3%

I min vilda jakt att hitta någon serie att följa när jag blev hemma med feber sista helgen på semestern så sprang jag över 3% (2016, regissör Pedro Aguilera) på Netflix.

Den handlar om en värld. Eller nej, det handlar om två världar. Antingen den smutsiga, fattiga världen med många invånare, eller den värld dit endast 3% om året är välkomna, där ingen egentligen kan berätta hur det är, men alla vet att det är bra. Och hur sorterar man ut dessa 3%? Jo, för det första måste du blivit registrerad som en deltagare och för det andra ska du, efter det konstaterats och du fyllt 20 år, ställa upp i Processen. Och det är banne mig inte vilken process som helst.

Jag tycker serien var riktigt bra! Hon som spelar Michele (Bianca Comparato) spelar riktigt bra, men jag kan inte undvika att tänka på Ronja Rövardotter, när Hanna Zetterberg spelade henne. Faktiskt så spelar alla riktigt, riktigt bra. Även hon som spelar Joana (Vaneza Oliveira) är riktigt bra.
Det som störde mig till tusen är att jag fick se allt dubbat från brasilianska till amerikanska. Kanske är någon inställning, för jag hade hellre sett den på originalspråk. Så om du hittar någon lattjo inställning på Netflix, berätta gärna, så ska jag se till att se de nya avsnitten på rätt språk (kommer 2018).

// A //

Her

Häromdagen gick filmen Her (2013, regissör Spike Jonze) på TV. Jag som inte sett den, men har serien Black Mirror på Netflix i färskt minne, tänkte att den här kan faktiskt vara intressant och det var den. Och sorglig på sitt sätt.

Filmen handlar om författaren Theodore (Joaquin Phoenix). En ensam man som har svårt att komma över att hans förhållande med världens bästa tjej Catherine (Rooney Mara) inte funkade. Filmen utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid, om vi fortsätter såhär, och Theodore inleder ett förhållande med ett operativsystem vid namn Samantha (Scarlett Johansson). Låter knasigt, men vi såg ju onekligen samma typ av förhållande (nästan) mellan Raj (Kunal Nayyar) och Siri i Big Bang Theory. ;) Men just det här operativsystemet är byggt för att snappa upp just vad han behöver och vad behöver en ensam man?...

Filmen känns bekant, men ytterst obehaglig. Det är nästan så att vi lever lite så redan idag, även om det är riktiga människor på andra sidan chatfönstret i telefonen eller på datorn. Och det är inte utan att jag känner igen tomheten när andra sidan slutar kommunicera och man är ensam kvar med en konstig känsla av att det var på riktigt men ändå inte.

Tycker den var bra, så se den vid tillfälle.

// A //