Tillsammans Är Man Mindre Ensam

Äntligen fick jag se filmatiseringen av Anna Gavaldas fantastiska bok Ensemble C'est Tout (2007, regissör Claude Berri).

Den handlar om städerskan Camille (Audrey Tatou) som bor, utmärglad, i en vindsvåning i Paris. En dag träffar hon den stammande Philibert (Laurent Stocker). Vänskap uppstår och när Camille blir riktigt sjuk bär Philibert ner henne till sin stora paradvåning, som han delar med den ohyfsade kocken Franck (Guilliaume Canet).

Boken byggde upp en sådan fantastisk vänskapsskildring som dessvärre försvinner lite i den här filmen, då den känns väldigt klippt. Men bra var den. Se den :)

Hairspray

Satt just och kollade på den andra versionen av Hairspray (2oo7, regissör Adam Shankman). Jag kommer hyfsat ihåg den gamla versionen (1988, regissör John Waters) där Rikki Lake hade huvudrollen.

Nu är det istället Nikki Blonsky som spelar rollen som Tracy Turnblad, den överviktiga tjejen som avgudar Corny Collins Show (James Marsden, lite konstigt att se honom i den rollen efter att ha sett honom som Cyclops i X-Men) och inget hellre vill än att bli dansare däri.

Utspelar sig 1962, då USA fortfarande var segregerat. Tracy vill att alla ska vara vänner och kämpar för det på sitt sätt. Som tur är har hon stöd i mamma Edna (John Travolta i en fatsuit!) och pappa Wilbur (Christopher Walken).

Visst är filmen söt och så, men jag hade riktigt svårt för sång- och dansnumren... Dock var ju Link (Zac Efron) för jäkla söt!!

Elizabeth - The Golden Age

Såg Elizabeth - The Golden Age (2007, Shekhar Shapur) ikväll och den var väldigt bra. Dels om man vill lära sig om drottning Elizabeth (Englands drottning på 1500-talet) och regenterna runtomkring (historielektion alltså) och dels om man vill se en intressant och färgstark film.

Drottning Elizabeth (Cate Blanchett) regerade med fast hand, men var väldigt mån om sitt folk. Hon kallades jungfrudrottningen, då hon aldrig gifte sig eller fick barn.
Spanjorerna, med kung Filip II (Jordi Mollà) i spetsen för den spanska inkvisationen, ledde katolicismen över Europa. England vägrade tillåta detta och då de hade en mindre armé än Spanien såg de molnen hopa sig...

Inte nog med att vi får följa Englands historia lite, får vi även veta hur hovet och Elizabeth (eventuellt) var och det är riktigt intressant. Med hovdamer, närmaste Bess (Abbie Cornish), rådgivaren (?) Sir Walsingham (Geoffrey Rush) och pirater via Walter Raleigh (Clive Owen) får vi intriger och spioner tillsammans med Mary Stuart (Samantha Morton).

Cate Blanchett är en underbar skådis och vilken otrolig röst hon har! Så avis!

En Ung Jane Austen

Såg i förrgår filmen En Ung Jane Austen (Becoming Jane, 2007, regissör Julian Jarrold).

Filmen handlar om författarinnan Jane Austen (Anne Hathaway), som skrivit bland andra Stolthet och Fördom (bra film) och Förnuft och Känsla (bra film), innan hon blev en erkänd författarinna.

Jag har ju hela tiden tyckt om, dels hennes böcker, men filmatiseringarna som varit under årens lopp och den här filmen var inget undantag. Kan bero på att hon verkar till stor del ha baserat berättelserna på sitt eget liv...

I den här filmen får vi följa hennes friare, från tjusiga damen Lady Grishams (Maggie Smith) dotterson mr Wisley (Laurence Fox), via töntprästwannaben som jag inte kommer ihåg namnet på, till irländaren mr Lefroy (James McAvoy).
Dessutom stifta bekantskap med hennes familj, pappa präst (James Cromwell), mamma (Julie Walters) och syster Cassandra (Anna Maxwell Martin).

Historien är söt, omgivningarna underbara och skådespelarna är proffs. En gullig film, men ingen wow-upplevelse...

Hancock

Nu har jag sett Hancock (2008, regissör Peter Berg) och den var underhållande. Inte den bästa filmen jag sett, men jag kan inte säga dålig heller.

Hancock (Will Smith) är en sorts superhjälte, som ingen vill veta av. Inte undra på, ett fyllo, som varje gång han gör något bra, förstör han för miljoner kronor... En dag räddar han Ray (Jason Bateman) från en säker död och Ray, positiv som han är, vill se till att Hancocks rykte och status förändras. Han bjuder in Hancock på middag till sig, sin fru Mary (Charlize Theron) och son Aaron (Jae Head) och den middagen är intressant... Hancock är inte den mest charmerande gäst man kan ha.

Men så händer det grejer... *hehe*

La Vie En Rose

Idag såg jag La Vie En Rose (La Môme, 2007, regissör Olivier Dahan), en biografi över Edith Piafs liv. Vilken film! Vilket liv!

Handlar om sångerskan Edith Piaf (Marion Cotillard), från hennes barndom till hennes alltför tidiga död. Får följa hennes uppväxt som 5-åring (Mannon Chevallier) med sin alkoholiserade mamma (Clotilde Courau), via sin farmor som är madame på bordell till som 10-åring (Pauline Burlet) då hon hämtas av sin cirkusarbetande pappa.

I 20-årsåldern står hon och sjunger på gatorna för att tjäna ihop pengar till mat, tillsammans med sin väninna Mômone (Sylvie Testud) och där kommer en dag klubbägaren Louis Leplée (Gérard Depardieu) och den hårda tiden vänder, ett tag.

Förutom att musiken är helt fantastisk, så är filmen väldigt vackert filmad, med underbara skådespelare och en fångande historia. Den är över två timmar lång, men för mig kunde den varit ännu längre. Se den!

Låt Den Rätte Komma In

Tidigare har jag recenserat John Ajvide Lindqvists bok Låt Den Rätte Komma In, men nu har jag även sett den som biofilm (2008, regissör Tomas Alfredsson) och jag är mäkta imponerad.

Boken byggde upp en kuslig spänning och jag tycker de fångat det även i filmen, även om manuset är ändrat en hel del. Nu vet jag visserligen hur det ser ut i Blackeberg, där boken utspelade sig, så jag hade ju sett det framför mig redan innan jag såg filmen (fast vissa valda snödelar var inspelade i Luleå), men ändå snyggt fångat.

Filmen handlar om den mobbade 12-årige killen Oskar (Kåre Hedebrant) och hans liv. En ensam pojke, som konstant tänker att han ska hämnas på mobbarna. En vacker dag flyttar en flicka som heter Eli (Lina Leandersson) in i lägenheten bredvid tillsammans med en äldre man vid namn Håkan (Per Ragnar) och på något konstigt sätt blev de vänner.
Eli är dock inte som hon verkar... Är hon en flicka? Eller är hon något annat?...

Riktigt bra! Se den!

A Good Year

Såg Ett Bra År (2006, regissör Ridley Scott) ikväll och blev positivt överraskad. Vilken söt film!

Handlar om proffsaktiemäklaren Max Skinner (Russell Crowe) som hux flux får ärva farbror Henrys (Albert Finney) chateau i Provence med tillhörande vinodling. Kunde inte kommit mer olämpligt, men Max får bita i det sura äpplet och fara dit.

Medan livet i London ständigt gör sig påmint via telefon börjar han ändå uppleva barndomen igen och ser filmer spelas upp framför ögonen när han som barn (Freddie Highmore) leker och lever tillsammans med farbror Henry på vinodlingen.

Jättefin miljö, underbara skådespelare och en härlig berättelse gör att jag blir glad i själen. Att sedan Finney är med gör saken bara bättre, då han spelar en nästan lika härlig roll som i Big Fish (2003, regissör Tim Burton). Och Freddie Highmore - såååå bra i den här rollen (också!).

The Last Winter

Såg just en film som hette The Last Winter (2006, regissör Larry Fessenden) och den tycker jag inte att jag ska rekommendera, även om H tyckte den var helt ok.

Den handlar om en forskarstation på norra halvklotet där ett gäng forskare försöker få fram huruvida man kan borra efter olja där eller inte. Det har tidigare gjorts ett försök, men det försöket avbröts väldigt fort och man satte igen hålet.

Bossen på forskarstationen heter Ed Pollack (Ron Perlman) och han håller hårt i sina medarbetare. En dag åker Maxwell (Zach Gilford), yngsta medlemmen, ut för att titta närmare på monumentet som är rest över hålet i backen och efter det blir ingenting sig likt. Någonting finns därute, något som inte är så bra... Läskigt!

Men som sagt, inte världens bästa direkt...

Planet Terror

En annan film jag såg häromkvällen var Planet Terror (2007, regissör Robert Rodriguez) och den var... Intressant. Skulle till och med sträcka mig till att säga att den var bra och underhållande, om man vet från innan att det skämtas en hel del med genren...

Filmen handlar om en skummis vid namn Abby (Naveen Andrews) som är en forskare. Han får fram ett läskigt medel som han dessutom får ut i friska luften. Medlet gör människor till köttätande zombies (eller något dylikt)... Det gör ju att vi får fram några människor som gör allt för att överleva.

Till exempel sexiga Cherry (Rose McGowan) och hennes ex-kille Wray (Freddy Rodríguez), köttmästare J T (Jeff Fahey) och hans brorsa sheriff Hague (Michael Biehn) med flera...

Tycker filmen var riktigt snygg och precis så blodig som jag väntat mig. Släpptes samtidigt som Quentin Tarantinos Death Proof (som jag tidigare recenserat) och hör sonika ihop. Se båda!

We Own The Night

Såg We Own The Night (2007, regissör James Gray) häromkvällen och den var väl helt OK. Inte den bästa jag sett (absolut inte den sämsta heller!), men tycker att Joaquín Phoenix bara blir bättre och bättre (då är det väl typiskt att jag, dagen efter jag lovprisat honom, ser att han ska lägga av med filmer och satsa på musiken... *hrmpf*)

Filmen handlar om familjen Grusinsky, pappa Bert (Robert Duvall) och sönerna Bobby (Joaquín Phoenix) och Joe (Mark Wahlberg). Bert är polismästare och Joe har gått i faderns fotspår. Bobby däremot driver en populär nattklubb åt en rysk familj.

Då drogerna flödar rätt bra på klubben så bestämmer sig poliserna för att göra en razzia, men det gör man inte ostraffat visar det sig...

Nu när jag funderar på filmen så var den egentligen riktigt bra, så jag tar tillbaka det jag skrev i början. Se filmen!!