Så jag började med den första - Before Sunrise (1995, regissör Richard Linklater) och sedan den andra, Before Sunset (2004) och blev förtrollad.
Jag har aldrig varit ett stort fan av Ethan Hawke så det, i kombination av den tråkiga förklaringen av filmen på baksidan av omslaget, har gjort att jag hela tiden valt bort dessa. Romantiskt trams dessutom, nej tack...
Men tji fick jag. Dialogen mellan Jesse (Ethan) och Celine (den fantastiska Julie Delpy) är fantastisk! Och det gäller samtliga tre filmer. Den första filmen är otroligt nog uppbyggd enbart på dialogen mellan de två, och hur ofta fungerar det i en film? Det var de två, som gick igenom vackra Wien och pratade. Jag var helt såld! Jag skrattade, jag blev kär, jag grät - hög wow-faktor på den!
Den andra filmen är fortfarande uppbyggd på dialogen mellan de två, även om det var några fler skådisar denna gång. Utspelade sig i sköna Paris och än en gång är jag helt såld...
Tredje filmen utspelar sig någonstans i Grekland, med fler karaktärer än de två. Det känns som att jag känner de nu. Konstigt nog, den monolog som grep tag i mig denna gång, var den av Natalia (Xenia Kalogeropoulou). Det sätt hon förklarar kärleken till sin bortgångne make var gripande.
Jag kan ärligt säga att jag förstår de tråkiga förklaringarna på baksidan av filmomslagen, för det går inte på något sätt att få ihop en vettig text som förklarar vad det är man genomgår när man ser filmerna. Men jag rekommenderar de varmt! Och jätteviktigt att se de i rätt ordning!
Tydligen bygger den första filmen på regissörens egna upplevelse, då han spenderade en natt med att prata med en okänd kvinna vid namn Amy på gatorna i Philadelphia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar