1793 är alltså året handlingen utspelar sig på. Gustav III har avlidit och om sanningen ska fram undrar jag hur i hela fridens namn människan överlevde och finns än idag, för det är inte en trevlig (om än antagligen väldigt autentisk) bild som Natt och Dag målar upp över Stockholm och de stackars människorna som levde där då.
Många andra böcker som utspelar sig i den tiden tar fasta på de perukklädda, pråliga adelsmän som också fanns, men inte här. Här är de mest i utkanten, utan vi får träffa de som har det sämre ställt.
Jean Michael "Mickel" Cardell vadar ut och hämtar upp en illa tilltygad kropp i Fatburen. Fatburen är inget ställe som man vill vada ut i, då kåkstadens all skit hamnar där, men Cardell gör det. Kroppen saknar mycket, men skadorna är inte nya. Cecil Winge är den som blir utsänd från polisen för att försöka bringa ordning i det hela. Han är inte kommisarie, men är behjälplig.
Dessa två får vi följa, ihop med sidohistorier som gör boken levande.
Fantastiskt obehaglig bok. Hade svårt i början att ta mig in i den, då jag inte alltid går igång på gammalt sätt att prata på, men sen grep historierna mig och jag var helt fast.
Jag förstår att boken blev utnämnd till Årets Bästa Deckardebut, och för att handla om Stockholm och Sverige på sent 1700-tal är jag förvånad att så många som 30 länder har översatt den redan!
Rekommenderas!
// A //
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar