Har just läst ut Svinalängorna, av Susanna Alakoski. Tydligen vann den Augustpriset 2006 och som vanligt förstår jag inte riktigt kriterierna för en kritiker att tala om vilken som är bäst...
Jag kan inte säga att jag tyckte att den här boken var bra... Min kollega på jobbet, som också fick den i sommarpresent av chefen, orkade inte ens lägga ner tid på att läsa ut den. Den är såååå konstigt skriven! Påminner starkt om hur mina konstiga uppsatser såg ut på gymnasiet. Alltså upplägget och språkvården.
Minst första halvan av boken känns bara onödig (med undantag från småfniss och smårys emellanåt) och andra halvan är så tragisk. Är inte riktigt 100 på slutet heller för den delen...
Boken utspelar sig i en finsk-svensk familj i Ystad under 1970-talet. Huvudpersonen är Leena, dottern i familjen. Det är hon som berättar genom hela boken. Berättar att familjen, som är lycklig i början, blir trasigare och trasigare allteftersom spriten kommer in i bilden. Jobbigt!
Kan som ni förstår inte säga att jag rekommenderar boken...
Läs mer på Dagens Boks hemsida
3 kommentarer:
Gillade inte heller Svinalängorna så värst.....den gav mig mer ångest än vad jag klarade av. Läs min recention av boken på min boksida,Pink Room ;)
Jag tycker inte alls att boken är konstigt skriven. Den är speciell och jag tycker den är riktigt bra!
Som sagt - smaken är som baken :o) Jag skriver bara vad jag tycker *ler*
Skicka en kommentar