Det lilla bageriet på strandpromenaden

Jag var i behov av en lättlyssnad och må-braig bok och såg den här på Storytel och tänkte att Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan var precis det som jag behöver just nu. Och det gjorde jag.

Boken handlar om Polly. En tjej mitt i karriären, som bor i Plymouth tillsammans med sin kille Chris. De har ett företag ihop och har det väl bra och så. Jättefin modern lägenhet bor de i och är ofta ute med sina kompisar som även de är framgångsrika. För det är de väl? Eller nä, deras företag har gått i konkurs och de måste sälja deras fina lägenhet och var det bra mellan de egentligen?

Polly letar förtvivlat lägenhet, men hittar ett riktigt kyffe att hyra i en pytteliten fiskeby vid engelska kusten, ovanpå ett gammalt bageri. Det må vara ett kyffe, med läckande tak och knarrande golv, men det är hennes. Hyresvärdinnan är en riktig ragata, och många utav personerna som bor där är lite egensinniga... Den amerikanska biodlaren, mäklaren, veterinären, lunnefågeln... Tur att åtminstone fiskarna är trevliga! För att fördriva tiden börjar Polly ta upp sin hobby, att baka och den doften leder långt.

Jag tycker boken var jättecharmig. Lite smålöjlig kanske emellanåt, men jag mös när jag läste den. Väldigt fint beskrivna miljöer som gjorde att jag, som älskar England, var där på tre sekunder i tanken. För en mysig stund, läs/lyssna på den.
Ska hoppa på nästa bok inom kort, då det här verkar vara en trilogi.

// A //

Summer Karlsson

Jag har just lyssnat klart på Summer Karlsson på Storytel av Johanna Nilsson, uppläst av Julia Dufvenius. Tänkte att jag behövde lyssna på något feelgood efter att ha lyssnat på Kepler och Haag. Och det fick jag.

Boken handlar då om Summer Karlsson, en kvinna i 34-årsåldern, som är sjukligt fet. Hon bor med sin mamma, som är medmissbrukare. Summer missbrukar mat och mamman göder henne. Det blir liksom det klassiska i att skylla ifrån sig själv, från "det är ditt fel att jag är så fet" och "det är du som gjort mig såhär" till "jag kan inte leva utan pizza och cola idag". Hon är dessutom förtidspensionär för sin fetma eftersom läkarna och Försäkringskassan är helt övertygade om att hon aldrig kommer sätta sin fot i arbetslivet, eller för all del livet, igen.

Men så dör mamman. Hur gör man när man måste ta hand om sig själv? Det är ju alltid mamma som gjort allt för Summer. Hur ska hon tvätta sig själv? Se till att få all mat hon behöver? Jo det är klart - man kan ju alltid annonsera efter en assistent! Och i samma veva se till att få något att göra, så man kan väl lika gärna sätta in en annons om att man är privatdetektiv också?

Johanna Nilsson, som skrivit boken, är väl insatt i tankarna hos en fet person. Det vet jag, eftersom jag känner alltför väl igen vissa tankar som förklaras i boken och jag själv är/har varit fet(are). Känslan av att vara utstirrad för sin fetma, osäkerheten, glåporden, ja allt har hon lyckats få med. Och hur länge dessa destruktiva tankar hänger med.
Men Johanna skriver med värme och humor, så det överväger i boken. Att hon får in en karaktär som Yusef är helt underbart. Han är en flykting som kämpar med svenskan och har ett underbart sätt att hantera världen. Som när Summer inte orkar träna och kommentaren att "nej nej, du kan inte bara ligga här och fetta" eller liknelsen när Summers humör går upp och ner att "dina känslor måste vara lyckliga, få åka berg och dalbana gratis hela dagen".

Jag gillade den och den var lättlyssnad! Skönt avbrott med många fniss.

// A //

Skönheten och Odjuret

Det var med lite skräckblandad förtjusning som jag såg fram emot att se Skönheten och Odjuret (2017, regissör Bill Condon) efter att ha sett, och älskat, Disneys animerade version från 1991. Den animerade har liksom varit så underbar...

Filmen handlar om vackra Belle (Emma Watson) som bor i en liten fransk by där alla känner alla och inget spännande händer. Hon bor tillsammans med sin pappa Maurice (Kevin Kline). Hennes pappa ska en dag åka till marknaden och lovar henne en ros med sig tillbaka. Dock hamnar han på villospår och stannar till vid ett förtrollat slott med talande porslin. Han blir lite lätt nervös (asrädd) och springer iväg i all hast, men tar med sig en ros från trädgården. Det skulle han inte ha gjort, då Odjuret som bor där (Dan Stevens) dyker upp och kastar honom i en cell i slottet.
Belle förstår att något hänt när hästen Philippe dyker upp och skyndar sig för att rädda pappan. Och så.

Jag är jättenöjd med den här filmatiseringen! De har fångat den animerade versionen perfekt i alla roller! Och direkt hör man rösterna tillhörande Ian McKellen och Emma Thompson. Och den är precis lika romantisk, och till viss del skrämmande, som originalet.
Gillade du den animerade bör du se den här med. Givetvis sjungs det även i den här.

// A //

La La Land

Jag hade lite tur när jag vann biljetter på Facebook i en tävling anordnad av Länsförsäkringar Fastighetsförmedling Täby/Danderyd häromsistens, då jag vann två biljetter till att se La La Land (2016, regissör Damien Chazelle). Ikväll var jag och såg den.

Jag hade hört väldigt blandad kritik om den. Jag menar den har ju vunnit sex Oscars, vilket normalt inte betyder så mycket för en sådan som jag, då jag inte alltid håller med Oscars-juryn. Sedan har jag hört från vänner och bekanta som redan sett den och även där är det väldigt blandat. En del tyckte den var skit rent ut sagt, medan andra är förtrollade.

Filmen handlar om den blivande kämpande skådespelerskan Mia (Emma Stone) som springer på auditions och tråkiga man-måste-visa-sig-fester tillsammans med sina tjejkompisar samt att den handlar om Sebastian (Ryan Gosling) som lever sitt liv för jazzen och drömmer om att öppna upp en egen jazzklubb. Att försöka slå i Hollywood överlag är lite som att leva i La La Land, så den har ju onekligen en passande titel. Hursom, deras vägar möts vid olika tillfällen.

Nu är ju det här en musikal-dans-film och det går ju inte hem hos alla. Så klart. Jag har svårt för dessa också. Ibland. Men den här gillade jag så mycket! Musiken var bra. Det är en lekfull twist på Ginger Rogers och Fred Astaires filmer en gång i tiden, lite uppdaterad till dagens värld. Filmen gav mig även tanken att man är ju faktiskt regissören i sitt eget liv, så vad gör man med det?
Nu gick jag och såg den med min pappa, och var lite orolig om han skulle somna eller bara tycka att den var astråkig, men den gick hem även där!

// A //

Kaninjägaren

Har just lyssnat klart på Kaninjägaren av Lars Kepler på Storytel. Uppläsare var Jonas Malmsjö. Har nu läst alla Keplers böcker om kriminalkommissarie Joona Linna och är väldigt förvånad över att det endast är Hypnotisören som blivit filmatiserad än så länge. I alla fall vad jag vet. För böckerna lämpar sig verkligen för filmduken, utan större förändring av ursprungsmodellen!

Även denna bok gör att man är på helspänn (och glömmer att gå av på rätt station i kollektivtrafiken...) och helst inte vill släppa boken för den är spännande. Och äcklig. Och så tycker man så konstigt mycket om Linna.
Det är en ramsa som upprepas om och om igen i boken och den är så obehaglig, när man vet att det springer omkring en person i en huva med avhuggna kaninöron hängandes från den. Ramsan går:

"Ten little rabbits, all dressed in white

tried to get to heaven, on the end of a kite.

