Bröllop i Italien

Såg just Bröllop i Italien (2012, regissör Susanne Bier) och fick mig en mysig stund framför TV:n. Ja, en sån där varm, mysig känsla. Mycket beror på var filmen utspelar sig (i citronlundarna i Italien, fantastiskt vackert och ser så varmt och skönt ut, speciellt nu när man bara sitter och längtar till värmen igen), men även på berättelsen.

Filmen handlar om Ida (Trine Dyrholm) som arbetar som frisörska. Hon har genomgått strålning för bröstcancer, och blivit av med det ena bröstet. Hennes dotter, Astrid (Molly Blixt Egelind), ska hux flux gifta sig nere i Italien med Patrick (Sebastian Jessen). De har inte varit tillsammans speciellt länge, men det spelar väl ingen roll när det gäller kärlek?
Kärlek ja... Den går ju upp och ner... Ja, Idas man, Leif (Kim Bodnia) har ju inte haft det så lätt på sistone. Och Patricks pappa, Philip (Pierce Brosnan), ja han är ju bara en elak och arrogant typ.

Jag tyckte om den, helt klart. Ytterligare en dansk film att titta på emellanåt för en feelgood-känsla. Mycket bra skådespelare!
Och när jag såg Trine Dyrhom le tänkte jag bara på Martina Haag. De har samma vackra, varma leende som gör att man bara smälter när man ser det.

// A //

Breakfast at Tiffany's

Japp, det här känns lite skämmigt att erkänna, men jag har inte sett Breakfast at Tiffany's (1961, regissör Blake Edwards) förrän nu... Det bästa är att det hade inte min kompis heller, så det var den vi valde för vår Netflix-kväll.

Filmen handlar om Holly Golightly (Audrey Hepburn), en ung flicka som enbart är ute efter att gifta sig rikt, men flyr från man till man. Men så flyttar Paul Varjak (George Peppard) in i samma hus som henne och han är inte riktigt som alla andra. Han har inga pengar, utan får pengar via sin gifta älskarinna, 2E Failenson (Patricia Neal) samtidigt som han kämpar med att skriva sin bok.

Jag förstår varför så många pratat om filmen. Den är underhållande, snabb och miss Golightly kan snacka omkull vem som helst. Jisses vad käften går! Miljöerna är härliga och berättelsen likaså.
Nu i efterhand kan man ifrågasätta pk-kvoten på denna, med tanke på att de inte hittade en japan för att spela stereotyp-japanen (mr Yunioshi spelades av den fantastiske Mickey Rooney!), men men...

Jag anser faktiskt också att det här är en film man bör se. Hepburn var grymt vacker (visste inte att hon var så himla smal) och vilken garderob... I love!

// A //