Andarnas Labyrint

Fick till min stora glädje se att en av mina absoluta favoritförfattare Carlos Ruiz Zafón utkommit med en ny bok; Andarnas Labyrint. Jag som tidigare plöjt igenom Vindens Skugga, Ängelns Lek och Himmelns Fånge (samt Marina, men det är en fristående bok) sprang för en gångs skull rakt till biblioteket och ställde mig i kö för att få läsa. Det gjorde jag rätt i.

Förutom att de älskade karaktärerna från de tidigare böckerna (alltså jag älskar de verkligen!) medverkar även i den här får vi stifta bekantskap med Alicia Gris, Leandro samt Vargas. Ja, fler än dessa så klart, men det är de här karaktärerna vi följer. Alicia, som genom sin tuffa uppväxt lärts upp med finess av Leandro till en fullfjädrad... Ja vad ska vi kalla henne? Hemlig agent? Detektiv? Och hon, tillsammans med den äldre polisen Vargas får ett uppdrag som tar de runt i det mörka av Barcelona.

Återigen så uppfylls jag av Zafóns språk och hans sätt att beskriva miljöer och berättelse igen. Boken är spännande och fin. Och sorglig. Rekommenderar även denna, trots att Vindens Skugga (antagligen) alltid kommer att vara den bästa.

// A //