Le Chef

Se där ja! En till fransk matfilm! Vad jag kan! Men nu har jag nog överdoserat temat på ett tag, men det här var den bästa på ett tag också. Le Chef (2012, regissör Daniel Cohen) handlar om Jacky Bonnot (Michaël Youn). Han ÄLSKAR matlagning, och speciellt de recept som tagits fram av den kände Michelin-stjärne-innehavar-kocken Alexandre Lagarde. Men han får liksom inte fram det han faktiskt kan på vägkrogarna eller kvarterskrogarna.
Hans gravida flickvän Beatrice (Raphaëlle Agogué) får en dag nog av att vara tillsammans med en man som inte kan behålla ett jobb längre än några dagar och säger tack och adjö. Dessvärre i samma veva som kändiskocken Lagarde (Jean Reno) får upp ögonen för Jacky...

Lagarde har sina egna problem, men kanske kan Jacky hjälpa. Eller stjälpa?

Blev en del fniss i filmen och den var rätt charmig.

Bon Appétit Mr President

Japp, en fransk matfilm. Jag lyckades igen! Tyckte Bon Appétit Mr President (2012, originaltitel Haute Cuisine, regissör Christian Vincent) verkade lite intressant, då den är baserad på en verklig händelse.

Den handlar om Hortense Laborie (Catherine Frot), en kock som driver ett framgångsrikt värdshus i en liten stad. Trivs bra med sitt yrke och sitt värdshus och är mån om råvaror, franska traditioner och närodlat (gärna självplockat och självuppfött).
Men så en dag får hon ett samtal. Frankrikes president vill att hon ska bli hans personlige kock i presidentpalatset. Ett erbjudande hon inte kan motstå, men hur lätt är det att som första kvinnliga kock sätta sig in i machomännens storkök? Och det är inte enda utmaningen...

För mig kändes filmen lite staccato-aktig. Det blev lite hackigt och hoppigt. Visst charmar Frot mig och de flesta inblandade i filmen, men... Nja - inte hela vägen.

Tinker Tailor Soldier Spy

Det tog sin lilla tid, men nu har jag sett Tinker Tailor Soldier Spy (2011, regissör Tomas Alfredson), en film baserad på en bok av John le Carré. Den har fått många bra vitsord och visst var den bra, men inte wow-bra.

Den handlar om den gamle spionen George Smiley (spelas av underbare Gary Oldman) som efter en incident i Budapest får byta uppdrag och lämna gruppen som han tillhört så länge. Han börjar göra egna efterforskningar om vad som verkligen hänt, tillsammans med den unga agenten Peter Guillam (Benedict Cumberbatch) och det tar de båda på en osäker väg, där de har sina egna, ryssarna och amerikanerna mot sig.
Det hela utspelas på 70-talet och det är snyggt spelat och uppbyggt måste jag säga. Dessutom med en gedigen rollista med bland andra Colin Firth och Tom Hardy.

En bohem i Paris

Franska filmer, speciellt komedier, kan vara så konstiga, men underbara och det här var åt det hållet. En bohem i Paris (2011, originaltitel Mon pire cauchemar, regissör Anne Fontaine) är precis som titeln.

Den handlar om två otroligt olika personer. Först har vi Agathe (Isabelle Huppert), en chef på ett konstgalleri, som bor i en flådig våning i Paris tillsammans med sin make André (Francois Dambreville) och deras son Adrien (Donatien Suner). Äktenskapet är kyligt, men praktiskt. Agathe är fokuserad, kylig och rätt praktisk hon med.

Sen har vi Patrick (Benoît Poelvoorde). Han är singel och mansgris personifierad. Älskar alkohol och kvinnor, ju kurvigare desto bättre. Han har inget riktigt jobb, inte heller någonstans att bo, men han klarar sig ändå. Han måste ju, han har ju sin son Tony (Corentin Devroey).

Första gången Agathe och Patrick råkas är på ett stormöte i en skola. Inte det bästa mötet om vi säger så. Men så blir deras söner bästa vänner och de är tvungna att umgås och ja, det blir underhållande!

