Små citroner gula

Små citroner gula (2013, regissör Teresa Fabik) hade jag läst som bok, när Kajsa Ingemarsson kom ut med den. Tyckte om den, såg att den skulle komma som film, men gick aldrig och såg den. Nu gick den på SVT häromdagen, så då passade jag på. Och den är ju charmig.

För att tjata så får jag återigen säga att jag är svag för filmer där mat tillagas. Det blir liksom något sensuellt i det hela som jag tilltalas av. Det här var inget undantag.

I filmen får vi möta Agnes (Rakel Wärmländer) som äntligen arbetat sig upp till den tjänsten hon önskat sig så länge, på den fina restaurangen som drivs av den diviga chefen Gérard (Dan Ekborg). Tyvärr får hon sparken så det står härliga till, samma dag som hennes vidriga kille Tobias (Richard Ulfsäter) gör slut på ett icke-charmigt sätt. Agnes bryter ihop totalt.
Men som i verkliga livet, så bryter man ihop och kommer igen, även om det inte går enligt plan. Hon får till exempel lära känna sin granne David (Sverrir Gudnason) på ett annorlunda sätt.

Filmen var charmig, precis som boken. Så en stunds världsfrånvaro kan gott läggas på den här filmen.

// A //

Dumma Mej 3

Jag vann fribiljetter till valfri bio på nätet för ett litet tag sen och tänkte att den blir perfekt att använda till Dumma Mej 3 (2017, regissörer Kyle Balda, Pierre Coffin, Eric Guillon). Så nu "bjöd" jag med pappsen, så var vi och såg den.

Vi träffar Gru (Steve Carell), Lucy (Kristen Wiig) och de tre tjejerna igen, lagom när Gru och Lucy blir av med det bästa jobbet någonsin. Minionerna klarar inte mer och drar. Men mitt i allt dyker det upp en tvillingbror till Gru, Dru! Och han verkar ju ha allt som Gru inte har... Bland annat hår!

Som pricken över i, som gör att jag gillade filmen, är att det är en superskurk med, Balthazar Bratt (Trey Parker), som har fastnat i 80-talet. För oss som fick äran att nosa lite på 80-talet vet hur himla häftigt det var. Hehe! Så han gjorde det mesta.

Det är fortfarande en smårolig, charmig berättelse och gillade du de första bör du ju så klart se även de här!

// A //

O Silêncio do Céu

Lite tid över för mig själv och passade på att kicka igång Netflix igen. Hittade O Silêncio do Céu (2016, regissör Marco Dutra). En brasiliansk/portugisisk/spansk film, som heter Era el Ciel på Netflix, vilket fritt översatt betyder Himlens Tystnad på svenska.

Den handlar om Diana (Carolina Dieckmann) och Marco (Leonardo Sbaraglia), ett par som varit tillsammans länge, separerat och sedan blivit tillsammans igen. De lever med sina två barn.
En dag blir Diana våldtagen av två män i Marcos och hennes hem, men hon vill inte berätta för någon vad som hänt, så hon håller tyst. Varför? Ja, alla reagerar vi olika och Diana har sin anledning. Vad hon inte vet är att Marco faktiskt bevittnade det hela och försöker få henne att berätta, men när hon inte gör det hittar han ett annat alternativ.

Filmen var mörk (så klart, vad är positivt med en våldtäkt?!), men dess mystiska sätt att berätta gjorde att jag stannade kvar och såg klart filmen.
Som sagt, hemskt tema, men den var värd att se.

// A //

O Si

O Silêncio do Céu