Jag hade hört väldigt blandad kritik om den. Jag menar den har ju vunnit sex Oscars, vilket normalt inte betyder så mycket för en sådan som jag, då jag inte alltid håller med Oscars-juryn. Sedan har jag hört från vänner och bekanta som redan sett den och även där är det väldigt blandat. En del tyckte den var skit rent ut sagt, medan andra är förtrollade.
Filmen handlar om den blivande kämpande skådespelerskan Mia (Emma Stone) som springer på auditions och tråkiga man-måste-visa-sig-fester tillsammans med sina tjejkompisar samt att den handlar om Sebastian (Ryan Gosling) som lever sitt liv för jazzen och drömmer om att öppna upp en egen jazzklubb. Att försöka slå i Hollywood överlag är lite som att leva i La La Land, så den har ju onekligen en passande titel. Hursom, deras vägar möts vid olika tillfällen.
Nu är ju det här en musikal-dans-film och det går ju inte hem hos alla. Så klart. Jag har svårt för dessa också. Ibland. Men den här gillade jag så mycket! Musiken var bra. Det är en lekfull twist på Ginger Rogers och Fred Astaires filmer en gång i tiden, lite uppdaterad till dagens värld. Filmen gav mig även tanken att man är ju faktiskt regissören i sitt eget liv, så vad gör man med det?
Nu gick jag och såg den med min pappa, och var lite orolig om han skulle somna eller bara tycka att den var astråkig, men den gick hem även där!
// A //
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar