Bröllop i Italien

Såg just Bröllop i Italien (2012, regissör Susanne Bier) och fick mig en mysig stund framför TV:n. Ja, en sån där varm, mysig känsla. Mycket beror på var filmen utspelar sig (i citronlundarna i Italien, fantastiskt vackert och ser så varmt och skönt ut, speciellt nu när man bara sitter och längtar till värmen igen), men även på berättelsen.

Filmen handlar om Ida (Trine Dyrholm) som arbetar som frisörska. Hon har genomgått strålning för bröstcancer, och blivit av med det ena bröstet. Hennes dotter, Astrid (Molly Blixt Egelind), ska hux flux gifta sig nere i Italien med Patrick (Sebastian Jessen). De har inte varit tillsammans speciellt länge, men det spelar väl ingen roll när det gäller kärlek?
Kärlek ja... Den går ju upp och ner... Ja, Idas man, Leif (Kim Bodnia) har ju inte haft det så lätt på sistone. Och Patricks pappa, Philip (Pierce Brosnan), ja han är ju bara en elak och arrogant typ.

Jag tyckte om den, helt klart. Ytterligare en dansk film att titta på emellanåt för en feelgood-känsla. Mycket bra skådespelare!
Och när jag såg Trine Dyrhom le tänkte jag bara på Martina Haag. De har samma vackra, varma leende som gör att man bara smälter när man ser det.

// A //

Breakfast at Tiffany's

Japp, det här känns lite skämmigt att erkänna, men jag har inte sett Breakfast at Tiffany's (1961, regissör Blake Edwards) förrän nu... Det bästa är att det hade inte min kompis heller, så det var den vi valde för vår Netflix-kväll.

Filmen handlar om Holly Golightly (Audrey Hepburn), en ung flicka som enbart är ute efter att gifta sig rikt, men flyr från man till man. Men så flyttar Paul Varjak (George Peppard) in i samma hus som henne och han är inte riktigt som alla andra. Han har inga pengar, utan får pengar via sin gifta älskarinna, 2E Failenson (Patricia Neal) samtidigt som han kämpar med att skriva sin bok.

Jag förstår varför så många pratat om filmen. Den är underhållande, snabb och miss Golightly kan snacka omkull vem som helst. Jisses vad käften går! Miljöerna är härliga och berättelsen likaså.
Nu i efterhand kan man ifrågasätta pk-kvoten på denna, med tanke på att de inte hittade en japan för att spela stereotyp-japanen (mr Yunioshi spelades av den fantastiske Mickey Rooney!), men men...

Jag anser faktiskt också att det här är en film man bör se. Hepburn var grymt vacker (visste inte att hon var så himla smal) och vilken garderob... I love!

// A //

Date Night

Igår såg jag Date Night (2010, regissör Shawn Levy) och fick mig några fniss. Den handlar om äkta paret Phil (Steve Carell) och Claire Foster (Tina Fey). De har hängt ihop ett tag om jag säger så. Två barn. Livet i förorten. Och så vidare. Det mesta på rutin helt enkelt.

Men efter en bokklubbsträff tänker Claire att det kanske är dags att piffa till sig ordentligt inför den regelbundna datekvällen, vilket leder till att Phil tänker att ja nu jäklar, nu ska jag ta frugan på finmiddag i förorten, på nya hippa restaurangen Claw.
Men med noll framförhållning överhuvudtaget är det rätt kört att få ett bord... Fast om ingen i baren svarar på uppropet om att bordet är klart gör det väl inget om Phil svarar att det är deras efternamn som de ropar upp?

Det visar sig att det var inte det smartaste som han kunde gjort, då två skummisar kontaktar de vid bordet. Dessa två vill dessutom att de ska lämna bordet och följa med de ut i gränden. Det är starten på en helt galen natt.

Tycker filmen var rolig och underhållande. Absolut inte den bästa jag sett, men mysig en helt vanlig kväll.

// A //

Sällskapsresan - musikalen

Jag fick syn på nätet att Sällskapsresan (1980, regissör Lasse Åberg) skulle bli musikal (regissör Anders Albien) nere i Malmö och blev lite avis, då Malmö inte direkt ligger nästgårds från där jag bor. Men så hux flux skulle den upp till Stockholm, så då köpte jag genast biljett.

Nu har jag sett den, och jag tycker den var väl värd att se! Jag som sett filmen "ett antal gånger", som kan replikerna utantill, blev mycket nöjd med hur de gjort om den till musikal. Sångerna passade jättebra in och skådespelarna var rätt castade, även om jag tycker att Robban, som i filmen spelas av göteborgaren Weiron Holmberg, skulle varit en göteborgare även i musikalen. No offense, Tomas Bolme, men där blev det tokigt.
Det var så kul att se Sven Melander i den roll som Berra, som han hade även i filmen.
Rollen som Stig-Helmer spelades av Anders Ankan Johansson, och de kunde inte gjort ett bättre val. Han axlade rollen perfekt! Kommer det nyinspelningar av Stig-Helmer är det han som bör väljas i rollen även då!

Jag, som jag skrev, kan ju de flesta replikerna och scenerna utantill fick snällt inse att man har rätt att göra om, men det blev bara bra!

Tycker den var väl värd att se, om du gillar musikaler vill säga.

// A //

Bridget Jones's Baby

Som jag skrev i tidigare blogginlägg om Absolutely Fabulous så är även senaste Bridget Jones's Baby (2016, regissör Sharon Maguire) ett måste att se så snart den dök upp. De tidigare Bridget Jones-filmerna har ju varit skämskuddeunderhållande (är nog första gången jag skrivit det ordet!) och det är ju kul.

I den här filmen har Bridget Jones (Renée Zellwegger) skaffat sig en ordentlig karriär, men är fortfarande singel och barnlös, till sin mammas (Gemma Jones) stora förtvivlan. När hon dessutom får fira sin födelsedag alldeles ensam bestämmer hon sig för att ta sin kompis Mirandas (Sarah Solemani) råd och följa med på festival, för där får man minsann göra precis vad man känner för! Som att hoppa i säng med den första man säger hej till på festivalen. I det här fallet Jack (Patrick Dempsey).
Men sen dyker ju fantastiske Mark (Colin Firth) upp igen... Där går det ju bara inte att styra...

Så sker det som ingen, allra minst Bridget, hade räknat med. Hon blir gravid! Överlycklig, ja - men vem är pappan?

I mina ögon är det här den klart bästa Bridget Jones-filmen! Skrattade rakt ut flera gånger (fick till och med till ett grymtande skratt, så kallat snork-skratt) och ingen riktig skämskudde behövdes egentligen. Och Emma Thompson gjorde rollen som barnmorska fantastiskt bra! Se den!!

// A //

Absolutely Fabulous - The Movie

Som jag har väntat på Absolutely Fabulous - The Movie (2016, regissör Mandie Fletcher)! Sen jag hörde att den var på g har jag väntat och väntat. Men idag var väntan över! Uppväxt med Patsy (Joanna Lumley) och Edina (Jennifer Saunders) på TV gör ju att man bara måste se filmen, nu när de blivit äldre.

Jag blev inte besviken! De var precis som förut och helt underbara. Ja, alla var som förut - även Saffy (Julia Sawalha), mamman (June Whitfield) och Bubble (Jane Horrocks). Fick många goda skratt.

I den här filmen kämpar Edina för att få bli PR-ansvarig för Kate Moss, men inte är det väl då så bra om man har ihjäl den man vill ha PR-ansvaret för? Och hur tar man sig ur det, för det var ju inte med flit som hon gjorde det... Man kan ju alltid fly?

Gillade du serien när den gick - se filmen, helt klart!! Och så dök ju min husgud, Jean-Paul Gaultier upp också. Som sig själv.

// A //

Seeking a friend for the end of the world

Igår såg jag Seeking a friend for the end of the world (2012, regissör Lorene Scafaria).
När filmen börjar vet alla på jorden att världen håller på att gå under. Man vet när (på ett ungefär) och hur. Vi får möta Dodge (Steve Carell), en vanlig amerikansk man, som nyligen blivit lämnad av sin fru. Han jobbar med att sälja försäkringar, dessa försäkringar innehåller dessutom inte klausulen att den inte är gällande vid naturkatastrofer och dylikt som alla andra försäkringar har, det är därför den är lite dyrare... Lite smått ironiskt sådär.
Och ironin fortsätter genom filmen. Liksom värme, och andra känslor. För vad skulle du själv göra om du visste att jorden - och allt du vet, liksom du själv - kommer att försvinna helt inom kort? Skulle du umgås med familjen? Röka på? Vandalisera? Skita i allt? Lära känna nytt folk? Leta upp kärleken som kom undan? Eller skulle du bara fortsätta som innan? Ja, det är nog inget man egentligen vet förrän man själv står där.

Dodges granne, Penny (Keira Knightley) hade en önskan om att komma hem till sin familj, men det sista stora planet har lyft och hur kommer man då över till England från USA? Dodge har en idé, och genom den idén tar de sig framåt.

Det här skulle kunna vara en oerhört tung film. Ja, med tanke på vad den faktiskt handlar om. Men fokuset är inte riktigt på katastrofen. Visst, den sitter där bakom gardinen och man blir inte av med den, men fokuset är på människorna. Och det är underhållande.

Rekommenderar den!

// A //