Jag och Karin fick oss en hel del stora skratt, så måste väl säga att det är en bra film på så sätt!

Hypnotisören

Hade filmkväll med Karin igår och vi hann se två filmer. Den första vi valde var Hypnotisören (2012, regissör Lasse Hallström), baserad på Lars Keplers roman med samma namn. Jag hade läst boken när den kom och tyckte den var riktigt jäkla bra, men av någon anledning (läs: Mikael Persbrandt) hade jag inte brytt mig om att se filmen.

Men igår såg vi den alltså och jag måste säga att Hallström lyckats med filmatiseringen! Lena Olin gör en sjukt bra prestation i rollen som Simone Bark (otroligt duktig svensk skådis!) och okej då, Persbrandt är också bra, som Erik Bark - det vill säga Hypnotisören.

Så vad handlar filmen om? Jo den börjar med att polisen Joona Linna (Tobias Zilliacus, spelar också riktigt jäkla bra och han sjunger fram sina repliker på sin finlandssvenska dialekt, ja inte sjunger på riktigt alltså - det är inte Les Miserables jag pratar om här haha!), som är gift med sitt arbete, åker på ett larm om en man som blivit mördad i en sporthall. Strax efter kommer ett nytt larm om en hel familj som blivit knivskurna i hemmet, och endast en pojke har överlevt. Dock är han svårt skadad och går inte att förhöra. Inte på vanligt vis i alla fall. Och där kommer då Erik Bark in i det hela.

Sen från ingenstans kidnappas Simone och Eriks son Benjamin, och de får motta hot.

Vad är det som händer?!

Som vanligt är boken så mycket bättre än filmen, men de lyckades ändå den här gången. Jag rekommenderar boken varmt, men se gärna filmen också.

100 steg från Bombay till Paris

Jag fick syn på annonsen om den här filmen på en sida på nätet och tänkte direkt att jag måste se den, så idag efter jobbet knatade jag iväg och såg 100 steg från Bombay till Paris (2014, regi Lasse Hallström). Tänkte att en film med Helen Mirren, mat och Frankrike måste ju bara bli rätt. Speciellt eftersom Lasse Hallström gjorde Chocolat (2000, men som då innehöll Juliette Binoche, choklad och Frankrike). Det är något med mig och matfilmer. De är så sensuella! Om du missat en av mina favoritfilmer, Kärlek het som chili (1992, regi Alfonso Arau) se den typ nyss och njut.

Filmen handlar om familjen Kadam, som lämnar sitt Indien för ett liv i Europa. Var är de inte riktigt säkra på, men olika omständigheter leder de till södra Frankrike. Där ska de minsann laga äkta indisk mat, gjord med kärlek av Hassan (Manish Dayal). Dock råkar lokaliseringen bli utanför en liten by framför Madame Mallory (Helen Mirren) och hennes guide Michelin-stjärnsatta restaurang. Krocken blir stor!

Vilken underbart härlig film det var! Värme, glädje, obehag, familjekärlek (och bråk som sig tillhör) och matkonst. Och vilka scener!! Skådespelarna var jättebra också.

Lucy

I fredagskväll var jag med Björn och såg Lucy (2014, regissör Luc Besson). Tänkte att jag ville se den så snart som möjligt innan jag färgas av andras åsikter och det är jag glad att jag gjorde.

Lucy (Scarlett Johansson) blir ofrivillig knarkkurir och inte nog med att hon får träffa ett antal otrevliga typer så lyckas det här nya knarket läcka ut i hennes kropp. Följden blir att hon får tillgång till mer hjärnkapacitet än vad en människa normalt sett använder. Mycket mer.
Hon tar kontakt med professor Norman (Morgan Freeman) som forskat i hjärnans kapacitet och han får garanterat sitt livs resa.

Jag älskade filmen! Den var underhållande hela vägen igenom och det var bara bra skådespelare. Både huvudrollsinnehavare och skurkar spelade bra och den var så snyggt filmat. Som alltid med Luc Besson i närheten. Se den!