Rec

H hade fått nys om en läskig spansk film vid namn Rec (2007, regissörer Jaume Balagueró & Paco Plaza) av J och då måste vi givetvis se den.

Filmen är uppbyggd som en dokumentärfilminspelning (riktigt bra gjort). Programledaren Ángela (Manuela Velasco) har bestämt sig för att, med hjälp av kameramannen Pablo, filma en natt på en brandstation i Barcelona. Hon hoppas innerligt på ett larm, för att kunna göra ett bra program, men tiden går långsamt.

Tillslut går larmet om en kvinna som är inlåst i en lägenhet och de två, plus de två brandmännen Manu (Ferran Terrazza) och ? (kommer inte ihåg namnet just nu) åker iväg. Väl där blir de mötta av två poliser plus en orolig skock grannar. De går upp till kvinnan, och där blir en av poliserna attackerad och sedan händer saker i en följd. Läskiga saker.

I början var jag rätt lugn, men ju närmre slutet det var, desto mer uppjagad blev jag. Har nog fortfarande hjärtklappning! Riktigt bra skräckis måste jag säga! Lite Blair Witch Project möter Resident Evil eller nåt...

Se trailer här: Rec
Tyvärr på engelska, men men... För en läskig stund i soffan är detta ett bra val.

This Is England

Jag har varit nyfiken på att se This Is England (2006, regissör Shane Meadows) sedan den först gick upp på biograferna, men det är först nu, när jag fick den från Lovefilm som det blev av.

Filmen handlar om en 12-årig kille vid namn Shaun (Thomas Turgoose) som blir mobbad i skolan och efter skolan. Han ger dock svar på tal, och verkar vara en smart kille. Han bor med sin mamma Cynthia (Jo Hartley) och hans pappa omkom i (det onödiga?) Falklandskriget.

Som alltid, när man är ung och olycklig, är det lätt att följa starka ledare, eller bara en vänlig själ. Han blir inbjuden att hänga med skinheadsgänget genom deras ledare Woody (Joseph Gilgun). Där pratar vi originalskinheads, det vill säga de som var inne för stilen och musiken, inte rasismen. Den dyker dock upp senare genom Combo (Stephen Graham, tidigare sett i den underbara filmen Snatch)...

Filmen var verkligen jättebra! Jag gillar engelska filmer i den här genren, för det är ofta genomtänkta dialoger och minimalt med musik - dialogerna sköter allt. Thomas Turgoose spelar verkligen jättebra, grymt imponerad! Överlag är jag imponerad av allt faktiskt. Skådespelarna, 80-talet, frisyrerna, stilarna...
Se den!!

Kolla trailern här.

El Orfanato

Tittade just klart på El Orfanato (Barnhemmet, 2007, regissör Juan Antonio Bayona) och hu vilken läskig film! Aj lajk!

Historien börjar med ett besök på ett barnhem där ett av barnen ska bli adopterad. I nästa sekund flyttas vi till nutid och får följa ett gift par, Laura (Belén Rueda) och Carlos (Fernando Cayo) och deras lille, sjuklige son Simón (Roger Princép). Simón har ett gäng "Mollgan" (låtsaskompisar) som han leker med, och Laura och Carlos är lite oroliga för honom.

Paret har bestämt sig för att ta hand om sjukliga barn i deras stora hus och då den stora dagen kommer att visa upp huset för barn och deras föräldrar händer något som vänder upp och ner på deras tillvaro. Och på mig.

Minst två gånger hoppade jag till så jag knäckte till nacken och högg H i benet (stackar'n!). Läskig! Men väldigt bra måste jag säga. Se den om du vill ha lite rys i vardagen! :o) Dessutom väldigt välspelat - även av barnen.

Se mer här: The Orphanages hemsida.

En Smak Av Vin

Läste precis ut boken En Smak Av Vin av författarinnan Joanne Harris. Det är samma författare som skrivit boken Choklad, som är förlagan till filmen med Johnny Depp och Juliette Binoche i huvudrollerna.

Boken utspelar sig dels 1977, i England och dels 1999 i England och Frankrike och handlar om Jay Mackintosh. Jay är författare som blev nästan kultförklarad med boken "Jackapple Joe". Nu är det många år sedan han skrev den och fick mer eller mindre skrivkramp efter den.

Nu bor han med Kerry och trivs inte alls med tillvaron. Han, men främst hon, väntar på att skrivkrampen ska släppa och en ny, stor, fantastisk bok ska få sin start. I väntan på det skriver han en del sci-fi-böcker under pseudonym.

Jay sitter och tänker på den stora boken han skrev och varför den uppkom. Han skrev egentligen om sin egen barndom, och den intressante mannen Joe Cox. En man med visioner och kunskap om odling.
Ju mer han tänker, desto längre kommer han framåt, men är det verkligen dit han ska?... Och är han beredd på att träffa de människor han kommer att träffa på färden?

Jag tyckte om den här boken. I början undrade jag verkligen vad det var jag hade köpt, men när jag väl kom in i handlingen och sättet den var skriven på så gillade jag den mer och mer. Tyckte om slutet. Sedan älskar jag att läsa böcker och filmer där man hela tiden tar hjälp av dofter! Rekommenderas att läsa!

Se mer på Joanne Harris egna hemsida: The Joanne Harris homepage

Hotel Rwanda

Andra filmen från Lovestory blev Hotel Rwanda (2004, regissör Terry George) och den är baserad på en sann historia om den otroligt läbbiga kuppen i Rwanda 1994. Om jag drar mig till minnes så minns jag en del rapporter därifrån, men som journalisten i filmen, Jack Dagleish (Joaquin Phoenix) så fint sa "de kommer se det på TV, tänka "stackars människor" för att sedan fortsätta med sitt dagliga liv"... Typ så.

Filmen handlar alltså om kuppen där Hutu-folket försöker ta över landet och slänga ut alla "kackerlackor", det vill säga Tutsier. De riktar in sig på barnen, för att helt enkelt ha ihjäl nästa generation. Så vidrigt!

Mitt i allt står en man, Paul Rusesabagina (spelad av Don Cheadle). Han arbetar som hotellchef för ett lyxigt hotell och lever ett bra liv med sin fru Tatiana (Sophie Okonedo) och alla deras barn. Men så sker detta. I början var det lätt att blunda för de rykten som startat, men efter ett litet tag inser alla att det här kommer att bli för j-igt.
Paul har byggt upp en verksamhet på att köra sig bekant med inflytelserika personer, såsom polischefen (Xolani Mali), FN-officeren Oliver (Nick Nolte), chefen för Sabina Airlines (Jean Reno) med flera. Tur var det, för i slutet behöver han all hjälp han kan få.

Den här filmen var läskig, sorglig, kärleksfull, hatfylld och riktigt krypa-ur-skinnet-obehaglig. Att de kunde göra så otroligt mycket utan att några ryckte in! Det finns en hel del obehagliga scener som får mig att må illa, speciellt när jag tänker på att det här faktiskt har hänt.

En stark film, väl värd att ses.

French Connection

Nästa film från Lovefilm blev French Connection (1971, regissör William Friedkin) och det var en intressant upplevelse. När den kom var den säkert jättespännande, men att se den idag... Visst, det var jättekul att se en ung Gene Hackman och likaså Roy Scheider, men...

Narkotikapoliserna Doyle (Hackman) och Russo (Scheider) snubblar (ja faktiskt, det är det enda uttrycket jag kan använda, för jag fattade nästan inte själv vad som egentligen hände där...) över en stor narkotikauppgörelse med fransk anknytning. Man får snabbt se vilka som är bad guys och sedan går hela filmen på jakt efter just de gossarna. Wow.

Snyggaste scenen enligt mig själv är biljakten under tåget. Som H sa, lite Burnout-varning - så filmen kanske är föregångaren till det spelet... Replikerna är ingenting som skulle funka idag, vare sig språk- eller intressemässigt. För att inte tala om den alltid heta rasistdebatten idag så... Nä.

Men visst, kul att sett den. Nu tänker jag aldrig se den igen. För övrigt - hemsk musik!!

En Spricka I Kristallen

Den här boken fick jag som bonus när jag köpte tidningen Amelia för nästan två år sedan, men först nu fick jag för mig att läsa den. Boken är skriven av Cecilia von Krusenstjerna.

Någonstans har jag för mig att jag läst att hon skriver om sin egen uppväxt som dotter i familjen Gyllenhammar, men jag vågar inte säga att så är fallet. Om så har hon fått kämpa hårt för sin egen existens.

Boken handlar om Suss, äldsta dottern i en familj om fyra. För att man ska kunna förstå Suss måste man även förstå hennes familj - och någonstans långt in förstår man att oavsett vem jag läser om i boken är det detsamma - kärlek.
Kärlek är något så abstrakt och så olika beroende på hur man själv blivit presenterad för kärleken en gång i tiden... Har man funnit kärleken i lugnet efter ett bråk som barn är det lätt att det blir så även när man som vuxen ger sig in i ett kärleksförhållande. Kärlek kan vara farligt, men även ack så härligt!

Titeln på boken är väldigt passande, då det här utspelar sig i en rik företagarfamilj. Sprickan i kristallen är då Suss. Hon passar inte alls in, och hennes mamma är inte sen att tala om det för henne på de värsta sätten man kan förklara det för ett barn. Är hon inte tjock så är hon ful och dessutom klumpig.
Talar du om för en människa, som är helt normal, att den är klumpig tillräckligt många gånger slutar den med att den tycker så själv.

Boken var läsvärd tycker jag, och dessutom väldigt lättläst. Tog slut snabbt.

Boken blev en TV-serie som jag inser att jag helt missade.

Luftslottet Som Sprängdes

Det som är himla bra med att inte läsa böcker när "alla" tycker att man "ska" göra det är att man kan passa på när det är rea *hehe* Precis det gjorde jag nu när jag köpte den sista Stieg Larsson-boken i Millennium-serien för 79 kronor!

Då det är en trilogi vill jag egentligen inte säga något alls här för att inte förstöra för den som har nöjet kvar att läsa boken/böckerna... Jag är VÄLDIGT glad över att jag inte läst på baksidan vad den här handlade om, innan jag läst klart Flickan Som Lekte Med Elden - hett tips!

Men återigen kan jag bara säga som det är - jag är glad att jag läst dessa böcker, för de blev faktiskt bara bättre och bättre. Precis som tidigare, när man i andra böcker tror att de håller på att knyta ihop storyn för ett avslut händer något oförutsett. Love it!
Jag sjunger med i lovsången - mycket bra skrivna böcker med en fantastisk historia! Ser fram emot filmerna nu. Bara att beklaga att Stieg Larsson själv inte får uppleva detta...

La Culpa

Sista filmen i boxen blev La Culpa (Blame, 2006, regissör Narciso Ibáñez Serrador) och tyvärr blev det den sämsta. Jag blev inte alls rädd och kände inget vidare obehag. Kändes faktiskt mer som en pekpinne i abortfrågan. Och slutet?... Ja jisses.

Den handlar i alla fall om Gloria (Montse Mostaza) som flyttar in tillsammans med sin 7-åriga dotter Vicky (Alejandra Lorenzo) hos sin läkarkollega Ana (Nieve de Modina). Ana har ett stort hus och när hon fick erbjudande om att bo där mot att hjälpa till på gynekologkliniken tackade hon ja.

Gloria själv måste genomgå en abort och sedan händer fler och fler konstiga saker. Önskar jag kunde säga vad för konstiga saker, men det var bara konstigt. Fick inte grepp om vad eller vem och förstår inte heller slutet till fullo. Näe, den här var mest knasig.

Rekommenderas inte faktiskt. Spendera inte tiden på den här. Inget fel alls på rollprestationerna, men storyn var väldigt lam...

Adivina Quién Soy

Tredje filmen i boxen Películas Para No Dormir är Adivinia Quién Soy (A Real Friend, 2006, regissör Enrique Urbizu).

