torsdag 8 november 2018

1793

Har precis läst klart Niklas Natt och Dags (så himla coolt namn det är alltså!) bok 1793.

1793 är alltså året handlingen utspelar sig på. Gustav III har avlidit och om sanningen ska fram undrar jag hur i hela fridens namn människan överlevde och finns än idag, för det är inte en trevlig (om än antagligen väldigt autentisk) bild som Natt och Dag målar upp över Stockholm och de stackars människorna som levde där då.
Många andra böcker som utspelar sig i den tiden tar fasta på de perukklädda, pråliga adelsmän som också fanns, men inte här. Här är de mest i utkanten, utan vi får träffa de som har det sämre ställt.

Jean Michael "Mickel" Cardell vadar ut och hämtar upp en illa tilltygad kropp i Fatburen. Fatburen är inget ställe som man vill vada ut i, då kåkstadens all skit hamnar där, men Cardell gör det. Kroppen saknar mycket, men skadorna är inte nya. Cecil Winge är den som blir utsänd från polisen för att försöka bringa ordning i det hela. Han är inte kommisarie, men är behjälplig.
Dessa två får vi följa, ihop med sidohistorier som gör boken levande.

Fantastiskt obehaglig bok. Hade svårt i början att ta mig in i den, då jag inte alltid går igång på gammalt sätt att prata på, men sen grep historierna mig och jag var helt fast.
Jag förstår att boken blev utnämnd till Årets Bästa Deckardebut, och för att handla om Stockholm och Sverige på sent 1700-tal är jag förvånad att så många som 30 länder har översatt den redan!

Rekommenderas!

// A //

söndag 28 oktober 2018

The Girl In The Spider's Web

Igår var jag och såg The Girl In The Spider's Web (2018, regissör Fede Alvarez). Var ju lite nyfiken på hur fortsättningen skulle bli på The Girl With The Dragon Tattoo (2011, regissör David Fincher) och för vår Lisbeth Salander.

Filmen är nästan två timmar lång och den hade mig med hela tiden. Inte en enda gång funderade jag på om den var över snart, utan den var spännande rakt igenom. Lisbeth (Claire Foy) är en speciell brud, det kan vi alla komma överens om, och hon har sina ärr efter sin far (Mikael Persbrandt). Men hon är för jäkla smart.
Vi kommer in i filmen när hon har varit ute och straffat män som skadar kvinnor under tre år sedan Mikael Blomkvist (Sverrir Gudnason) skrev sin artikel om hennes familj. Hon har hållit sig undan honom efter det. Och de flesta andra också.
Men så får hon ett uppdrag om att få tag på ett program gjort av Frans Balder (Stephen Merchant) och där tar hon sig vatten över huvudet, och behöver dra in Blomkvist igen. Mycket spännande!! Och väldigt snyggt gjord.

Jag har läst boken för några år sedan och tyckte den var löjligt spännande, men dessvärre tycker jag att en del viktigt i den boken missas i filmen. Blomkvist framstår nästan som ett mähä i filmen, han är värd bättre. Som stockholmare sitter jag ju och följer vyerna och funderar på hoppen mellan olika områden och städer... Haha! Och titta inte bort i filmen, du kan missa något viktigt ;)

Men se den!

// A //

torsdag 13 september 2018

Till alla killar jag har gillat

Till alla killar jag gillat (2018, regissör Susan Johnson) kom upp som förslag till mig på Netflix. Jag älskar att Netflix slumpgenerator baserad på vad jag tittar på tydligen tror att jag är en tonåring! Men den lät onekligen charmig, så jag tittade på den.

Den handlar om Lara Jean (Lana Condor). En alldaglig tjej, pluggar bra i plugget, tillhör inte tuffa gänget och så vidare. Aldrig haft en pojkvän. Däremot har hon varit kär ett antal gånger i sitt liv, och varje gång skriver hon ner hur hon känner i ett brev som aldrig skickas, utan bara läggs i en låda. Men en dag skickar någon de där breven i alla fall... P a n i k e n.

Fast nä, hon är rätt cool ändå. Svimmar kanske, men i övrigt.

Den var charmig och jag gillade den. Många skratt, inte så många skämskuddar utan bara en mysig film. Och Condor spelar rollen urcharmig! Om någon som läser det här har kollat Gilmore Girls och minns Rorys (Alexis Bledel) kompis Lane (Keiko Agena) så vet ni på ett ungefär hur den här tjejen är. Pratar lite mindre dock.

