Jag har ingen aning om när jag köpte Jungfrustenen av Michael Mortimer, men jag hittade den i min att-läsa-säck så då tog jag den. Vilket äventyr jag hamnade på! Jag trodde att det var en amerikansk författare, men Michael Mortimer är tydligen en pseudonym för Daniel Sjölin och Jerker Virdborg.
Hur som, berättelsen är väldigt spännande, mycket a la Dan Brown i sitt sätt att skriva (ja du vet, Da Vinci-koden, Änglar och Demoner med flera).
Lite svårt att förklara handlingen, men Carl von Linné skickade ju ut många adepter runt om i världen för att samla in prover under 1700-talet och bland dessa en man vid namn Daniel Solander. Han följde bland annat med James Cook till Australien och Nya Zeeland (så långt är allt på riktigt). I boken snubblar han över en mycket konstig sten som han döper till Lapis Virgis (Jungfrustenen). Den är levande, men ändå inte.
Samma sten dyker upp i händerna på Ida Nordlund under en Nobelbankett och hon inser att helt plötsligt vill alla ha den, och de kan gå över lik för att få tag på den...
Jag tyckte den var löjligt spännande och jag längtade till varje resa till och från jobbet så att jag kunde läsa den. Blev lite konfys ju närmare slutet jag närmade mig, då jag undrade hur i hela fridens namn de skulle kunna få ihop den här historian på de få sidor jag hade kvar. Var de som Stephen King, där efter 1000 sidor man får ihop värsta historian på de resterande 100 sidorna? Men nej.. Jag hade missat att det här var del ett i en serie av sex böcker. Bara glad att jag börjat med första delen! Så nu blir det biblioteket nästa, för att kolla om de har nästa del inne!
Läs den!
// A //