Kite string got broken, and down they all fell.

Instead of going to heaven, they all went to ...."

och sedan nedräkning från det. Och precis samma nedräkning följer Kaninjägaren. Men vem är han och vad driver han till sådana här... Avrättningar?

Jag måste erkänna att boken Stalker, som skrevs innan den här, av paret Ahndoril (som kallar sig Lars Kepler) var snäppet värre, men den här var mycket bra även den. Så nu väntar jag med spänning på nästa!

// A //

Santa Clarita Diet

Om du är sugen på att se något fullständigt makabert, men ack så underhållande bör du genast starta upp din Netflix och kolla på Santa Clarita Diet (2017, regissör Victor Fresco). Det här kan vara en av de mest skruvade serierna någonsin och den är superblodig och skum, men oj vad jag får fnissa i varje avsnitt.
Du bör inte vara kräsmagad, då det som sagt innehåller blod, spyor, kroppsdelar och så vidare... Har jag sålt in den bra? Hoppas det!

Den handlar om mäklarparet Joel (Timothy Olyphant) och Sheila (Drew Barrymore). Ett vanligt amerikanskt par, boendes i vanlig amerikansk villa tillsammans med deras dotter Abby (Liv Hewson). För övrigt en fruktansvärt skön dotter!
De säljer sina hus och hoppas på bonus, som så många andra. Men en dag börjar Sheila må dåligt och spyr. Och då menar jag inte lite. Och sen dör hon. Men lever. Och där ändras livet för familjen för evigt (?).

Alltså du måste se den! Ja, om du har lite twistad humor som en annan... Nu väntar jag bara spänt på nästa säsong!

//  A //

Det är något som inte stämmer

Nu när jag är tillbaka på jobbet passar jag på att nyttja Storytel igen, för att kunna lyssna på lite ljudböcker under kollektiva färdmedel och promenader. Inte en dum idé alls.

Den första jag valde, som jag valde med viss skepsis, var Martina Haags Det är något som inte stämmer. Skepsisen låg i att jag inte var säker på om jag skulle klara av att lyssna på den smärta som jag trodde fanns i berättelsen. Och visst fanns den.

Det här var garanterat Martinas sätt att jobba sig ur sin egen skilsmässa från Erik, även om de i boken heter Petra respektive Anders. Och kontentan är att jag mest äcklas av Anders nya flamma Klara (det vill säga Lotta i verkligheten). Men alla är ju brickor i ett spel kallat kärlek.

Boken handlar alltså om Petra, en kvinna mitt i sin karriär som uppskattad författare. Hon är gift sedan 15 år tillbaka med Anders och de har två barn, en katt och två hundar. Bor i en villa i Bromma och har landställe på Ingarö. Petra är lycklig. Visst tjafsar de ibland, men det är ju sådant som terapi kan hjälpa de ur.
Men vad händer den dagen Anders drar sig undan? Den dagen allt som är ens värld raderas? Och vad gör man för att leva vidare?

Jag tycker den var fantastiskt bra skriven. Varenda uns av obehagskänslor, varenda skrik, vartenda ord satte sig i mig som en törn. Jag vill liksom bara ta Martina under mina vingar ett tag, för att rädda henne undan det som var hennes liv. Eller Petra. Sak samma.
Den mening som fick mig att gråta på bussen var när Petras lille son Nisse frågar "Vad betyder det där skilsmässa mamma? Är det att man krossar kärleken?"

Nu var det här ju en ljudbok, och det var Martina själv som läste upp (starkt!). Jag har alltid älskat att lyssna till Martina, hon har så härlig röst, så att höra henne läsa sina egna ord var jättebra. Vet att en del kommenterat att det är för jäkligt att hon hänger ut Erik på sådant här sätt. Jag tycker det var toppen! Hon berättar på eget sätt hur det hela kändes för henne, hur hon upplevde det hela.

Rekommenderar att läsa/lyssna!

// A //