Den här boken fick jag som bonus när jag köpte tidningen Amelia för nästan två år sedan, men först nu fick jag för mig att läsa den. Boken är skriven av Cecilia von Krusenstjerna.
Någonstans har jag för mig att jag läst att hon skriver om sin egen uppväxt som dotter i familjen Gyllenhammar, men jag vågar inte säga att så är fallet. Om så har hon fått kämpa hårt för sin egen existens.
Boken handlar om Suss, äldsta dottern i en familj om fyra. För att man ska kunna förstå Suss måste man även förstå hennes familj - och någonstans långt in förstår man att oavsett vem jag läser om i boken är det detsamma - kärlek.
Kärlek är något så abstrakt och så olika beroende på hur man själv blivit presenterad för kärleken en gång i tiden... Har man funnit kärleken i lugnet efter ett bråk som barn är det lätt att det blir så även när man som vuxen ger sig in i ett kärleksförhållande. Kärlek kan vara farligt, men även ack så härligt!
Titeln på boken är väldigt passande, då det här utspelar sig i en rik företagarfamilj. Sprickan i kristallen är då Suss. Hon passar inte alls in, och hennes mamma är inte sen att tala om det för henne på de värsta sätten man kan förklara det för ett barn. Är hon inte tjock så är hon ful och dessutom klumpig.
Talar du om för en människa, som är helt normal, att den är klumpig tillräckligt många gånger slutar den med att den tycker så själv.
Boken var läsvärd tycker jag, och dessutom väldigt lättläst. Tog slut snabbt.
Boken blev en TV-serie som jag inser att jag helt missade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar