Ghost Wars

Jag började ju fundera på om jag var dum på riktigt, som började kolla på serien Ghost Wars (2017, regissör Simon Barry) när jag sitter hemma själv i mörkret, men den sög liksom in mig i historian och sen kunde jag inte sluta titta.

Serien handlar om Roman (Avan Jogia). En ung man som bor i en liten stad i Alaska (fantastiska vyer!). Vi kan lugnt säga att han inte haft det så lätt... Hans mamma övergav honom i ung ålder och hon hör endast av sig via vykort och lite pengar emellanåt, som han alltid får via prästen Dan (Vincent D'Onofrio). Mamman var dessutom stadens medium och själv har han ärvt några av hennes "gåvor". I och med det blev han utstött och allt och alla. Den enda, förutom prästen, som är snäll mot honom är Maggie (Elise Gatien).

Men så sker en jordbävning, som visar sig inte vara en jordbävning, utan att man öppnat en dörr till något annat och helt plötsligt är staden full av sådana som absolut inte borde vara där, och de är elaka.

Löjligt spännande emellanåt, och väldigt välspelad. Jag fick dessutom effekter hemmavid i soffan som komplement om det inte var läskigt nog, då jag hörde tre dunsar i mitt vardagsrum, följt av ytterligare tre dunsar lite senare in i avsnittet. Andades inte ut förrän jag insåg att det var ballonger från kalaset som släppt från sina fästen :)

Se den!

// A //

Annihilation

Ny på Netflix är Annihilation (2018, regissör Alex Garland) och det är av samma regissör som gjorde Ex Machina, så den måste jag ju bara se direkt. Så jag gjorde det.

Den handlar om Lena (Natalie Portman) som arbetar som lärare. Hon är gift med Kane (Oscar Isaac), som en dag åker på ett hemligt uppdrag (han är soldat, liksom Lena tidigare varit). När han kommer hem är han sig inte lik. Han är frånvarande, minns inte så bra och helt plötsligt får han ett anfall. Ambulansen hämtar, men väl däri blir de stoppade av polisen som för de båda två till en annan ort.

Lena får då "äran" att ställa upp på det hemliga uppdraget även hon och hon får se, från stationen de är på, att det är som en såpubblefärgad vägg och det är det som är uppdraget. Att gå in där, se vad som händer och komma tillbaka. Är tanken. Än så länge är det endast Kane som kommit därifrån.

Den var lite spännande, men kan inte säga att jag tyckte den var speciellt bra.

// A //

The Cloverfield Paradox

Netflix sände mig ett tips om att det här var en film för mig, så jag satte mig och såg The Cloverfield Paradox (2018, regissör Julius Onah). De hade rätt i sak, det är en film som skulle passat för mig, men jag tyckte ärligt att den inte var så vidare värst bra.

Filmen utspelar sig i framtiden, där människorna gjort slut på jordens alla resurser och de har ett alternativ kvar. De skickar upp ett blandat gäng människor i rymden för att testa en ny sorts resurs, med livet som insats. Men i gengäld - om de lyckas så räddar de planeten och alla människor boende på den.

Givetvis går testet lite knas, vilket resulterar att de är inne och sniffar på en parallell värld, och det kanske inte var det smartaste... Och först nu när jag skriver det här kopplar jag det där om maskarna. Det tog sin tid... Haha!
Men se den, en svag trea kanske, på min skala. De spelade i alla fall helt ok :)

// A //