Bridget Jones's Baby

Som jag skrev i tidigare blogginlägg om Absolutely Fabulous så är även senaste Bridget Jones's Baby (2016, regissör Sharon Maguire) ett måste att se så snart den dök upp. De tidigare Bridget Jones-filmerna har ju varit skämskuddeunderhållande (är nog första gången jag skrivit det ordet!) och det är ju kul.

I den här filmen har Bridget Jones (Renée Zellwegger) skaffat sig en ordentlig karriär, men är fortfarande singel och barnlös, till sin mammas (Gemma Jones) stora förtvivlan. När hon dessutom får fira sin födelsedag alldeles ensam bestämmer hon sig för att ta sin kompis Mirandas (Sarah Solemani) råd och följa med på festival, för där får man minsann göra precis vad man känner för! Som att hoppa i säng med den första man säger hej till på festivalen. I det här fallet Jack (Patrick Dempsey).
Men sen dyker ju fantastiske Mark (Colin Firth) upp igen... Där går det ju bara inte att styra...

Så sker det som ingen, allra minst Bridget, hade räknat med. Hon blir gravid! Överlycklig, ja - men vem är pappan?

I mina ögon är det här den klart bästa Bridget Jones-filmen! Skrattade rakt ut flera gånger (fick till och med till ett grymtande skratt, så kallat snork-skratt) och ingen riktig skämskudde behövdes egentligen. Och Emma Thompson gjorde rollen som barnmorska fantastiskt bra! Se den!!

// A //

Kingsman: The Secret Service

Filmhösten har börjat för mig, så har passat på att titta på Kingsman: The Secret Service (2015, regissör Matthew Vaughn). Vad överraskad jag blev! Filmen var riktigt underhållande, charmig och spännande och jag rekommenderar den varmt!

Kingsman är ett gäng spioner som räddar världen gång på gång och har gjort så under många, många år. En väldigt hemlig organisation, som har sitt säte i ett skrädderi. De ska vara ett visst antal medlemmar, och då när en av medlemmarna omkommer måste det tillsättas en ny. Alla medlemmar får rekommendera en person som de tror är lämplig för rollen och dessa personer måste genomgå ett stort antal test.

Samtidigt som detta pågår, finns det ett rikt knäppo som heter Valentine (Samuel L. Jackson) som kommit på ett bra (?) sätt att stoppa miljöförstöringen i världen. Något som Kingsman-gänget inte håller med om.

Huvudrollen innehas dels av Colin Firth (spelar en Kingsman, Harry Hart) och dels hans adept, Taron Egerton (Eggsy) samt en massa bra skådespelare runt de.

Vill man ha en brittisk spionthriller till kaffet rekommenderar jag den verkligen!

// A //

Tinker Tailor Soldier Spy

Det tog sin lilla tid, men nu har jag sett Tinker Tailor Soldier Spy (2011, regissör Tomas Alfredson), en film baserad på en bok av John le Carré. Den har fått många bra vitsord och visst var den bra, men inte wow-bra.

Den handlar om den gamle spionen George Smiley (spelas av underbare Gary Oldman) som efter en incident i Budapest får byta uppdrag och lämna gruppen som han tillhört så länge. Han börjar göra egna efterforskningar om vad som verkligen hänt, tillsammans med den unga agenten Peter Guillam (Benedict Cumberbatch) och det tar de båda på en osäker väg, där de har sina egna, ryssarna och amerikanerna mot sig.
Det hela utspelas på 70-talet och det är snyggt spelat och uppbyggt måste jag säga. Dessutom med en gedigen rollista med bland andra Colin Firth och Tom Hardy.

Tillbaka till Yorkshire

Hade inget att göra här en kväll för inte så länge sedan och såg att Tillbaka till Yorkshire (And When Did You Last See Your Father?, 2007, regissör Anand Tucker) skulle visas på ettan. Ja, varför inte? Jag är ju en sucker för det mesta brittiskt.

