Pride and Prejudice and Zombies

Jag var runt och letade efter en film jag tänkte se på Netflix när jag snubblade över Pride and Prejudice and Zombies (2016, regissör Burr Steers). Den lät ju bara för knasig för att vara sann! Jag som sett Jane Austens Pride and Prejudice ett antal gånger i olika versioner kunde ju inte bara låta bli den här!

Den bygger alltså på Austens bok och har du läst den, alternativt sett någon av de "riktiga" varianterna som finns som film, vet du storyn och kommer lätt koppla samman med den här.

Vi har familjen Bennet, det vill säga mor och far och de fem döttrarna. I de andra varianterna är de uppfostrade att vara duktiga på att sy, dansa, underhålla, men i den här är de duktiga på kampsporter och vapen.
Vi har Mr Darcy (Sam Riley) som gör sin roll som torrboll bra, men en ypperlig zombiedödare.
Vi har tråkig-så-klockorna-stannar-släktingen till familjen Bennet, det vill säga Pastor Collins (Matt Smith), med den han fascineras mest av; Lady Catherine de Bourgh (Lena Heady).
Och så har vi så klart löjtnant Wickham (Jack Huston) som alla gillar så mycket.
Sen har vi då ett gäng zombies... Inte så få heller, zombieapokalypsen är i antågande!

Den var onekligen roande att kolla på. Förstår inte att jag missat den helt, men det blir väl så när fokuset är flyttat från filmvärlden nu för tiden... Kolla in den, för den var rätt skoj. Och stanna till slutet, även efter eftertexterna börjat!

// A //

Retribution

Letade efter något på Netflix som kunde falla mig i smaken och fastnade för serien Retribution (2016, regissör ?), som verkar gått på BBC under namnet One of Us (?).

Den börjar med att ett nygift par blir brutalt mördade i sin egen lägenhet, av en pundare. Av någon outgrundlig anledning sätter mördaren fart mot den lilla byn där de två ungdomarna kom ifrån, och där deras familjer bor kvar på varsin gård på landsbygden i Skottland. Han får ett litet otrevligt mottagande av familjerna och det i sin tur sätter igång en splittring även av de, för plötsligt undrar man vem man kan lita på egentligen...

Det är en mörk serie, men den var bra. Välspelat och spännande!

// A //

Altered Carbon

Netflix har tagit fram en serie som heter Altered Carbon (2018, regissör Laeta Kalogridis) där vi har vår egen Joel Kinnaman i huvudrollen som Takeshi Kovacs.

Serien utspelar sig långt i framtiden, där man nu kan leva hur länge som helst, bara din "stack" är intakt och du har en kropp att sätta den i. Som vanligt, när du har pengar kan du göra kloner av din favoritkropp, kanske till och med din ursprungliga, men har du otur återföds du inte alls, alternativt kommer i en kropp som inte alls stämmer överens med den du var.

Kovacs begick brott som var så allvarliga, att hans stack varit oanvänd de senaste 250 åren. När han nu får en kropp är det för ett visst syfte.
Han kommer tillbaka till en värld med mycket AI och slum och blir varse att det är endast de äldre med mycket pengar (Meths) som har tillgång till en plats ovanför de mörka molnen - och det är en av de som sett till att han kommit tillbaka.

Jag sträckkollade den så gott jag kunde. Hade gärna vikt en hel ledig helg till att kolla, men just sådana helger är svåra att finna nuförtiden. Så ja, jag tycker den var skitbra och jag hoppas innerligt på en fortsättning snarast!

// A //

The Shape Of Water

Var på bio ikväll och såg The Shape Of Water (2017, regissör Guillermo del Toro), ett måste eftersom han regisserade den fantastiske Pans Labyrint. Och tänk, jag blev inte alls besviken på den här. Inte någonstans faktiskt.

Filmen utspelar sig på 60-talet. Vi får möta Elisa (Sally Hawkins) och hennes granne och vän Giles (Richard Jenkins). De har ensamheten tillsammans.
Elisa jobbar som städerska på en hemlig forskningsenhet tillsammans med Zelda (Octavia Spencer) och de utgör ett bra team. Zelda är bra på att prata och Elisa är stum.
En dag kommer något nytt till enheten, och tillsammans med den kommer även en ny säkerhetschef, Strickland (Michael Shannon). Elisa får ett speciellt band till det nya tillskottet, och dessvärre ett mindre bra band med den vidrige Strickland.

Som tidigare bygger del Toro upp en värld med både ondska och godhet i en fantastisk saga som gör att man bara vill ha mer.  Se den!!

// A //

Hella Hells Bekännelser

När man glömt ladda hörlurarna börjar lusten att läsa böcker igen, så jag haffade Hella Hells Bekännelser av Unni Drougge. Oj, vilken balansgång det blev...

Boken handlar då så klart om Hella Hell, en kvinna i 40+-åldern (som jag alltså) som har en perversion. Hon är pedofil. Hon går igång på slätrakade, tunna bröstkorgar hos pojkar i tonåren. Hon har själv en dotter (Lola) i samma ålder, men skulle aldrig komma på tanken där, men däremot dessa "slymmlar" som hon kallar de hela tiden.
Hon lär känna sonen, Jukka (Jo kallad), på ett dop, där en av hennes lesbiska vänner döper sin nyfödda och sedan är det kört. Hon måste ha honom. Hon älskar honom, på sitt eget twistade sätt och ska med alla medel se till att det är henne han vill ha.

Boken var helt ok, som bok. Ämnet var äcklande. Det är 20-plussare som flirtar med mig, men inte ens där känns det okej för mig (blir generad). Språket löpte väl, och man hängde med i Hellas humör och tankar och jag ville verkligen se hur det skulle gå.
Slutet var otippat på ett sätt, men inte på det andra. Någonstans kan jag rekommendera den... Även om jag undrar lite över författarinnan själv...

// A //

Star Trek Beyond

Erkänner att jag såg Star Trek Beyond (2016, regissör Justin Lin) redan förra året, men var lite salongsberusad för att komma ihåg om jag tyckte den var bra och vad den handlade om, så jag gav den en chans igen igår.

Nu när jag såg den insåg jag att jag faktiskt hajat, och kommit ihåg, mer än vad jag trodde jag gjort från början... :)
Vi får följa Kirk (Chris Pine) ombord på U S S Enterprise. De är ute på en femårsresa för att utforska yttre rymden. Kirk är lite trött på uppdraget och ser fram emot att träffa lite annat folk på Yorktown, liksom andra i besättningen. Spock (Zachary Quinto) får tråkiga besked, så ingen av de ser fram emot att fortsätta.
Men när de är där dyker Kalara (Lydia Wilson) upp i panik och behöver hjälp att rädda sin besättning som kraschat på en planet. Givetvis hjälper de till, men det kanske de inte skulle gjort?

Jag gillar ju Star Trek (och Star Wars - hemska mig!) och blev inte besviken på den här filmen. Och jag tycker Jaylah (Sofia Boutella) är en av de coolaste brudarna hittills!

// A //

Bright

Det tog mig ett tag innan jag såg Bright (2017, regissör David Ayer) av den enda anledningen att jag trodde den skulle vara bra, men blev motarbetad av filmvänner. Så till sist såg jag den själv och ja, den ÄR bra. Enligt mig. Ska sluta lyssna på vad andra säger...

Bright utspelar sig i en värld där olika raser fått ytterligare en dimension, då det finns både orcher och alver och andra "fantasiväsen". Vi får följa snuten Daryl Ward (Will Smith) och hans, ej önskvärda, partner Nick Jakoby (Joel Edgerton). Anledningen till varför han inte är önskvärd, vare sig av Ward eller resten av poliskåren, är att han är halvblodsorch och inkvoterad på grund av det. Och att han inte  var fullt beredd när Ward blev skjuten...

Dessa två blir indragna i ett krig om ett mäktigt vapen (en trollstav), som lite för många är intresserade av och de träffar intressanta karaktärer på vägen.

Som sagt, jag gillade den. Den kräver fantasi, går att implementera i nutid om man tar bort att det är fiktiva (?) karaktärer med. Och det är lite kul att Noomi Rapace spelar elakingen Leilah! Så har du Netflix - passa på!

// A //