En av mina topp-10-böcker är hans Vindens Skugga då hela den berättelsen är fantastisk och sättet han skriver på är trollbindande. Men Marina gjorde mig inte besviken, tvärtom...
Hans tidigare böcker utspelar sig i Barcelona, och detta är inget undantag. Har du varit där kommer du garanterat känna i dig och kan insupa atmosfären från den fantastiska staden, även om den tar dig tillbaka till ett Barcelona som inte är dagens Barcelona.
Den här boken handlar om Oscár. I maj 1980 försvinner han från sin internatskola i en hel vecka, och för polisen som finner honom berättar han ingenting om vad som hänt. Det är på sätt och vis det som boken handlar om, men ändå inte...
Oscár lär, på ett lite annorlunda sätt, känna Marina och hennes far som bor i ett förfallet hus och det mötet tar Oscár och Marina på en mörk och skrämmande väg, kantad av svarta fjärilar. De blir indragna i en historia de inte skulle hamnat i, andras historia. Och den är läskig.
Är väldigt förvånad i efterhand att det här klassas som en ungdomsbok, då jag var tokfast i boken och den höll exakt hela vägen. Alltså verkligen helt fast. Fast tänker jag tillbaka på mitt ungdomliga jag hade jag älskat boken då med, så det är nog sant.
Återigen en sån här bok som jag är besviken över att den tog slut, då jag gillade karaktärerna och att vara delaktig i deras liv, samtidigt som att slutet av boken var ett utmärkt slut som gör att läsaren ändå kan gå vidare...
Säger bara LÄS DEN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar