onsdag 1 augusti 2018

Mamma Mia! Here We Go Again

Jag har sett Mamma Mia! (2008, regissör Phyllida Lloyd) ett antal gånger vid det här laget. Första gången tyckte jag att den var fantastiskt fånig, men den har växt på mig. Nu när Mamma Mia! Here We Go Again (2018, regissör Ol Parker) hade premiär visste jag att jag måste se den. Så det gick jag och gjorde. Himla skönt break med en askall biosalong på Filmstaden Råsunda mot den stekande hettan utanför!

Den här gången träffar vi Sophie (Amanda Seyfried) precis innan hon ska ha invigningen av "sitt" nya hotell. Egentligen är det ju inte nytt, det är ju mamma Donnas (Meryl Streep), men nu uppfräschat till tänderna. Donna finns tyvärr inte längre....
Alla bjuds in som vanligt och de flesta dyker upp mer eller mindre inbjudna.

Samtidigt som den storyn pågår är vi tillbaka på 70-talet (?) när Donna (Lily James) precis gått ur skolan och beger sig ut på sitt livs äventyr, med allt var det innebär.

Visst, man måste ha sett ettan för att få hela storyn, men oj vad den här var bättre än den första. Jag satt och skrattade och grät om vartannat. Kan ha återspeglat lite av min egen sinnesstämning just nu privat, men det var verkligen upp och ner och att jag läste in massor av livet i den här filmen. Någonstans tanken att man tror att man har en plan, men man vet aldrig vart livet tar en. Eller när det tar slut.

Så ja, jag rekommenderar den, om du klarar sångfilmer. Lily James är en underbar skådis som man bara blir tokigt kär i.

// A //

Inga kommentarer: