Lazarus

Lars Kepler (paret Ahndoril) har kommit med en ny bok; Lazarus, och jag sprang och skrev upp mig på väntelistan på biblioteket. Nu har jag sträckläst ut den. Inte utan man undrar hur paret Ahndoril är funtade när man får ihop sådana här obehagliga böcker som det får ur sig en efter en...

Återigen träffar vi Joona Linna och Saga Falk. Båda tilltufsade men vid gott mod, ända tills Joona blir kallad till ett mord i Tyskland, där offret, som han aldrig hört talas om innan, hade försökt ringa till hans mobil ett antal gånger. Och ungefär samtidigt finner polisen i Oslo ett kranium (bland en massa andra kroppsdelar) som tillhört Joonas fru. Någon är helt klart ute efter honom, men vem?

Den här boken tar oss runt i Europa och man hinner flertalet gånger tänka "men hur dum får man va?" liksom "nej, nej, nej". Inte lika bra som Stalker, men fortfarande obehaglig och spännande.

// A //

Kaninjägaren

Har just lyssnat klart på Kaninjägaren av Lars Kepler på Storytel. Uppläsare var Jonas Malmsjö. Har nu läst alla Keplers böcker om kriminalkommissarie Joona Linna och är väldigt förvånad över att det endast är Hypnotisören som blivit filmatiserad än så länge. I alla fall vad jag vet. För böckerna lämpar sig verkligen för filmduken, utan större förändring av ursprungsmodellen!

Även denna bok gör att man är på helspänn (och glömmer att gå av på rätt station i kollektivtrafiken...) och helst inte vill släppa boken för den är spännande. Och äcklig. Och så tycker man så konstigt mycket om Linna.
Det är en ramsa som upprepas om och om igen i boken och den är så obehaglig, när man vet att det springer omkring en person i en huva med avhuggna kaninöron hängandes från den. Ramsan går:

"Ten little rabbits, all dressed in white

tried to get to heaven, on the end of a kite.

Kite string got broken, and down they all fell.

Instead of going to heaven, they all went to ...."

och sedan nedräkning från det. Och precis samma nedräkning följer Kaninjägaren. Men vem är han och vad driver han till sådana här... Avrättningar?

Jag måste erkänna att boken Stalker, som skrevs innan den här, av paret Ahndoril (som kallar sig Lars Kepler) var snäppet värre, men den här var mycket bra även den. Så nu väntar jag med spänning på nästa!

// A //

Stalker

Så kom jag då fram till den dagen att jag skulle läsa Stalker av Lars Kepler. Jag var ju och lyssnade på ett författarforum där paret Ahndoril (det vill säga Lars Kepler) berättade om hur de skrev boken och att de själva känt sig riktigt oroliga. Alexandra berättade att hon själv varit utsatt för en stalker en gång i tiden, som hon avhyste från sitt sovrum och de obehagskänslorna finns så klart kvar.

Började läsa boken och tänkte att den här kommer nog bli jätteläskig, men läste och läste och kände mig väl inte jätterädd. Förrän jag förrförra helgen när jag var på möhippa ute vid Wenngarns slott... Jag delade rum med en tjej (jättetrevlig, inga Stalker-tendenser vad jag vet!) och jag gick och lade mig innan henne. Hon bad mig att inte låsa dörren, så självklart gjorde jag inte det.
Väl inne i rummet, med fönster längs hela väggen, från golv till tak och med bara mörker utanför, vågade jag inte tända lampan, om någon var på andra sidan och tittade in. Så där gick jag, och slog tån i tröskeln på väg till och från badrummet. Väl i säng kunde jag inte somna, för tänk om någon skulle komma in. När jag väl hörde dörren öppnas slappnade jag av, för att sedan i panik öppna ögonen för att se att det verkligen var min rumskompis som kom in. Sen sov jag. Haha!

Men i alla fall, boken var spännande! Vi får följa psykologen Erik Maria Bark och den nya kriminalkommissarien Margot. Polisen får videoklipp skickade till sig som visar olika tjejer som gör vanliga saker hemma hos sig, filmat genom ett fönster. Sedan hittas dessa kvinnor brutalt mördade. Genomvidrigt faktiskt. Så klarar du lite skräck - läs!

Sandmannen

Alltså paret Ahndoril (det vill säga Lars Kepler) vet verkligen hur man håller läsaren sysselsatt och riskerar att missa att kliva av vid rätt station... De misslyckades inte med den här boken. Heller.

Man fullkomligt kastas in i handlingen, då en ung man hittas väldigt medtagen, gåendes på ett tågspår utanför Stockholm. Hans namn är Mikael, och han har varit dödförklarad sedan sju år tillbaka. När kriminalinspektör Joona Linna får reda på vem han är förstår han direkt vem som varit inblandad i försvinnandet. Men hur kommer det sig att Mikael dyker upp nu?

En bra sommardeckare att läsa i hängmattan eller i solstolen. Eller inomhus som sommaren håller på just nu.

Hypnotisören

Hade filmkväll med Karin igår och vi hann se två filmer. Den första vi valde var Hypnotisören (2012, regissör Lasse Hallström), baserad på Lars Keplers roman med samma namn. Jag hade läst boken när den kom och tyckte den var riktigt jäkla bra, men av någon anledning (läs: Mikael Persbrandt) hade jag inte brytt mig om att se filmen.

Men igår såg vi den alltså och jag måste säga att Hallström lyckats med filmatiseringen! Lena Olin gör en sjukt bra prestation i rollen som Simone Bark (otroligt duktig svensk skådis!) och okej då, Persbrandt är också bra, som Erik Bark - det vill säga Hypnotisören.

Så vad handlar filmen om? Jo den börjar med att polisen Joona Linna (Tobias Zilliacus, spelar också riktigt jäkla bra och han sjunger fram sina repliker på sin finlandssvenska dialekt, ja inte sjunger på riktigt alltså - det är inte Les Miserables jag pratar om här haha!), som är gift med sitt arbete, åker på ett larm om en man som blivit mördad i en sporthall. Strax efter kommer ett nytt larm om en hel familj som blivit knivskurna i hemmet, och endast en pojke har överlevt. Dock är han svårt skadad och går inte att förhöra. Inte på vanligt vis i alla fall. Och där kommer då Erik Bark in i det hela.

Sen från ingenstans kidnappas Simone och Eriks son Benjamin, och de får motta hot.

Vad är det som händer?!

Som vanligt är boken så mycket bättre än filmen, men de lyckades ändå den här gången. Jag rekommenderar boken varmt, men se gärna filmen också.