Himlens Fånge

En av mina absoluta favoritböcker (den ligger absolut på min topp 10), finns Carlos Ruiz Zafóns Vindens Skugga, som jag tidigare nämnt i bloggen. Jag tycker att den boken är helt fantastisk. Både på sättet Zafón för fram den spännande berättelsen och hur han förklarar miljöer. Den utspelar sig i det gamla Barcelona (början av 1900-talet), men jag känner igen mig och vet vilka platser han förklarar - och det med värme.

Vindens Skugga efterföljdes av Ängelns Lek och även den höll mig vaken på ett positivt sätt rakt igenom, då den återigen var spännande och man fick återta kontakten med bokhandlarna Sempere & Söner.

Nu har jag då läst Himlens Fånge, som är den tredje boken i serien som går under benämningen De Bortglömda Böckernas Gravkammare. Återigen är jag fast. Återigen njuter jag av porträtt- och miljöbeskrivningarna. Och jag fick svar på några av de frågor jag suttit med sedan tidigare. Och denna gång längtar jag efter bok fyra, för den måste komma!

Så om du undrar om jag rekommenderar boken är svaret ja, men att du måste ha läst de båda andra innan. Och då Vindens Skugga tillhör min topp 10 förstår du varför...

// A //

Mud

Mud (2012, regissör Jeff Nichols) var en fröjd att se. Otroligt välspelat, sköna miljöer och en bra story - vad mer kan man behöva?

Den handlar om två pojkar, Ellis (Tye Sheridan) och Neckbone (Jacob Lofland). De spenderar sina dagar runt floden på lite olika uppdrag. Neckbone hjälper sin morbror att samla ihop ostron och Ellis säljer fisk som pappan fångar, till olika restauranger i staden.
De har av Neckbones morbror fått nys om en båt som sitter högt uppe i ett träd på en ö.Båten hamnade där vid ett stort oväder och det är ingen som har brytt sig om den efter det. De åker dit för att kolla närmare och "tinga den" som deras, men när de kommer dit finns det redan någon där. Denna någon är Mud (Matthew McConaughey). Mud sitter solo på den här ön och väntar på sin flickvän Juniper (Reese Witherspoon). Pojkarna har lite svårt att koppla varför, men då de får vissa uppdrag utav den mystiske, men trevlige, Mud faller bitarna på plats och vi får ta del av en bra berättelse, där jag i efterhand har lite svårt att reda ut vad som är rätt och fel egentligen.

Jag gillade den, så jag rekommenderar dig att se den.

Den Hemliga Historien

Läste just ut Den Hemliga Historien av Donna Tartt. Fick boken rekommenderad till mig när jag köpte alla delarna i Cirkeln, då kvinnan på Adlibris ansåg att den här höll samma spänning som de andra. Jag kan inte hålla med.

Tydligen är boken kultförklarad sedan den kom ut, 1992, men jag har helt missat den. Har lite svårt att förstå kultstatusen också om jag ska vara ärlig.

Jag har inga problem med sega böcker, så länge de leder till något spännande eller bra. Jag har läst väldigt många Stephen King-böcker, och de är ju så att under de 400 första sidorna känner man bara "jäklar vilken startsträcka" till att de sista 2-300 sidorna är bland de mest spännande man läst. Här var det endast de 200 första sidorna som jag aktivt undrade hur i helskotta någon kan rekommendera en sådan här seg bok...

Nu när jag är klar med boken sitter jag med en stor obehagskänsla i kroppen. Jag har, några gånger, försökt sätta mig in i hur det skulle kännas för mig om jag gjorde ett brott som i sin tur satte mig i fängelse. Jag menar, hur jag själv skulle må och om jag gjort något med/mot någon annan, hur jag skulle må av det - och har kommit fram till att jag nog skulle ha svårt att leva med det och faktiskt må skit. Den här boken tangerar verkligen på dessa tankar.

Boken är skriven i jag-form, och jag är då Richard Papen. Han lämnar Kalifornien för att studera på college. Istället för den kurs han valt blev han invald i skolans innersta intellektuella krets. Han fascineras av de, men han känner inte fullt att han tillhör gruppen, då deras dekadens har en tendens att ta över. De testar riter i gammal grekisk anda och en dag går det överstyr...

Camilla Läckberg skrev att det här var en bok som hon hade velat skriva, då den är spännande, mystisk, tät intrig och har ett persongalleri som stannar länge kvar hos läsaren, och det kan jag hålla med om, men jag rekommenderar ändå inte riktigt boken.

Har du läst den? I så fall, vad ansåg du om den?