Den handlar om en 10-årig flicka vid namn Estrella (Nerea Inchausti) som är lite ensam. Hon har inga kamrater i skolan. Eller rättare sagt, hon har inga kamrater som andra kan se... I själva verket, när hon är ensam hemma och mamma Angela (Goya Toledo) är på arbetet, passar hon på att läsa skräckböcker (Stephen King, Dr Jekyll & Mr Hyde, Dracula och så vidare...) och titta på skäckfilmer och sedan fantisera ihop dessa monster så att hon kan prata med dem närsomhelst. Men är de verkligen fantasier, eller är de verkliga? För om de inte är verkliga, hur kan då de önskningar hon har slå in?...

Den var lite småruggig, men inte jätteläskig. En sak jag verkligen avskyr med samtliga filmer är översättaren... Sedan när översätter en svensk översättare till svenskifierade namn?? Estrella heter till exempel Stella i den här filmen, liksom Juan blev John i den föregående... Idiot!

Men men, boxen är fortfarande bra! :o)

Morgonpasset

Läste tidigare i veckan ut en väldigt lättläst bok vid namn Morgonpasset, av Sophie King. Det var lite Shortcuts-varning i boken (på ett bra sätt) då flera olika personers liv vävdes samman. Det blev lite rörigt i historierna emellanåt, när jag inte kom ihåg alla namn, men jag hängde med ändå.

Bland annat handlar boken om Nick, som tragiskt förlorat sin fru och nu lever med sin tonåriga dotter. Han skyller på sig själv för att frun gick bort, något som dottern inte vet om.
Den handlar även om Harriett som har hand om två bråkiga barn. Hemmafru och gift med en man som är otroligt känslokall och beter sig väldigt mysko.
Sedan finns det även en väldigt udda kvinna. Hon är varken hel eller ren, men hon har stenkoll på alla barn vid skolan och delar ut flygblad om att man ska vara försiktiga i trafiken.

Det här är bara tre av många karaktärer i boken, men den byggdes upp intressant. Absolut inte på långa vägar den bästa bok jag läst, men det var skön avslappning.

Läs mer om författarinnan här: Sophie King / Jane Bidder

I Am Legend

Nu har jag sett I Am Legend (2007, regissör Francis Lawrence) och hu vilken sorglig film!

Tänk dig själv om du inser att du antagligen (men vi hoppas att så inte är fallet) är den ende överlevande efter ett virusutbrott. Det är du och din hund. Så är det i filmen för Robert Neville (Will Smith) och hans hund Samantha...
Gå för tusan inte ut när solen gått ner och gå inte in i mörka utrymmen, för vem vet vad som lurar där... Jag vet det nu och det gjorde mig inte gladare... Hu.

Förtvivlat försöker Neville hitta botemedlet, så att de där icke-människorna i skuggorna ska komma tillbaka till sitt forna jag, men han kämpar mot klockan...

Filmen var bra, riktigt obehaglig. Jag sa till H mitt i filmen att den här filmen blev man inte glad av, och det står jag fast vid. Men den var sevärd!

Se trailern här.

La Habitación Del Niño

Film nummer 2 av 4 i den spanska skräckboxen "Películas para no dormir" blev La Habitación Del Niño (Barnkammaren, 2006, regissör Álex de la Iglesia).

Det här var en bra skräckis måste jag säga. Börjar hårt med tre barn som leker kurragömma i början av 1990-talet. En av dem kryper in i ett stängt hus för att gömma sig, men blir så fascinerad av huset att han, istället för att gömma sig, knatar omkring. Han hittar en gammal radio på golvet som han plockar med sig. Sedan dras han in i en pöl på golvet.
Han klarar sig (?) och många timmar senare, när tösen väntat och väntat på att han ska dyka upp (den tredje har gett upp för länge sedan), kommer han ut dyngsur, tappar radion och går vidare. Vänder sig inte om när flickan ropar eller något.

Sedan flyttas vi framåt till nutid, då en familj bestående av pappa Juan (Javier Gutiérrez), mamma Sonia (Leonor Watling) och lilla bebisen flyttar in. Något stämmer inte med huset och det blir de verkligen varse. Jag också.
Många hoppa-till-i-soffan-stunder och till och med H hoppade till ibland. Slutet var riktigt bra!

Den här filmen var mer skrämmande än Regreso A Moira (som jag såg tidigare), men däremot så var Regreso A Moira en film där en känsla av något höll sig kvar längre. Fortfarande en riktigt bra box!