Läste alldeles nyss ut ovanstående bok av Stig "Slas" Claesson som jag fick i födelsedagspresent av mina svärföräldrar. Jag blev lite tagen av boken. Mig veterligen har jag inte läst något av Claesson tidigare, men jag gillade stilen han berättade på.
Han skriver såsom jag skrev i gymnasiet till mina kompisar. Ja, alltså, många fladdrande tankar ner på ett papper som bildar en berättelse. En del konstigheter, men en del väldigt underfundiga och faktiskt smarta saker.
Boken handlar om Claesson själv, men under namnet John Andersson. En dag i hans liv. Han är över 80 och ser tillbaka på saker som hänt, men håller sig även ajour till hur han är idag. Han träffar Bengt Persson i en skobutik, strax efter han sett sig själv i en spegel och insett att spegelvänd är han en gammal, inte så vacker man, och det drar ner humöret. Efter de två mötts får man följa deras promenad genom Stockholm, en blåsig dag, och följa deras konversation. Stod mycket intressanta saker som var både intressanta och emellanåt roliga att läsa.
Boken är tragikomisk, men främst ser man ändå glädjen och viljan. I alla fall väljer jag att se det när jag läser den. Jag gillade den! Ibland blev dock monologerna (även fast de inte var sådana) lite långa och jag tappar greppet, men när jag sedan faller tillbaka i historian känns det bra igen. Sedan är det inte så kul att veta att när man säger God natt fröken Ann innebär det adjö för alltid...
Läs om Stig på Wikipedias informationssida här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar