Stalker

Så kom jag då fram till den dagen att jag skulle läsa Stalker av Lars Kepler. Jag var ju och lyssnade på ett författarforum där paret Ahndoril (det vill säga Lars Kepler) berättade om hur de skrev boken och att de själva känt sig riktigt oroliga. Alexandra berättade att hon själv varit utsatt för en stalker en gång i tiden, som hon avhyste från sitt sovrum och de obehagskänslorna finns så klart kvar.

Började läsa boken och tänkte att den här kommer nog bli jätteläskig, men läste och läste och kände mig väl inte jätterädd. Förrän jag förrförra helgen när jag var på möhippa ute vid Wenngarns slott... Jag delade rum med en tjej (jättetrevlig, inga Stalker-tendenser vad jag vet!) och jag gick och lade mig innan henne. Hon bad mig att inte låsa dörren, så självklart gjorde jag inte det.
Väl inne i rummet, med fönster längs hela väggen, från golv till tak och med bara mörker utanför, vågade jag inte tända lampan, om någon var på andra sidan och tittade in. Så där gick jag, och slog tån i tröskeln på väg till och från badrummet. Väl i säng kunde jag inte somna, för tänk om någon skulle komma in. När jag väl hörde dörren öppnas slappnade jag av, för att sedan i panik öppna ögonen för att se att det verkligen var min rumskompis som kom in. Sen sov jag. Haha!

Men i alla fall, boken var spännande! Vi får följa psykologen Erik Maria Bark och den nya kriminalkommissarien Margot. Polisen får videoklipp skickade till sig som visar olika tjejer som gör vanliga saker hemma hos sig, filmat genom ett fönster. Sedan hittas dessa kvinnor brutalt mördade. Genomvidrigt faktiskt. Så klarar du lite skräck - läs!