The Social Network

Det där när man är fler än en som ska välja film på Netflix och man tillslut bara säger ja, jag ser väl The Social Network (2010, regissör David Fincher) då, även om det låter hur jäkla tråkigt som helst med en film om Facebook och grundaren till det, Mark Zuckerberg (spelas av Jesse Eisenberg). Och att man sen får äta upp det.

Jag hade liksom tänkt hela tiden att det handlade om uppbyggandet av Facebook och inte brytt mig om mer än så, men det gjorde det ju inte bara.
Det handlade om Zuckerberg själv (väldigt speciell...), hans liv på Harvard och vilka vändningar det kan ta när man får en idé i huvudet, oavsett om det var en själv som satte idén där, eller inte. Och vad hans val i slutänden kostade honom i form av pengar, vänskap och lite till.

Jag kan faktiskt rekommendera den! Välspelad, bra skådisprestationer överlag.

// A //

Lion

Igår var jag och såg Lion (2016, regissör Garth Davis). En film som baseras på en bok och boken i sin tur baseras på en verklig händelse.

Filmen tar sin början i norra Indien, där Saroo (Sunny Pawar) springer runt med sin stora idol, sin storebror Guddu (Abhishek Bharate). Han bor fattigt, men bra, tillsammans med brorsan, mamma och hans yngre syster. Det är mycket kärlek i omlopp.
Han övertalar sin storebror att få följa med sin bror när han "jobbar" på natten och på en tågstation, mitt ute i ingenting kommer de ifrån varandra. Efter en lång tågresa kliver han av i Calcutta och där börjar del två i hans liv. Han talar hindi, men alla där bengali, vilket gör att ingen, till en början, förstår vad han säger.
Han hamnar i Australien, då han blir adopterad av det barnlösa paret Sue (Nicole Kidman) och John (David Wenham) och där lever han gott, tills han en dag påminns om sitt förflutna.

Det var länge sedan jag grät så mycket på en bio. Vet inte om det är mamma-känslorna som tar överhanden, men oj vad jag grät. Tusan jag kan börja gråta nu, bara jag tänker tillbaka på unga Saroo, och för all del den äldre Saroo (Dev Patel) och hur livet kan ta sina vändningar.
En helt fantastisk historia som blev en fantastisk film! Missade dock att den var verklighetsbaserad, då jag gärna skulle läst boken innan filmen. Men se den!!

// A //

Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän)

Jag har inte möjlighet att läsa fullt så många böcker som jag skulle önska just nu, men har idag i alla fall läst ut Jonas Jonassons Mördar-Anders! Det var ju Jonasson som skrev boken om Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann, som jag tyckte jättemycket om, så jag kunde ju inte bara ignorera att det fanns en ny av honom.

Den här är helt fristående och hänger inte samman med tidigare, men språket och berättelseuppbyggnaden påminner givetvis om varandra, liksom alla saker "som bara sker".

Boken handlar om tre personer. Dessa är då Mördar-Anders, en kåkfarare som för tillfället är utanför fängelset, prästen Johanna Kjellander, som inte är mycket till präst då hon inte ens är troende, samt receptionisten Per Persson. Att dessa tre människor skulle ha en affär ihop är rätt otippat, men i Jonassons värld är det självklart!
Utöver dessa tre är typ hela Stockholms gangstervärld inblandad, liksom drottning Silvia och Frälsningsarmén.

Återigen en galen bok som ger en del fniss! Jag kan inte säga att den håller samma klass som Hundraåringen, men den är bra skruvad!

// A //

Hugo

Det händer ganska ofta att jag blir glad och överraskad av Netflix. Visst, det är en massa gammalt, men även gammalt som jag missat. Som den här, Hugo (2011, regissör Martin Scorsese). Jag blev lite nyfiken av bilden och när jag läste lite om den ville jag genast se den.

Den handlar om Hugo Cabret (Asa Butterfield). Han bor i väggarna på en stor tågstation i Paris. Han är endast 12 år och föräldralös, därav att han har valt att bo där han gör. Han ser allt som händer på stationen och har full koll över de som arbetar där, när han kan springa ner och stjäla mat och hur man på bästa sätt undviker att bli fasttagen av stationsvakten (Sacha Baron Cohen) och hans stora hund. För Hugo har ju sett vad som händer med de föräldralösa barn som stationsvakten tar fast, och där vill han inte hamna.

Dessvärre är det ju så att även butiksinnehavarna börjar få koll på att saker försvinner, och speciellt en, Georges Méliès (Ben Kingsley), har ögonen på honom.

Filmen var fantastiskt fint filmad, lågmäld och en fin historia. Jag rekommenderar den väl!