket om Linna.
Det är en ramsa som upprepas om och om igen i boken och den är så obehaglig, när man vet att det springer omkring en person i en huva med avhuggna kaninöron hängandes från den. Ramsan går:

"Ten little rabbits, all dressed in white

tried to get to heaven, on the end of a kite.

Kite string got broken, and down they all fell.

Instead of going to heaven, they all went to ...."

och sedan nedräkning från det. Och precis samma nedräkning följer Kaninjägaren. Men vem är han och vad driver han till sådana här... Avrättningar?

Jag måste erkänna att boken Stalker, som skrevs innan den här, av paret Ahndoril (som kallar sig Lars Kepler) var snäppet värre, men den här var mycket bra även den. Så nu väntar jag med spänning på nästa!

// A //