// A //

torsdag 6 september 2018

Andarnas Labyrint

Fick till min stora glädje se att en av mina absoluta favoritförfattare Carlos Ruiz Zafón utkommit med en ny bok; Andarnas Labyrint. Jag som tidigare plöjt igenom Vindens Skugga, Ängelns Lek och Himmelns Fånge (samt Marina, men det är en fristående bok) sprang för en gångs skull rakt till biblioteket och ställde mig i kö för att få läsa. Det gjorde jag rätt i.

Förutom att de älskade karaktärerna från de tidigare böckerna (alltså jag älskar de verkligen!) medverkar även i den här får vi stifta bekantskap med Alicia Gris, Leandro samt Vargas. Ja, fler än dessa så klart, men det är de här karaktärerna vi följer. Alicia, som genom sin tuffa uppväxt lärts upp med finess av Leandro till en fullfjädrad... Ja vad ska vi kalla henne? Hemlig agent? Detektiv? Och hon, tillsammans med den äldre polisen Vargas får ett uppdrag som tar de runt i det mörka av Barcelona.

Återigen så uppfylls jag av Zafóns språk och hans sätt att beskriva miljöer och berättelse igen. Boken är spännande och fin. Och sorglig. Rekommenderar även denna, trots att Vindens Skugga (antagligen) alltid kommer att vara den bästa.

// A //

tisdag 7 augusti 2018

Ocean's 8

Var iväg och såg Ocean's 8 (2018, regissör Gary Ross) också. Jag var inte ett jättefan av de tidigare Ocean's filmerna, men i den här får vi träffa Danny Oceans (George Clooney) syster Debbie (Sandra Bullock). Hon kommer precis ur ett fängelse och har haft lite över fem år på sig att planera den perfekta stöten. Hon och det gäng hon sätter ihop ska slå till på Met-galan i New York för att stjäla ett massivt diamanthalsband från Cartier.

Det är ett spännande gäng och tillslut får ihop och jag måste säga att Cate Blanchett i rollen som Lou är bland de coolaste brudarna jag sett på duken. Så snygg!

Den var rolig, spännande och Sandra Bullock var så cool och Helena Bonham Carter som stissig designer var perfekt i rollen! Rekommenderas!

// A //

Mission: Impossible Fallout

Gick faktiskt iväg på premiärdagen för att se Mission: Impossible Fallout (2018, regissör Christopher McQuarrie)! Så för en gångs skull var jag ute tidigt, även om recensionen kommer sent...

Återigen träffar vi Tom Cruise som Ethan Hunt. Det är onekligen rätt häftigt att han väljer att göra sina egna stunt, för de är avancerade... Som trivial kan jag säga att när han hoppar i en av de första scenerna, mellan hus, så bryter han foten på fem ställen. Man ser verkligen att foten bryts. Aj.

Men hur som, Ethan är tillbaka med sitt gäng, bestående av Luther (Ving Rhames) och Benji (Simon Pegg). De får uppdraget att stoppa en ondsint man vid namn John Lark. Ingen vet vem det är, men han får inte få tag på plutonium. Dessvärre får inte Ethan och gänget sköta det själva, utan CIA slänger in August Walker (Henry Cavill) och han har en helt annan approach än de, så det gör det hela ännu mer utmanande.

Jag har alltid tyckt att Mission Impossible filmerna varit bra, men att de någonstans en tredjedel in i filmen tycker de borde sluta där... Sedan är det slutet kvar som alltid blir spännande och jag tycker att jahaaaa nu blev den ju bra igen. Samma med den här. Jag trodde det var över, så blev det en längre period som var lite småtrist och sedan slog det till igen. Men jag rekommenderar den. Sjysst action! Och så är vår svenska Rebecca Feruguson med som Ilsa igen!

// A //

onsdag 1 augusti 2018

Pacific Rim

Ibland blir det lite bakvänt. Ja, som att jag ser uppföljaren före första filmen. Japp, lite facepalm på det, men det är bara att gilla läget. Jag har i alla fall sett Pacific Rim (2013, regissör Guillermo del Toro) nu. Bättre sent än aldrig. Är förvånad att jag missat den faktiskt, då del Toro tillhör en av mina favoriter.

Hur som, vi hamnar mitt i ett krig mellan Kaiju, varelser från en annan dimension, och Jaegers, det vill säga de stora robotar som människorna byggt för att kunna överleva. Dessa robotar drivs (konstigt nog) av två människor, som måste vara kompatibla mentalt, då Jaegern kräver tillgång till deras minnen.

I den här filmen är det den redan tränade killen Raleigh (Charlie Hunnam) som, lite mot sin vilja, får ta sig an Jaeger-pilot-rollen, ihop med en som aldrig kört en Jaeger.

Jag tyckte den var underhållande och snygg. Rekommenderas!

// A //