Boken handlar då om Summer Karlsson, en kvinna i 34-årsåldern, som är sjukligt fet. Hon bor med sin mamma, som är medmissbrukare. Summer missbrukar mat och mamman göder henne. Det blir liksom det klassiska i att skylla ifrån sig själv, från "det är ditt fel att jag är så fet" och "det är du som gjort mig såhär" till "jag kan inte leva utan pizza och cola idag". Hon är dessutom förtidspensionär för sin fetma eftersom läkarna och Försäkringskassan är helt övertygade om att hon aldrig kommer sätta sin fot i arbetslivet, eller för all del livet, igen.
Men så dör mamman. Hur gör man när man måste ta hand om sig själv? Det är ju alltid mamma som gjort allt för Summer. Hur ska hon tvätta sig själv? Se till att få all mat hon behöver? Jo det är klart - man kan ju alltid annonsera efter en assistent! Och i samma veva se till att få något att göra, så man kan väl lika gärna sätta in en annons om att man är privatdetektiv också?
Johanna Nilsson, som skrivit boken, är väl insatt i tankarna hos en fet person. Det vet jag, eftersom jag känner alltför väl igen vissa tankar som förklaras i boken och jag själv är/har varit fet(are). Känslan av att vara utstirrad för sin fetma, osäkerheten, glåporden, ja allt har hon lyckats få med. Och hur länge dessa destruktiva tankar hänger med.
Men Johanna skriver med värme och humor, så det överväger i boken. Att hon får in en karaktär som Yusef är helt underbart. Han är en flykting som kämpar med svenskan och har ett underbart sätt att hantera världen. Som när Summer inte orkar träna och kommentaren att "nej nej, du kan inte bara ligga här och fetta" eller liknelsen när Summers humör går upp och ner att "dina känslor måste vara lyckliga, få åka berg och dalbana gratis hela dagen".
Jag gillade den och den var lättlyssnad! Skönt avbrott med många fniss.
// A //
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar