Riverdale

När jag var liten läste jag serietidningen Acke. Jag var lite småförtjust i honom och önskade att jag vore Betty. Inse att det blivit en Netflix-serie baserad på den!

Vi får alltså ta oss till Riverdale Highschool där Acke/Archie (K. J. Apa)  går, tillsammans med sin bästa vän Betty (Lili Reinhart). Och så flyttar Veronica (Camila Mendes) dit och stökar till lite efter att hennes pappa blivit fängslad. Jughead (Cole Sprouse) är så klart med, men kommer banne mig inte ihåg vad han hette i svenska serien.

Inte nog med att det är "vanligt" highschool-drama, som pricken över i försvinner skolans mest populäre kille; Jason (Trevor Stines) efter att han varit ute och rott med sin tvillingsyster Cheryl (Madelaine Petsch) och Ackes gäng börjar genast rota. Hela staden känns plötsligt skyldiga.

Tycker den är riktigt bra och spännande, välspelad. Extraplus för att min gamla tonårscrush Luke Perry är med, liksom Molly Ringwald. Och inte att förglömma Mädchen Amick från Twin Peaks. Wow liksom! :)

// A //

Lost in Space

Snubblade över Lost in Space (2018), en serie, på Netflix och oj vad glad jag är över att jag gjorde det. Jag blev helt såld! Den är väldigt välspelad och väldigt snyggt gjord.

Filmen utspelar sig i - tadaaa - rymden! Människorna har alla (?) fått göra tester och endast de som är bra nog och kan tillföra något till "den nya världen" är välkomna ombord. Resan går bra, men så träffas farkosten av något och kraschar på en planet som liknar jorden. Någonstans i rymden.

Vi får följa familjen Robinson som består av mamma Maureen (Molly Parker), pappa John (Toby Stephens), döttrarna Judy (Taylor Russell) och Penny (Mina Sundwall) samt lillebror Will (Maxwell Jenkins).

Som sagt, jag blev helt såld och slukade avsnitt efter avsnitt, då jag verkligen ville veta allt vad som hände den här familjen. Rekommenderar den varmt! Bara längtar till en säsong två!

// A //

Lazarus

Lars Kepler (paret Ahndoril) har kommit med en ny bok; Lazarus, och jag sprang och skrev upp mig på väntelistan på biblioteket. Nu har jag sträckläst ut den. Inte utan man undrar hur paret Ahndoril är funtade när man får ihop sådana här obehagliga böcker som det får ur sig en efter en...

Återigen träffar vi Joona Linna och Saga Falk. Båda tilltufsade men vid gott mod, ända tills Joona blir kallad till ett mord i Tyskland, där offret, som han aldrig hört talas om innan, hade försökt ringa till hans mobil ett antal gånger. Och ungefär samtidigt finner polisen i Oslo ett kranium (bland en massa andra kroppsdelar) som tillhört Joonas fru. Någon är helt klart ute efter honom, men vem?

Den här boken tar oss runt i Europa och man hinner flertalet gånger tänka "men hur dum får man va?" liksom "nej, nej, nej". Inte lika bra som Stalker, men fortfarande obehaglig och spännande.

// A //

Fantastiska Vidunder: Grindelwalds Brott

Nu när del två av Fantastiska Vidunder, Grindelwalds Brott (2018, regissör David Yates) dök upp på biograferna sprang jag så fort jag var ledig iväg till en för att se den. Solo blev jag till och med! Eller ja, jag gick solo. Sen var det ju faktiskt tre till i salongen. Japp, jag gick en udda tid!

Jag gillade ju verkligen första delen, då den är oerhört charmig och Eddie Redmayne som spelar en av huvudkaraktärerna, som Newt, är ännu mer charmig. Och det var han även i den här filmen.

Den här börjar med att... Eller vänta, jag kan ju inte säga något i stort sett, för om du inte har sett Fantastiska Vidunder och var du hittar dem,  ska du ju inte veta något om den här... Så se 1:an först! :)

Men den är välspelad åter igen och historian är bra. Dock tycker jag faktiskt att den första delen var mycket bättre, även om den här är bra. För oss Harry Potter-nördar får vi ju träffa den yngre förlagan av Professor Dumbledore (Jude Law) och även Professor McGonagall (Fiona Glascott).

Se den tycker jag, men se som sagt ettan först. De hänger liksom ihop.

// A //

Hon hette Jennie

Jag vet inte varför jag valde att plocka upp Hon Hette Jennie av Moa Herngren just nu, men det bara blev så. Med det som hänt i mitt liv det senaste året kanske det inte var det smartaste. Eller så var det precis det som det var.

Boken handlar om... Elefanten i rummet? Som finns där, men ingen riktigt vill tala om. Vi får träffa konstären Sara, en vild otyglad själ som just genomgått en separation. Vi får träffa John, advokat och van vid det fina livet som nyligen förlorat sin fru i cancer.

Hence the elephant... Hur går man vidare när en separation ägt rum där ingen ville separera utan döden bestämmer? Och hur går man in i ett förhållande med en som är i den sitsen?

Boken var fint skriven. Rakt på sak, obekväm och ändå varm. Tyckte den var jobbig att läsa, eftersom jag precis mist en närstående i cancer, men mysig.

// A //



1793

Har precis läst klart Niklas Natt och Dags (så himla coolt namn det är alltså!) bok 1793.

1793 är alltså året handlingen utspelar sig på. Gustav III har avlidit och om sanningen ska fram undrar jag hur i hela fridens namn människan överlevde och finns än idag, för det är inte en trevlig (om än antagligen väldigt autentisk) bild som Natt och Dag målar upp över Stockholm och de stackars människorna som levde där då.
Många andra böcker som utspelar sig i den tiden tar fasta på de perukklädda, pråliga adelsmän som också fanns, men inte här. Här är de mest i utkanten, utan vi får träffa de som har det sämre ställt.

Jean Michael "Mickel" Cardell vadar ut och hämtar upp en illa tilltygad kropp i Fatburen. Fatburen är inget ställe som man vill vada ut i, då kåkstadens all skit hamnar där, men Cardell gör det. Kroppen saknar mycket, men skadorna är inte nya. Cecil Winge är den som blir utsänd från polisen för att försöka bringa ordning i det hela. Han är inte kommisarie, men är behjälplig.
Dessa två får vi följa, ihop med sidohistorier som gör boken levande.

Fantastiskt obehaglig bok. Hade svårt i början att ta mig in i den, då jag inte alltid går igång på gammalt sätt att prata på, men sen grep historierna mig och jag var helt fast.
Jag förstår att boken blev utnämnd till Årets Bästa Deckardebut, och för att handla om Stockholm och Sverige på sent 1700-tal är jag förvånad att så många som 30 länder har översatt den redan!

Rekommenderas!

// A //

The Girl In The Spider's Web

Igår var jag och såg The Girl In The Spider's Web (2018, regissör Fede Alvarez). Var ju lite nyfiken på hur fortsättningen skulle bli på The Girl With The Dragon Tattoo (2011, regissör David Fincher) och för vår Lisbeth Salander.

Filmen är nästan två timmar lång och den hade mig med hela tiden. Inte en enda gång funderade jag på om den var över snart, utan den var spännande rakt igenom. Lisbeth (Claire Foy) är en speciell brud, det kan vi alla komma överens om, och hon har sina ärr efter sin far (Mikael Persbrandt). Men hon är för jäkla smart.
Vi kommer in i filmen när hon har varit ute och straffat män som skadar kvinnor under tre år sedan Mikael Blomkvist (Sverrir Gudnason) skrev sin artikel om hennes familj. Hon har hållit sig undan honom efter det. Och de flesta andra också.
Men så får hon ett uppdrag om att få tag på ett program gjort av Frans Balder (Stephen Merchant) och där tar hon sig vatten över huvudet, och behöver dra in Blomkvist igen. Mycket spännande!! Och väldigt snyggt gjord.

Jag har läst boken för några år sedan och tyckte den var löjligt spännande, men dessvärre tycker jag att en del viktigt i den boken missas i filmen. Blomkvist framstår nästan som ett mähä i filmen, han är värd bättre. Som stockholmare sitter jag ju och följer vyerna och funderar på hoppen mellan olika områden och städer... Haha! Och titta inte bort i filmen, du kan missa något viktigt ;)

Men se den!

// A //