Third Person

Igår såg jag Third Person (2013, regissör Paul Haggis). Regissören är samma person som regisserade Crash 2004. Har du sett den filmen kommer du känna igen dig i den här, liksom i Robert Altmans Shortcuts - det vill säga ett gäng olika fristående berättelser som binds ihop i filmen av en gemensam nämnare. Jag säger inte den gemensamma nämnaren för den här filmen, men det kommer du att inse.

Filmen utspelas i Paris, New York och i Rom. Vi får möta författaren Michael (Liam Neeson) som dragit till Paris för att skriva sin bok. Där dyker Anna (Olivia Wilde) upp och man undrar genast över vilken relation de två har till varandra.
Vi får även möta Scott (Adrien Brody) som är i Italien på jobbsemester. Lite svårt att som amerikan komma överens med italienarna blir han speciellt varse på Bar Americano där man verkar prata allt annat än just amerikanska... Där kliver hetsiga och heta Gina (Katy Louise Saunders) in och Scott blir som förtrollad, men är hon den hon utger sig för att vara?...
Och sista ut är då personerna i New York. Den otursförföljda (?) Julia (Mila Kunis) som förlorat vårdnaden av sin son och kämpar för att få honom tillbaka från sin ex-man Rick (James Franco).

Jag är ett stort fan av filmen Crash och av Shortcuts och tyckte att den här filmen var riktigt bra också. Personporträtten är riktigt bra och talande (det vill säga - bra skådespelare!), men den håller inte riktigt lika bra som de två jag nämnde innan. Men absolut sevärd!

Eld

Efter jag läst klart Cirkeln var ju jag så klart nyfiken på Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgrens fortsättning - Eld.

Säga vad man vill, men de är spännande och jag kan komma på mig själv att fundera på vilket element jag skulle vilja behärska samt hur det skulle vara att vara häxa. Stort ansvar, men spännande!

I den här boken fortsätter vi att följa tonårstjejerna och följa deras så kallade ofrivilliga vardag. Det är inte lätt att leva med Apokalypsen hängande över sig,  men speciellt inte när hela Engelsfors genomsyras av ett sådant extremt positivt tänkande så att det blir skrämmande...

Läs!!

Gnomeo & Julia

Alltså jag älskar ju animerade filmer, och att jag då missat Gnomeo & Julia (2011, regissör Kelly Asbury) är helt galet!

Jag såg den med originalspråket (det vill säga engelska) och fick då höra James McAvoy, Emily Blunt, Michael Caine med flera och de gjorde rösterna så bra!

Alltså den är ju baserad på gamla Shakespeares Romeo & Julia (nähä!?), men handlar alltså om trädgårdstomtar och diverse andra figurer som brukar ställas i trädgården. Och den här var rolig! Jag skrattade rakt ut vid flera tillfällen.

Rekommenderar den mucho!! :)

Dallas Buyers Club

Flera av mina vänner hade sagt att jag borde se Dallas Buyers Club (2013, regissör Jean-Marc Vallée), men jag hade inte funnit rätta sinnesstämningen till att se en film om HIV. Nu har jag dock sett den och jag ångrar mig inte, då den var bra mycket bättre än vad jag trodde den skulle vara.
Återigen har jag svårt för Matthew McConaughey, men jag måste vika mig snart och säga att han är en riktigt bra skådis. För här var han riktigt, riktigt bra.

Filmen är verklighetsbaserad och handlar om Ron Woodroof (McConaughey), en elektriker och kvinnotjusare som på 80-talet blev smittad av HIV genom att injicera droger med sprutor. Det var på den tiden det bara var homosexuella som fick det, inga andra. Ja, enligt folktron... Verkligheten var ju en annan. När han kom in fick han reda på av läkaren att han hade 30 dagar kvar att leva. Och vilket liv skulle bli det, när hans "vänner" tog avstånd. Inte bara för att han hade HIV utan för att han var ju bög också, inte sant?! Något måste ju kunna göras åt eländet? Ron hade ju liksom inte levt klart! Så han startade en egen import och där har du berättelsen.

Inte bara McConaughey spelade bra, även Jared Leto gör en grym prestation som Rayon, som man bara älskar.

Jag håller med mina vänner - se den här filmen!

12 years a slave

Jag vet, i bland är jag så sent ute så att folk blir förvånade, men jag har faktiskt inte vågat se 12 years a slave (2013, regissör Steve McQueen) än då jag hört att det är en film som gör ont. Men Micke ville se den och jag tänkte att det är väl nu eller aldrig så jag sa ja. Dock hann vi inte se den båda två, då tiden sprang iväg. Jag såg den i kväll och aj.

Filmen är baserad på en sann historia om Solomon Northup (Chiwetel Ejiofor) under mitten av 1800-talet i USA. Han var en fri man, boendes med fru och två barn i New York. När frun och barn åkte iväg under några veckor blir Solomon kidnappad och såld som slav till Södern. Ingen lyssnar på hans prat om att han skulle vara en fri man, utan han är och förblir en slav bland andra slavar.
I filmen får vi följa honom mellan olika gårdsherrar som vi lugnt kan säga är olika trevlighetsgrader på (spelas bland andra av Benedict Cumberbatch och Michael Fassbender) och vi får även följa de runt honom och hans kamp för att komma tillbaka till sin familj.

Det är lite svårt att ta in att det är verklighet, att den här hemska historien verkligen har hänt en gång i tiden, men det har den och därför är den alltid aktuell. För är det något vi aldrig får göra, är att glömma vår historia!
Så se den här. Otroligt välspelad!

// A //

9

9 (2009, regissör Shane Acker) hade helt gått mig förbi, så nu är jag hemskt glad för att Micke ville se något animerat så att jag började botanisera bland "barnfilmerna", så att jag hittade den här. Med stora bokstäver stod det Tim Burton på omslaget, och då han är en liten husgud (har några stycken) blev jag genast intresserad. Det var dock endast "Tim Burton Production", men kan förstå varför han ville satsa på filmen då den är i hans stil.

Filmen börjar när 9, en liten trasdocka, väcks till liv. Helt ensam står han och tittar ut över ruinerna av något som varit en stad en gång, men så får han syn på en till trasdocka där nere och springer ut. Han blir dock snabbt varse att trasdockor är inte de enda som bebor jorden, utan det finns läskiga maskiner också. Men ska han välja att leva i skuggan, eller är det dags att sätta sig upp mot maskinerna? Vad säger de andra?

Jag tyckte om filmen. Den var lite sorglig, lite spännande och väldigt mörk. Jag fick lite Sagan om Ringen-vibbar när jag såg den, och det var garanterat inte endast på grund av att Elijah Wood som spelar Frodo i nämnd film gör rösten till 9.

// A //