Fiorile

Det var utförsäljning av filmer i Solna Centrum, så då passade jag på att köpa tre gamla klassiker. Igår såg jag en av dem; Fiorile (1993, regissörer Paolo & Vittorio Taviani).

Fiorile är en italiensk film utspelad i nutid. Pappa Luigi (Lino Capolicchio) och mamma Juliette (Constanze Engelbrecht) är på väg genom den toscanska landsbygden för att hälsa på farfar Massimo (Michael Vartan / Renato Carpentieri). I bilen sitter även barnen Simona (Elisa Giami) och Emilio (Ciro Esposito).

För barn är det inte speciellt kul att bara sitta i en bil, så de ber pappa berätta historien om familjen Benedetti (som de heter), då Emilio fått höra att de även kallas Maledetti (male = dålig på italienska).

En fin historia vävs ut framför mig. Den tar sin början när Napoleon Bonapartes armé fraktar en guldkista genom Italien (Toscana). Den som är satt att vakta kistan är en ung fransk löjtnant vid namn Jean (Michael Vartan). Han faller handlöst för den vackra bondflickan Elisabette (Galatea Ranzi). Medan de har en trevlig stund i gräset (...) passar Elisabettes bror Duilio (Pier Paolo Capponi) att stjäla, främst mulan. Det är när han kommer hem som han inser att mulan, på ryggen, bär en kista fylld med guldmynt...

Givetvis slutar denna kärlekshistoria tragiskt, och pappan berättar vidare om nästa epok i deras liv. Då det varit så många olyckor förstår man att guldet är orsaken till allt, och man förstår snabbt varför de bland andra människor kallas Maledetti.

Filmen blev nominerad till Guldpalmen i Cannes, men jag förstår att den inte vann. Visst, historien och landskapet är otroligt vackert, men det räcker inte hela vägen fram. De har använt sig av skådespelare som inte behärskar språket, och jag har väldigt svårt att förstå varför man gör det. Om någon kan förklara för mig varför man sätter in en bikaraktär som inte behärskar italienska och istället dubbar honom jättedåligt blir jag väldigt tacksam...
Mot slutet ser man verkligen att genom alla tidsåldrar ser man att mönstret tyvärr förföljer dem och det gör att den höjer sig lite (genom sättet de visar det på).

Det roliga med den här filmen var att jag inte alls var beredd på att se Alias-karaktären Vaughn i den här filmen. Mycket man inte vet, men tydligen är Michael Vartan uppväxt i både Frankrike och U S A och behärskar sonika franskan för att klara att spela löjtnant Jean. I den här rollen var han bara 25 år...

Jag har sett bättre. Tydligen är det bröderna Tavianis bästa film, så då kan jag nog välja bort deras filmer i fortsättningen... Men visst, vill man höra en fin historia utspelas i högt tempo - kör hårt!

Läs mer här på Atlantic Films hemsida.