Filmen handlade mest om pappa Arthur (Jim Broadbent) och vad han var för spillevink. När han blev sjuk åkte sonen, Blake (Colin Firth / Bradley Johnson) hem för att vara med honom, tillsammans med hans mor (Juliet Stevenson) och syster. Och där började Blake själv att bearbeta deras förhållande till varandra, under uppväxten fram till dagens datum. Och det var en del.

Det är ju ofta så att just föräldrar kan vara ett pinsamt kapitel när man växer upp och just Arthur var ju ett praktexempel... För andra var han en lustigkurre, men för Blake, som allt som oftast blev utsatt för hans "skämt" var det inte lika roande. Men vem var han, Arthur, egentligen?

Filmen var helt okej. Inte den bästa jag har sett på långa vägar, men jag såg klart hela och grät emellanåt. Och det var lite kul att se några av skådisarna från The Paradise göra roller i den här filmen, då just den serien är den jag tittade på precis innan filmen började.

En regnig dag - varför inte?

Mamma Mia!

Efter att ha sett musikalen i både London och Stockholm var det väl dags att se filmatiseringen också. Har Charlotte Strandbergs Chiquitita-banan-dans färskt i minnet (skrattar bara jag tänker på det...), så jag hoppades att den här skulle vara lika bra, men nej, jag blev inte imponerad.

Mamma Mia! (2008, regissör Phyllida Lloyd) som film blev inte alls lika bra. Har man inte sett/inte vet något om storyn sedan innan är det säkert jättemysigt, men har man som jag sett den framföras av proffssångerskor/sångare var det här en riktig besvikelse.

Den handlar om Donna Sheridan (Meryl Streep), hotellägare på en grekisk ö, vars dotter Sophie (Amanda Seyfried) ska gifta sig med Sky (Dominic Cooper). Sophie har alltid undrat vem hennes riktige far är, och då hon hittat Donnas dagbok från året hon föddes hittar hon tre potentiella fäder; Bill (Stellan Skarsgård), Harry (Colin Firth) och Sam (Pierce Brosnan) och bjuder in alla tre till bröllopet. Ja ni märker själva vilket drama!

Då den är baserad på ABBAs sånger brister alla ut i sång nu och då - och jäklar vad illa det kan låta... :P
Skönaste personerna är Donnas väninnor Rosie (Julie Walters, avgudar henne!) och Tanya (Christine Baranski) - de livar upp järnet!

Nja... Som sagt - inte vidare värst imponerad...

Love Actually

Om man är en sucker för engelska, romantiska filmer så är Love Actually (2003, regisserad av Richard Curtis) filmen. Jag är en sucker för just dessa, så det här var nog femte gången jag såg den...
Jag gillar filmer där historien väver samman flera levnadsöden (som Shortcuts och Crash till exempel) och det gör den här filmen.

Handlar till exempel om den nyvalde, charmige, stirrige, rolige premiärministern David (Hugh Grant) som ska axla sin nya roll. I rollen möter han den supersöta tjejen Natalie (Martine McCutcheon) och amerikas president (Billy Bob Thornton). Och en bläckfisk.

Handlar även om Daniel (Liam Neeson) som precis förlorat sin fru och blivit ensamstående med styvsonen Sam (Thomas Sangster). Så söt kärlekshistoria...

Daniels syster Karen (Emma Thompson) umgås med en hummer och får en ordentlig törn av sin man Harry (Alan Rickman, en av mina absoluta favoritskådisar).

En annan som får sig en ordentlig törn är Jamie Bennett (Colin Firth), men han slickar sår i Frankrike, möter en ål samt Aurelia (Lúcia Moniz).

Och för att inte gå igenom hela rollistan (men den är full av underbara engelska skådespelare) måste jag ändå nämna gamla ex-herionisten och rocksångaren Billy Mack (Bill Nighy) och hans manager Joe (Gregor Fisher) som får fram den nog sämsta jullåten genom tiderna...

Favoritrepliken i filmen är när Colin Frissell (Kris Marshall) vräker ur sig "Watch out ladies! Here comes Colin Frissell, and he's got a big nob!" *hihi*

Den är så värd att ses! Oavsett om du är en sucker för denna genre eller ej så kommer du nog tycka om den.

För att se en trailer av filmen med mera, klicka här.